Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jardinière (jardinjär) - Jargong - Jarimar - Jarkand, Jarkent - Jarkand-darja, Jarkent-darja - Jarl - Jarl, Otto - Jarler - Jarlsberg - Jarlsberg og Larvik amt - Jarmuk, Yarmuk - Jarnae - Jarno, Georg - Jarno, Josef - Jaroslav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
Jardinière—Jaroslav
1022
Jardinière [$ardiniä’r], fr. (sv. form j
ardi n j ä r), eg. trädgårdsflicka, av jardin,
trädgård (jfr Rafaels målning »La belle j.»),
prydnadskärl, i skålform på fot, av ädel el.
oädel metall, kristall el. dyl., för blommor;
även blomsterbord.
Jargo’ng [Jar-] (fr. jargon), för en viss
grupp el. kotteri karakteristiskt språk; prat.
Järimar, furste på Rügen. Blandade sig i
danska inbördesstrider och företog 1259 ett
tåg till Bornholm och Själland. Han inträngde
därunder i Köpenhamn och förstörde borgen
samt slog 14 juni den kungliga hären vid
Næstved. J. dräptes under ett härjningståg
till Skåne. E. Ebg.*
Jarka’nd, J a r k e’n t, huvudstad i kin. prov.
Sin-kiang, i v. östturkestan, vid
Jarkand-darja; med omgivande byar omkr. 170,000
inv., mest muhammedanska turko-tatarer
ävensom kin. köpmän. J. ligger 1,270 m ö. h.
bland oaser, vilka äro rikligt vattnade av
Jarkand-darja och dess kanaler; de
frambringa säd, bomull, oljeväxter och frukt, och
där idkas jämväl silkesmaskavel samt
får-och getskötsel. Staden består av en gammal
stadsdel med trånga, smutsiga gator
(muhammedansk befolkning) och en nyare, mest
bebodd av kineser och säte för ämbetsmännen.
Tillverkning av mattor och filtar; utförsel
av silke, ull och hampa. — J., vid början av
vår tideräkning huvudstad i ett rike, som
omfattade hela Tarimbäckenet, blev 1756
kinesiskt men lösgjorde sig 1864 och var under
Jakub beg (se d. o.) andra residensstad i riket
Kaschgar. Återtogs 1877 av kineserna.
Jarka’nd-darja, J a r k e’n t - d a r j a, flod
i kin. Östturkestan. Upprinner, 5,150 m ö. h.,
ur glaciärer på Karakorum, genombryter
Kun-lun och förenar sig med Kaschgar till Tarim.
Jarl, gammalt nordiskt ord, som urspr.
synes ha avsett en fri man i allm. Redan i
eddadikterna (»Rigspula») möter man j. i
betydelsen förnäm, högättad man. Det
ety-mologiskt identiska angelsaxiska eorl, eng.
earl, har under inflytande från Danmark
övergått till ämbetstitel på vissa höga
ämbetsmän (greve, lat. comes). Jfr Earl.
Redan tidigt finner man i Norden
principen om blott en j. som konungens högste
ämbetsman. Sveriges jarl (lat. dux el.
comes Sueciae) var åtm. sedan 1100-talet den
förnämste i riket näst konungen. Särskilt
hade han uppsikt över krigsmakten till sjöss,
ledungen. De flesta svenska j., om vilka
källorna lämna någon säkrare kännedom,
tillhörde Folkungaätten. De två mest ryktbara
voro Birger Brosa och Birger jarl
(se dessa ord). Med den senare försvinner
jarltiteln i Sverige för att efterträdas av
hertigtiteln (på latin översättas både jarl och
hertig med dux). På 1300-talet omtalas
visserligen i Sverige en man med jarltitel, näml.
Erengisle Sunesson, men denne var ej svensk
j. utan j. av Orkneyöarna. S. T-g.
Jarl, Otto, skulptör (1856—1915). J.
stu
derade i Stockholm och i Wien, där han
förblev bosatt. Han utförde mestadels reliefer
(»Kain och Abel», »Den förlorade sonen») samt
djurgrupper och djurtyper. G-g N.
Jarler, ärkebiskop i Uppsala 1236—55. Hans
i senare tid påvisade grav i Mariakyrkan i
Sigtuna vittnar om hans intima förbindelse
med dominikanorden. E. M. R.*
Huvudbyggnaden på Jarlsberg.
Jarlsberg, huvudgård i stamhuset, före 1893
länsgrevskapet, J., Vestfold fylke, Norge, 3 km
n. v. om staden Tönsberg. Gården var på
800-talet säte för de vestfoldska konungarna
(kungsgården Sæheim). 1671 skänktes den
till Peder Griffenfeld. Godset indrogs 1676
och skänktes till U. F. Gyldenlöve. Denne
sålde det 1683 till baron (från 1684 greve)
G. V. Wedel-Jarlsberg. Enl. stortingsbeslut
1924 skall, när nuv. norska linjen av ätten
Wedel-Jarlsberg utdör, stamhuset övergå till
Oslo univ. Största delen av den slottslika
huvudbyggnaden uppfördes omkr. 1770. (M. H.)
Jarlsberg og Larvik amt, se Vestfold
fylke.
Jarmük, Yarmük el. ScherTat
el-Menä-dire, biflod från vänster till Jordan, från
Haurans bergland; mynnar s. om Gennesaret.
Omkr. 150 km lång.
Jarnae [%arna’k], stad i franska dep.
Cha-rente; vid floden Charente; 3,880 inv. (1926).
Vinodling. 1569 besegrade Henrik av Anjou
(sedermera Henrik III) här hugenotterna.
Ja’rno [-nå], Georg, österrikisk
tonsättare (1868—1920), bror till J. J. Av hans
operor märkes »Der zerbrochene Krug» (1903), av
operetterna »Die Förster-Christel» (1907; »Till
kejsaren», Sthlm 1911), »Das
Farmermäd-chen» (1913; »Flickan från vilda västern»,
Sthlm 1913). T.N.
Ja’rno [-nå], Josef, österrikisk
skådespelare och teaterledare (f. 1866), bror till G. J.
Ledde från 1899 mer än tjugu år Theater in
der Josefstadt och Lustspieltheater i Wien.
Han sökte framgångsrikt att jämte den
populära lustspelsrepertoaren odla det moderna
skådespelet av högre valör, bl. a. Strindberg.
Som skådespelare äger J. humor, fantasi och
personlig pondus. Till hans bästa roller
räknas kaptenen i »Dödsdansen». G. K-g.
Jaroslav [jaråsla’f], storfurste av Kiev (978
—1054), son till Vladimir den helige och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
