Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakträtt - Jaktskatt - Jaktstadga - Jakttider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
J aktskatt—J akttider
952
Även enl. germansk rätt har jakten urspr.
varit fri. Sveriges äldsta lagar innehöllo
härvidlag blott bestämmelser, som avsågo att
reglera förhållandet mellan ett flertal
konkurrerande ockupanter. Tidigt har
emellertid en annan uppfattning börjat göra sig
gällande. Redan Sveriges yngre
landskapslagar upptogo stadganden, som -— åtm. med
avseende på vissa arter av villebråd —
erkände jordägarens ensamrätt till jakt på sin
mark; och efter ett avbrott i utvecklingen
till följd av feodalistiska uppfattningar
under medeltiden och nyare tiden till franska
revolutionen är principen om j:s förening
med jordäganderätten numera allmänt
erkänd inom de europeiska rättssystemen. För
svensk j. är dock att märka, att denna
princip icke är så strängt upprätthållen som i
vissa andra länder, vilkas jaktlagar
innehålla ovillkorliga förbud mot att genom
rättshandlingar mellan enskilda varaktigt
skilja j. från jordäganderätten. Den svenska
jaktlagen innehåller tvärtom i § 8 ett
stadgande, som uttryckligen medger möjligheten
av ett sådant skiljande.
Från själva j. måste särhållas rätten till
utövning av jakt. Under den tid feodalistiska
principer gjorde sig gällande, tillkom denna
rätt endast vissa särskilt privilegierade, men
numera är det eg. blott mellan inländsk och
utländsk man, som någon åtskillnad plägar
göras. För svensk rätt är att märka, att den
rätt till jakt för envar på vissa områden, som
omtalas i § 7 jaktlagen, endast tillkommer
svensk man och att enl. § 21 utländsk
undersåte i regel måste ha löst s. k. jaktpass för
att i Sverige få idka jakt med skjutgevär.
Utom fridlysningsbestämmelser (se
Jakttider) innehåller jaktstadgan bestämmelser,
avseende dels att förhindra jaktsätt, som äro
plågsamma för villebrådet, förödande för
stammen eller innebära fara för människor
eller husdjur, dels att uppmuntra förföljelsen
av vissa för husdjuren särskilt farliga
ville-brådsarter. Ett starkt naturskyddsintresse
har också på senare tid gjort sig gällande
inom svensk jaktlagstiftning. Den högsta
jaktliga myndigheten i Sverige under
konungen är Domänstyrelsen. P. v. S.
Jaktskatt, skatt för den, som vill utöva
jakt, förekommer i ett flertal europeiska
länder för att motverka minskningen av nyttigt
villebråd genom hänsynslös utövning av
jakträtt. J. har ifrågasatts även i Sverige men
aldrig införts. A. E-g.*
Jaktstadga, författning, i vilken regler
ang. jakträtt (se d. o.) och i övrigt
rättsbestämmelser om jakt sammanförts.
Jaktförfattningen uppdelades 1912 i en lag om
rätt till jakt (8 nov. 1912) och en jaktstadga,
vars senaste uppl. är av 25 nov. 1927. (Lönnb.)
Jakttider. För att förebygga
misshushållning, hindra för stark skattning av
ville-brådsstammarna eller upphjälpa försvagade
sådana har man reglerat jakten genom att
införa vissa fridlysningstider.
Motiv för fridlysningen har i allm. varit att
skydda däggdjurshonor under
dräktighetsti-den och då ungarna äro späda samt fåglar
under parnings- och ruvningstid samt tills
ungarna blivit flygvuxna. I naturskyddssyfte
ha även de flesta icke jaktbara fåglar mer
el. mindre fridlysts. På grund av Sveriges
långa utsträckning i n. och s. och därav
beroende oliktidig utveckling i olika delar har
landet måst indelas i zoner.
Fridlysnings-tiden måste på grund av ändrade
förhållanden då och då modifieras, och därför utger
Domänstyrelsen årl. härom en kungörelse, till
vilken hänvisas för närmare uppgifter. Tid,
då fridlysning icke gäller, kallas jakttid.
Här nedan anges, med reservation för senare
ändringar, jakttiderna (sådana de maj 1929
äro gällande) för vissa slag av villebråd.
•Älg. 10/ø—15/e i Norrbottens, Västerbot-
tens, Västernorrlands och
Jämtlands län samt Särna och Idre;
lo/io-15/io i övriga delar av riket
(årskalv av älg fridlyst hela året).
Rådjur. ^3/ø—3^/i2 (med avkortning i några
län).
Hare. Vø—^/ø i Norrbottens, Västerbot-
tens, Västernorrlands och
Jämtlands län samt Särna och Idre;
16/ø—31/i2 i Malmöhus och
Kristianstads län; 16/ø—15/ø i Hallands
län, Göteborgs och Bohus län,
Blekinge län och Gotlands län; Vø—
1®/2 i övriga delar av riket.
För järpe, orre, tjäder, ripa, rapphöns och vaktel gälla
i olika landsdelar rätt växlande
bestämmelser.
Morkulla. 18/s—31/i2-
Egentliga änder i5/u j Malmöhus, Kristianstads
och småvadare. och Blekinge län; “/s-^/u i
Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands och Jämtlands län
samt Särna och Idre; Vs—15/n i
övriga delar av riket.
Ejder. Vio—31/iz vid västkusten från Kul-
lens spets till norska gränsen;
V9-sV:i2 samt Vi-20/! vid rikets
övriga kuster.
Dykänder, såsom 2O/4_io/5 samt i/9-Si/1 vid kusten
alfågel m.fl.(dock från Finlands gräns t. o. m.
Väs-ej ejder och svär- ternorrlands län; Vi—20/! samt
ta), samt skrake. Vø—3Vi2 vid kusten från
Västernorrlands läns sydgräns till
Kullens spets; “/s—31/s samt Vø—“Zia
från Kullens spets till norska
gränsen; u/s—1B/n vid sötvatten
inne i landet (gäller där även
svärta).
Svärta. Vs—10/s samt Vø~31/i2 vid hela ö.
kusten samt Öresund till Kullens
spets; “/s—31/s samt Vø-”/12 från
Kullens spets till norska gränsen.
Tordmule, sill- samt Vø-31/i2 i hela landet,
och tobssgrissla.
Bäver (nyinförd) och svan äro fridlysta hela året.
Björn, lo, örn och uv äro fridlysta på kronans
mark, lo, örn och fjällräv t. v. i hela riket till
utgången av 1932, ekorre t. v. utom under dec.
och jan.
Utom de jaktbara fåglarna äro några
sällsynta sådana fridlysta hela året, däribland
blåkråka, härfågel, kungsfiskare, glada,
lun-nefågel, vit och svart stork samt rördrom.
De flesta övriga fåglar äro fridlysta 1/3—31/8
utom kråka, korp, råka, kaja, skata, gråsparv,
pilfink, stenfalk, duv- och sparvhök, sothöna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
