Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich / 977-978 (1929) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januarius, S:t - Januariutskottet - Janus (gudomlighet) - Janus (pseudonym) - Janzon, Gustaf Elias - Janzon, Johan Christian - Janzon, Jonas - Jao-chou - Jap - Japan - Geografisk och geologisk översikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eld »genom blodets underbara kraft». I
domens skattkammarkapell förvaras två
glaskärl, som uppges innehålla martyrens blod. På
hans förmodade dödsdag (19 sept.) samt på en
minnesdag i maj plägar man under stora
högtidligheter föra glaskärlen till närheten av
helgonets huvud, varvid blodet i kärlen
uppges plötsligt bli flytande. Inträffar ej undret,
anses uteblivandet båda olycka; även dess
fördröjande tros förebåda ett dåligt år.

Januariutskottet, se Finland, sp. 410.

Janus, romersk gudomlighet med uråldrig
kult, portarnas och därmed all begynnelses
hägnare, först anropad vid alla
offerhandlingar. J. avbildades på romarnas
grundläggande mynt, asset, med två ansikten (se bild
vid art. A s) liksom bl. a. även på en
kopparbild av oviss ålder i Jānus geminus (se
nedan). Hans präst var den högste i rang inom
det romerska prästerskapet, rex sacrōrum. I
den senare folkreligionen var J. ej mycket
uppmärksammad men väl av diktarna och de
lärde. Redan i forntiden tyddes han som
solgud liksom av många i nyare tid. — J. var
även namn på åtskilliga genomgångsvalv i
Rom; särskilt märkes Janus geminus vid
Forum, som enl. en i romersk föreställning
urgammal föreskrift skulle stängas, när Rom
överallt hade fred, vilket före Augustus hänt
en enda gång (200-talet f. Kr.).

        E. St.

Janus, pseud., se Döllinger, I. v.

Janzon, Gustaf Elias, klassisk filolog
(f. 1859 25/11). Blev fil. dr 1894, var docent
vid Göteborgs högskola 1895—1925 och sekr.
där 1899—1922. J. har bl. a. utgivit särdeles
vårdade och smakfulla tolkningar av Catullus’
sånger (i Uppsala Univ:s Årsskr. 1889, 1891)
och (i Göteborgs Högskolas Årsskr.)
Propertius’ elegier (1903—17), Ovidius’ »Ars
amatoria» (1921—23), »Amores» (1897) och »Fasti»
(1924 ff.). Han har även utgivit en monogr.
över Horatius (1899).

        B. R–g.*

Janzon, Johan Christian,
tidningsman (1853—1910). Blev student 1871 samt
var från 1874 till sin död korrespondent (med
pseud. Spada) till Stockholms Dagblad, dess
krigskorrespondent i Turkiet 1876—78, sedan
1879 bosatt i Paris, från 1896 sekr. i
Internationella pressunionens centralkommitté.
Skrev bl. a. »Strövtåg i skilda land» (3 bd,
1911—13).

Janzon, Jonas, präst (1798—1885). Blev
1851 kyrkoherde i Adelöv och 1861 i Säby
samt var riksdagsman i prästeståndet 1844,
1847, 1862 och 1865—66. Framstående
predikant med kraftfullt bibliskt bildspråk, vann
J. särskilt rykte som en av
nykterhetsrörelsens ivrigaste främjare på 1840-talet. J. utgav,
predikningar och nykterhetsföredrag.

        B. A.

Jao-chou [-tʃåo], se Yau-chou.

Jap, ö bland Karolinerna, se Yap.

Japan (Nippon el. Nihon), kejsarrike i
Östasien, mellan 21° 45′ och 50° 56′ n. br. samt
119° 18′ och 156° 32′ ö. lgd, bestående av 5
större öar, Hokkaido (Yezo), Hondo
(Honshu), Shikoku, Kyushu och Formosa (Taiwan)
jämte s. hälften av Sachalin (Karafuto) samt
på fastlandet halvön Korea (Chosen) och
omkr. 600 smärre öar. De viktigaste
ögrupperna äro
Kurilerna (Chishima)
mellan Kamtsjatka och
Hokkaido,
Riukiu-öarna (Liu-kiu)
mellan Kyushu och
Formosa,
Pescadoresöarna (Hokoto)
v. om Formosa
samt Boninöarna
(Ogasawara) s. om
Hondo. Den
sammanlagda ytan är
674,382 kvkm,
varav 381,577
komma på det
egentliga J. (Kurilerna, Hokkaido, Hondo, Shikoku,
Kyushu, Riukiu och närliggande smärre öar).
Invånarantalet i det egentliga J. var 1925
59,736,822. Huvudstad är Tokyo på östsidan
av Hondo (1,995,567 inv.). J. innehar som
mandat största delen av Mikronesien och
arrenderar i Kina Kuan-tunghalvön (skall
utrymmas 1997).

Bild 1. Japans vapen, En gyllene krysantemumblomma.

INNEHÅLL:
sp.
Geografisk och geologisk översikt	978
Klimat	980
Växtvärld	980
Djurvärld	981
Befolkningsförhållanden och administrativ indelning	982
Näringar	983
Kommunikationer	986
Mynt, mått och vikt	987
Statsfinanser	987
Religion	987
Undervisningsväsen	990
Tidningspress	990
Försvarsväsen	990
Författning, förvaltning och rättskipning	992
Flagga m. m.	993
Historia	993
Litteraturanvisningar	1008

Se även art. Japanska språket och
litteraturen, Japansk konst,
Japansk musik och Japansk teater.

Geografisk och geologisk översikt. J. består
av tre mot Stilla havet konvexa öbågar.
Kurilerna omsluta Ochotska havet, Sachalin och
de fyra stora japanska öarna Japanska havet,
Riukiuöarna och Formosa Östkinesiska havet.
De båda förstnämnda nå djup av över 3,000
m, medan det sistnämnda är ett grunt vatten
på kontinentalsockeln. Bågarna begränsas på
sin yttersida av 7,000—9,000 m djupa
gravsänkor. Mellan Shikoku, Kyushu och Hondo
ligger det för sin naturskönhet berömda med
skogiga holmar beströdda Japanska innanhavet.
Skillnaden mellan ebb och flod uppgår vid
Kyushu till 5 m men avtar starkt norrut och
är i Japanska havet mycket ringa, omkr. 1/2 m.
Stillahavskusten, som varit och fortfarande
är utsatt för starka tektoniska rubbningar,
har talrika inbuktningar och goda hamnar;
västkusten är vida mer regelbunden.
Hokkaidos kust är öppen och har få hamnar.
Avgörande inflytande på J:s klimat utöva två
havsströmmar, den nordgående, varma
Kuroshio (»Svarta strömmen», mörkblått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>