Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janiculum - Janin, Jules - Janina - Janinasjön - Janinet, Jean François - Janitscharer - Janitscharmusik - Jankov - Jankowitz - Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
965
Janin—Jan Mayen
966
det område på högra
Tiber-stranden (trans Tiberimt
Tras-tevere), som av Augustus
lädes till Rom. J. ligger mitt
emot Marsfältet, hade
strategisk betydelse och befästes
tidigt. E. St.
Janin [’janä’], Jules, fransk
skriftställare (1804—74). J.
debuterade med den satiriska
romanen »L’ane mort et la
femme guillotinée» (1829), en
parodi på skräckromantiken.
Romanen »Barnave» (1831)
angrep huset Orléans, men snart
anslöt sig J. till
regeringspartiet och skötte från 1836
nära 40 år den dramatiska
kritiken i Journal des Débats.
Han vann snabbt rykte för sina spirituella
kåserier, i Sverige efterbildade av O. P.
Stur-zen-Becker. Sina litterära följetonger samlade
han under titeln
»Histoire de la littérature
dramatique» (6 bd,
1853—58). Av hans
romaner och noveller
kunna nämnas även
»Un coeur pour deux
amours» (1837), »Le
chemin de traverse»
(1841), »La religieuse
de Toulouse» (1850)
och »Les oiseaux bleus»
(1864). Led. av
Franska akad. 1870. Av J:s
arbeten ha översatts till sv. bl. a. »Det dubbla
misstaget» (1835) och »Grefvinnan Egmont»
(1855). Jfr A. Piédagnel, »J. J.» (1884). Kj. S-g.
Ja’nina, grek. loånnina el. laniä, turk.
Ja-nija, huvudstad i grek, nomos loannina (5,490
kvkm, 178,236 inv. 1928), i Epirus, på v.
stranden av Janinasjön; 20,800 inv. (1928).
Biskopssäte. Ruiner efter Ali paschas ståtliga
palats. Industri och handel med dyrbara
guld-och silverbroderier m. m. — J., som på
1100-talet delvis nybyggdes av
Johannes Komnenos, intogs 1422
av turkarna. Var 1788—1822
huvudstad för Ali pascha (se
A 1 i, sp. 505).
Janinasjön, antikens
Pambo-tis, sjö i Epirus, Grekland,
tektonisk karstsjö med
underjordiskt avlopp. 18,8 kvkm.
Janinet [$aninä’], Jean
Frangois, fransk grafiker
(1752—1814), en av de främsta
utövarna av färggravyr (se d.
o.). Han framställde
färgtrycket med flera, ibland ända till
sju, plåtar, utförda i
akvatinta-maner. J:s berömda blad äro
efter Fragonard, Lafrensen d.
y., A. van Ostade m. fl.
Citadellet i Janin a.
Janitschärer (turk. Jeni’-tjeri’, ny trupp),
turkiskt fotfolk, som uppsattes under sultan
Orchad omkr. 1329 av krigsfångar och senare
rekryterades av män, vilka som barn rövats
från kristna folk och uppfostrats i islam. Mot
1600-talets slut upphörde detta
rekryterings-sätt. J. utmärkte sig i början genom sträng
disciplin; deras antal ökades för varje
århundrade. De blevo så småningom en mäktig
och privilegierad men självsvåldig och
politiskt orolig kår. Mahmud II lyckades
upplösa kåren 1826.
Janitscharmusik, orkester, bestående av
blås- och slaginstrument.
Ja’nkov, ty. Jankau el. Jankowitz, liten
stad i Tjeckoslovakien (Böhmen), 50 km s. s. ö.
om Prag; 721 inv. (1921). J. är bekant
genom det slag, som där ägde rum 6 mars 1645
och i vilket Torstenson i grund besegrade de
kejserlige under general Hatzfelt, som själv
såsom fånge föll i svenskarnas händer. Litt.:
Generalstaben, »Karl XII på slagfältet» (1918).
Ja’nkowitz, se J a n k o v.
Jan Mayen [-ma’jon], vulkanö i Ishavet, 550
km n. n. ö. om Länganes på Island, mellan
70° 50’ och 70° 10’ n. br. samt 7° 57’ och
9° 3’ ö. Igd; 372 kvkm. 1920—21 upprättades
Kustlandskap från Jan Mayen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
