Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janson, Ture Johan Ludvig - Janssen, Börge - Janssen, Johannes - Janssen, Pierre Jules César - Janssens (Janson, Jonson) van Ceulen, Cornelis - Jansson, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Janson, T. J. L.—Jansson, E.
972
Janson, Ture Johan Ludvig,
författare, tidningsman (f. 1886 ®/2). Blev student
1905 och har varit medarbetare i flera
finländska och rikssvenska tidningar (bl. a.
kåsör under
signaturen H r X.).
Grundmotivet i berättelsen
»Inga medmänniskor»
(1911) är den bland
Finlands bildade
svenska ungdom under
intryck av de politiska
och sociala
förhållandena rådande känslan
av pessimism och
isolering, ett motiv, som
J. senare mognare och
mer fördjupat utför i
»De ensamma svenskarna» (1916). I dikter och
mindre noveller från denna tid skildrar
han skarpsynt Helsingfors’ specifika
lokalmiljö. Hans senare verk, berättelserna »Far
till son» (1922), där konflikten mellan
Sverige och Finland i Ålandsfrågan utgör
bakgrunden, »Verkligheten» (1923) och
»Vän-skapsbyn» (1925) samt novellsamlingen
»Maskinmänniskan» (1924), visa en strävan att
hävda personlighetens etiska och i viss mån
religiösa fördjupning. J. har även publicerat
bl. a. ett politisk-satiriskt skådespel,
»Konungen av X-land» (1920), och dramat
»Sveaborg» (1928). Han är en ofta ironisk, aldrig
helt omedelbar men iakttagande -och på
djupet känslig författare med en mycket
utarbetad och beräknad stil. — Se E. Kihlman,
»Svensk nutidsdikt i Finland» (1928). G-r C.
Janssen, B ö r g e, dansk författare (f. 1867).
Var först tidningsman och debuterade 1888
med novellsamlingen »Mulm». Från 1904 har
han skrivit en rad ytterst populära
kulturhistoriska romaner, byggda på ingående
historiska studier och livligt berättade utan att
dock äga konstnärligt värde. Nämnas må
serierna »Rosenborg-krucifikset» (1920) och
»Christiern II:s datter» (1921). Omkr. tjugu
av J:s romaner äro översatta till svenska.
Janssen, Johannes, tysk historiker (1829
—91). Blev 1854 gymnasielärare i historia i
Frankfurt am Main
och vigdes 1860 till
katolsk präst. J. var
en av den
ultramon-tana hävdaforskningens främste. Hans
huvudverk, »Geschichte
des deutschen Volkes
seit dem Ausgang des
Mittelalters» (8 bd,
1877—94, bd 7 och
8 utg. av L. v.
Pastor, 20:e uppl. 1926),
väckte stort
uppse
ende genom mörk framställning av
reformationen, under det att den föregående
perioden målades ljus. J. meddelade verkliga
fakta men åstadkom sin bild av tidevarvet
genom starkt tendentiös gruppering av det
historiska materialet. Skildringen, som
framkallade en vidlyftig vetenskaplig polemik,
blev dock ett värdefullt korrektiv till den
traditionella protestantiska uppfattningen. J.
utgav även andra historiska arbeten. Litt.:
L. v. Pastor, »J. J.» (5:e uppl. 1893); M.
Schwann, »J. J. und die Geschichte der
deutschen Reformation» (1893). (B. H-d.)
Janssen [^äsä’n], Pierre Jules César,
fransk astronom och fysiker (1824—1907).
Blev 1875 direktor för det på hans initiativ
upprättade astrofysikaliska observatoriet i
Meudon, nära Paris. J.
uppvisade, att vissa av
solspektrets mörka
linjer, som han kallade
»telluriska»,
uppkomma förnämligast
genom vattenångan i
jordens atmosfär. Han
påvisade på denna
väg tillvaron av
vattenånga även i de
övriga planeternas
atmosfärer. J:s i Guntur
i Indien utförda
iakt
tagelser vid den totala solförmörkelsen 18 aug.
1867 blevo epokgörande. Han fann på
spektro-skopisk väg, att solprotuberanserna till stor
del bestå av glödande vätgas, och konstaterade,
samtidigt med och oberoende av N. Lockyer,
att icke blott protuberansernas spektrum utan
även deras former och struktur kunde
iakttagas även när solen icke är förmörkad. I
Meudon ledde han omfattande arbeten av stor
betydelse ang. solfläckarna och solfotosfärens
struktur. Dessutom ägnade han sig åt studiet
av absorptions- och emissionsspektra,
kometfotografi, stjärnornas fotometri m. m. Han
genomdrev inrättandet av ett
astrofysikaliskt-meteorologiskt observatorium på toppen av
Mont Blanc. — J. är en av grundläggarna av
den moderna astrofysiken. Hans viktigaste
arbeten utgåvos i franska vet.-akad:s skrifter och
i Annales de 1’Observatoire de Meudon. B-d.
Janssens (Janson, Jonson) van C e
u-1 e n, C o r n e 1 i s, porträttmålare av
holländsk härkomst (1593—1661 el. 1662),
verksam till 1643 i England, där han anlitades
mycket av hovet och adeln. Hans arbeten
anses höra till det bästa i sin art under
Stuarttiden. 1647 utförde J. en gruppmålning
av magistratsledamöterna i Haag. Hans flesta
porträttmålningar finnas i engelska
privatsamlingar. E. L-k.
Jansson, Erik, sektstiftare (1808—50),
bondson från Biskopskulla i Uppsala län.
Framträdde 1843 i Hälsingland som religiös talare,
varvid han betonade, att människan
omedelbart genom tron uppnår en syndfri
fullkomlighet. Han fick snart många anhängare, och
redan 1844 bildades ett särskilt separatistiskt
samfund, som kallades Erik-J ansar e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
