Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakttider - Jakttyg - Jakub beg - Jakub kan - Jakubovitj, Petr Filippovitj (Melsjin, Grinevitj) - Jakubu - Jakut - Jakuter - Jakutiska - Jakutsk - Jakutstaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
J akttyg—J akutstaten
954
Rik jakutkvinna.
Jakutisk bonde.
Jakutisk schaman.
skarv, grå- och havstrut, lom och
skäggdopping. — Ägg och bon av fridlysta fåglar
få ej tagas eller förstöras. Under
fridlys-ningstid får ej villebråd säljas, köpas,
mottagas el. från ort till annan forslas utan
vederbörligt märke, som visar, att det lovligen
åtkommits. Lönnb.
Jakttyg, vid drevjakter använda redskap
för att omsluta en del av jaktområdet och
sålunda säkrare kvarhålla djuren. J. bestå
dels av nät, dels av »jaktlappar», d. v. s. på
sträckta snören hängande tyglappar eller
fjädrar i bjärta färger (fordom även med
målade figurer). G. G.*
Jakub beg, härskare i Kaschgar (1820—77).
Sökte 1864 förgäves försvara Taschkent mot
ryssarna men gjorde sig 1865 till herre i
Kaschgar. J. antog 1870 titeln atalik ghazi
(»trons försvarare»), gjorde flera erövringar
österut men förlorade dem 1876 till
kineserna och mördades följ. år.
Jakub kan, emir av Afganistan (1849—
1923), son till Schir Ali. Se Afganistan,
sp. 211.
Jakubo’vitj, Petr Filippovitj (pseud.
M e 1 s j i n, även Grinevitj), rysk
författare (1860—1920), känd genom lyriska dikter
och litteraturkritik. J. dömdes för sin
politiska verksamhet till straffarbete, vilket han
skildrat i sin bok »V mirje otverzjennych»
(I de förkastades värld, 1898). A. de R.
Jakubu, se Y a k o b a.
Jaküt, se J a q ü t.
Jaküter, folk i n. ö. Sibirien av turkiskt
ursprung och med ett turkiskt språk men
med starkt mongoloid prägel. De bo huvudsaki.
kring Lenas mellersta och nedre lopp men
finnas även långt v. och ö. om detta sitt centrum,
till vilket de, förmodligen på 1300-talet,
invandrat från s. v. (Altaiområdet). I n. äro
de rennomader med renen som dragare (släde),
rid- och lastdjur. I s. äro de flesta bofasta
och hålla ända upp till barrskogens nordgräns
hästar och nötkreatur. Liksom andra
nordasiater idka de även jakt och fiske och fara
dessutom vida omkring som driftiga
hand
lande. Nomaderna bo i tält (om sommaren
täckta med björknäver, vintertid med jord),
de bofasta i fyrkantiga stockhus med kamin
och skorsten. Till namnet äro j.
grekisk-katolska kristna men ha bibehållit en hel del
gammal sibirisk schamanism. De äro
delade i släkter under hövdingar med ärftlig
rätt; flera släkter bilda en stam med valt
överhuvud. Före ryska erövringen voro de ö.
Sibiriens mäktigaste folk och intaga ännu
kulturellt, numerärt och språkligt en betydande
ställning (250,000; 88 % av befolkningen i
Jakutstaten, se d. o.). Deras språk är ett
viktigt handels- och samfärdselspråk i stora delar
av Sibirien. För den ryska kulturens
avigsidor ha j., i motsats mot sibiriska folk i
allm., visat sig föga mottagliga. — Litt.: F.
Müller, »Unter Tungusen und Jakuten»
(1882); G. Maydell, »Reisen und Forschungen
im jakutskischen Gebiet Ostsibiriens 1861—
1871» (2 bd, 1893—96). K. G.L.
Jakütiska, det språk, som talas av
jaku-terna inom forna guv. Jakutsk i n. ö. Sibirien.
Det tillhör den turkiska språkstammen och är
delvis mycket ålderdomligt.
Jaku’tsk, huvudstad i sovjetryska
Jakutstaten, på Lenas vänstra strand; 10,513 inv.
(1926). Viktig handelsplats (pälsverk,
mammutelfenben). Museer. — Det forna ry. guv.
J. (omkr. 3,947,568 kvkm) ingår nu i och
bildar största delen av Jakutstaten.
Jakutstaten, sovjetrysk autonom fristat i
ö. Sibirien, kring Lena; omkr. 4,365,000 kvkm,
236,728 inv. (1926). Vid s. ö. och ö. gränsen
gå Jablonoj- och Stano vo jbergen, härifrån
löpa först åt v., därpå åt n. v. fram mot
Lena Verchojanska bergen. V. delen uppfylles
av mellansibiriska taffellandet. Genom J,
flyta till Ishavet utom Lena Anabara, Olenek,
Jana, Indigirka och Kolyma. I södra J.
finnes skog, mot n. vidtager tundran. Klimatet
utmärkes av mycket kalla vintrar och stor
skillnad mellan sommar och vinter; inom J.
ligger jordens köldpol, Verchojansk.
Befolkningen utgöres till största delen av jakuter,
vidare tunguser, lamuter m. fl. folk. Huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
