Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansenismen - Jansenius, Cornelius - Janské, Lázně - Janson, Gustaf - Janson, Kristofer Nagel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Jansenius—Janson, K. N.
970
artning följande förfallet och sammansmälta
tidens bildningsrikedom med allvarlig
helgelsesträvan i asketisk-mystisk anda. Medan
Jansen genom återgång till Augustinus sökte
åstadkomma en teologisk reformation,
verkade Duvergier i Frankrike för reformer på
författningens och fromhetslivets områden.
För att motverka jesuiternas makt gjorde
han propaganda för den inom gallikanska
kyrkan omhuldade episkopalismen. Genom sin
själavårdande verksamhet framkallade han
en religiös väckelse, som fick sin huvudhärd
i nunneklostret Port-Royal utanför Paris och
snart kunde hämta inspiration från Jansens
»Augustinus». Sedan Antoine Arnauld d. y.
(se d. o.) efter Duvergiers död 1643 övertagit
ledningen, vann j. snabbt utbredning men
utsattes också för allt häftigare angrepp från
jesuiternas sida. 1653 förmåddes Innocentius
X att i en bulla skarpt fördöma fem satser
ur Jansens bok, vilken redan 1642 av Urban
VIII betecknats som kättersk. Den till
reformrörelsen anslutne Blaise Pascals berömda
»Lettres ä un provincial» skaffade
jansenis-terna en smula andrum, men då Ludvig XIV
1660 ställde sig på påvemaktens sida, blevo
de utsatta för svåra förföljelser. Genom
tillmötesgående från påven Clemens IX (pax
cle-mentina 1669) fick kampen en viss avslutning,
men då Arnauld i striden om den kungliga
regalierätten ställde sig på påvens sida,
återupptog Ludvig förföljelsen. Arnauld m. fl.
måste 1679 fly till Nederländerna. Det hjälpte
icke, att Innocentius XI samtidigt ansåg
sig böra i en bulla fördöma 65 jesuitiska
moralgrundsatser, ej heller att j. syntes vinna
nya sympatier genom en av Pasquier Quesnel
i dess anda skriven bibelkommentar.
Slutligen blev Port-Royal stängt (1709) och
förstört (1710), och i bullan »Unigenitus»
fördömde den jesuitledde påven Clemens XI 101
satser i Quesnels kommentar, ehuru somliga
av dem voro citat från Augustinus. Därmed
var den jansenistiska augustinismen off.
utdömd till förmån för den jesuitiska
semipe-lagianismen. Det franska prästerskapet
splittrade sig nu i sådana, som antogo bullan (a
c-cep tan ter), och sådana, som protesterade
mot den och vädjade till ett allmänt
kyrkomöte (a p p e 11 a n t e r). De sistnämnda blevo
snart hårt förföljda, varvid rörelsen mynnade
ut i extatiskt svärmeri. Med sitt höga
bildnings- och personlighetsideal och sin sega
kamp för kyrklig frihet på nationell grund
har j. verkat befruktande på franskt
kultur-och fromhetsliv ända fram till våra dagar.
Litt.: Sylvester Kohler, »Jansenismus und
Cartesianismus» (1905); P. Ilonigsheim, »Die
Staats- und Soziallehren der französischen
Jansenisten im 17. Jahrhundert» (1914); A.
de Meyer, »Les premières controverses
jansé-nistes en France 1640—49» (1919); A. Gazier,
»Histoire générale du mouvement janséniste»
(2 bd, 1923—24); J. Laporte, »La doctrine de
Port-Royal», bd 1: 1, 2: 1 (1923). E. Nwn.
Jansenius, Cornelius, se Jansen,
Cornelis.
Janské Låznè [ja’nské lä’znje], se J o
han-ni s b a d.
Janson, Gustaf, författare (1866—1913).
Började som tidningsman och målare, slog
igenom som författare med den moderna
ro-binsonaden »Paradiset» (1900), vars
fortsättning, »De första
människorna», utkom 1906.
Av hans senare,
omfattande alstring må
nämnas de
antikrigi-ska »Abrahams offer»
(1901), från boerkriget,
och »Lögnerna» (1912),
från Italiens
Tripolis-krig, »Nils Dobblare»
(1903), från Sveriges
krig i
östersjöprovinserna på 1500-talet,
»Faran» (1909), från
Attilas tid, samtidsberättelserna »Det gamla
huset» (1904—05), »ön» (1908), »I mörkret»
(1909), »Hårda tag» (1911), »Segrare» (1913)
och »Öns herre» (s. å.) samt den muntra
äventyrsberättelsen »Affären Costa Negra» (1910).
»Efterlämnade skrifter» utgåvos 1915 i 4 bd.
— J. var en frodig, ursprunglig berättare, med
en hos svenskar sällsynt förmåga att samtidigt
ge spännande handling, rask individualisering
och förvånande stark och övertygande
illusion av landskap, situationer,
naturkatastrofer o. s. v. Hans skildringar från
Stockholms skärgård tillhöra artens bästa. Se
uppsats av R. G:son Berg i »Litteraturbilder»,
II (1912). — J:s hustru, Emmy
Gustaf-J an son (f. 1875 ^is), har författat
samtidsskildringar. R-n B.
Janson, Kristofer Nagel, norsk
författare (1841—1917). Blev student 1859, tog
teol. examen 1865 och var senare en tid
folk-högskollärare. 1866 utgav han under titeln
»Fraa bygdom» två
noveller, som väckte
uppmärksamhet, särskilt
därigenom att de voro
skrivna på landsmål.
Därefter följde dikter,
dramer och historiska
romaner av växlande
litterärt värde. Av
stortinget beviljades
han 1876 ett
»digter-gage», vilket han
avsade sig 1882, då han
som unitarisk präst
flyttade till Amerika. I Minneapolis utgav han
1886 stridsskriften »Har ortodoxien ret?» och
sedan 1887 tidskr. Saamanden. 1892 återvände
han till Norge, där han 1895 stiftade en av
staten erkänd unitarisk församling,
Broder-skabets kirke. — De flesta av J:s skrifter
på landsmål äro av hans hustru, D r u d e J.,
återgivna på riksmålet. J. Schr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
