Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag - Jagannath - Jagarbom - Jagare - Jagello, Jagellonska ätten - Jagersfontein - Jagić, Vatroslav - Jagiello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
J agannath—J agiello
924
Jagannathvagnen. Indisk relief.
i den förkantiska rationalismen. Den
kritiserades av Kant, som uppvisade de
förväxlingar, vilka förekomma i teorien. Själv antog
Kant, att jaget är den rena formen »jag
tänker», som är ett logiskt subjekt. I
transcen-dentalfilosofien blir denna princip åter en
metafysisk grund men då icke ett
oföränderligt vara utan en ren verksamhet. Också i
modern filosofi har man sökt bestämma jaget
till ett logiskt subjekt. Inom empirismen har
jagets perdurerande enhet aldrig spelat
samma roll som i rationalismen. Locke ger den
visserligen förmåga att förknippa enkla idéer,
men å andra sidan är själen enl. honom en
tabula rasa, ett oskrivet blad, innan
sinnesintrycken där skriva sin skrift.
Konsekvensen av denna tanke blir antagandet, att detta
medvetande, som ju i sig är det rent tomma,
strykes ur psykologien, vilket även Hume
sökt göra. Jaget är enl. denne ingen
substantiell enhet utan endast »ett knippe av
perceptioner». Denna tankegång har
återupplivats bl. a. i James’ teori om
medvetandet som en »tankeström». C. H-m.
Jagannäth (äldre eng. skrivning
Jugger-naut, a,v skt jagannätha, världens herre),
namn på Krisna (se d. o.), sådan han dyrkas
i Puri i Orissa, Främre Indien; namnet J.
nyttjas också om själva kultplatsen. Den
dyrkade, ytterst primitiva bilden föres årl. i
procession runt staden på en gigantisk vagn,
under vars hjul pilgrimer stundom kasta sig
för att begå religiöst självmord. J. besökes
årl. av hundratusentals pilgrimer, som i
templet bortlägga alla kasthänsyn och fritt
umgås med varandra. I äldre tid var J. en
buddistisk helgedom. J. Ch-r.
Jagarbom, sjöv., yttre delen av bogsprötet.
Jagare. 1. Det förligaste (yttersta)
trekantiga seglet. — 2. Förr namn på
segelflottornas lätta fartyg, t. ex. korvetter. — 3.
ör-logsfartyg med kraftigt maskineri och i övrigt
byggt för hög fart, bestyckat
med lätt artilleri och torpeder
och med jämförelsevis litet
deplacement. J. infördes först
i britt, flottan 1893 för att
bekämpa torpedbåtar (kallas
därför där ännu destroyer,
liksom i Frankrike
contre-tor-pilleur) samt själva uppträda
som sådana. Sv. flottans
första j., »Mode», byggdes av
Yarrow i England 1902.
Under världskriget fingo j. en
mångsidig användning, såsom
för spaning, bevakning,
mine-ring och minsvepning, jakt på
undervattensbåtar,
torpedanfall, eskort av handelsfartyg
m. m. Från urspr. omkr. 300
ton deplacement och en fart av
27 knop har storleken ökats
till 1,000—1,500 ton och
farten till upp mot 40 knop. I
de större marinerna benämnes en större j.-typ
med ett deplacement av 2,000—2,800 ton
f 1 o 11 i 1 j 1 e d a r e (se d. o.). — 4. (Flygv.)
Se Jaktplan. ö-g.
Jage’llo, Jagellönska ätten, se J a g i e 11 o,
Jagiellonska ätten.
JagersfontéVn, stad i Oranjefristaten,
Sydafrika, 100 km s. v. om Bloemfontein; omkr.
3,700 inv. Diamantgruva.
Ja’gic [-itj], Vatroslav, slavist (1838
6/7—1923 12/s). Föddes i Kroatien, var efter
vartannat prof, i Odessa, Berlin, Petersburg
och Wien (1886—1908) samt blev 1909 led. av
Österrikes Herrenhaus.
J. blev banbrytare på
flera områden av
sla-vistiken och gjorde
mönstergilla editioner
av gamla slaviska
texter, bl. a.
Zographos-evangeliet (1879),
»Co-dex Marianus» (1886),
»Codex slovenicus»
(1896) och »Psalterium
Bononiense» (1907). J.
grundade 1876 den
förträffliga tidskr. Archiv
für Slavische Philologie, som han ledde t. o. m.
1920 och riktade med en mängd avh. Bland
hans större verk må nämnas
»Entstehungs-geschichte der kirchenslavischen Sprache»
(2:a uppl. 1913) och en framställning på ry.
av den slaviska filologiens historia, »Istorija
slavjanskoj filologii» (1910). Bibliogr. över
J :s tidigare arbeten i »Jagic-Festschrift»
(1908). A. A-t.
JagieTlo (lit. Jogajlas), storfurste av
Litauen och konung av Polen (omkr. 1348—
1434). Var son till storfurst Algirdas (Olgerd;
d. 1377) av Litauen och blev 1382 ensam
härskare över detta ännu till större delen
hedniska land. 1386 förmäldes J. med
drott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
