Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeansson, John - Jebavý, Václav (Otakar Březina) - Jebuséer (Jebusiter) - Jedo, Yedo, Jeddo - Jefferies, John Richard - Jefferson, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1035
Jebavy—Jefferson
1036
Thomas Jefferson. Målning av R. Peale.
utvecklats till ett av Nordens största,
industriföretag i denna bransch. Som ordf, i
Äng-fartygs-a.-b. Kalmarsund (sedan 1896) har han
inlagt stor förtjänst om utvecklingen av
Kalmars sjöfartsförbindelser. J. har innehaft
många lokala förtroendeuppdrag, var 1906—
17 led. av Andra och 1918—27 av Första
kammaren (högerman) och var därunder bl. a. led.
av bevillningsutskottet 1914—17.
Je’bavy, Väclav, tjeckisk skald,
folkskollärare i Mähren (1868—1929). J., mest känd
under pseud. Otakar B r e z i n a, räknas
som tjeckernas störste
skald i nutiden, och
hans språk har en
sublim skönhet. Ädel
humanitet och
mystisk religiös
uppfattning av livet
karakterisera hans verk. J.
utgav bl. a.
diktsamlingarna »Stavitelé
chråmu»
(Tempelbyggarna; 1899) och
»Ru-ce» (Händerna; 1901)
samt essäsamlingen
»Hudba pramenü» (Källornas musik; 1918; sv.
övers, av E. Weer 1928). Jfr uppsats av A.
Jensen i Vår Tid 1917. C. T-t.
Jebuséer (Je busi t er), forntida folk i
Palestina av kanaaneisk stam, innehade vid
israeliternas invandring staden J e b u s
(Jerusalem) med omnejd. David fråntog dem
staden (se Jerusalem). E. S-e.*
Jedo, Yedo, Jeddo, se Tokyo.
Jefferies [d$e’friz], John Richard,
engelsk författare och journalist (1848—87).
Känd är framför allt hans »Wild life in a
Southern county» (1879) för sina intima
natur
skildringar. Psykologiskt intressant är även
»The story of my heart» (1883). (S. B. L.)
Jefferson [d^eTosn], Thomas, president i
Förenta staterna (1743 2/4—1826 4/7). Tillhörde
en redan 1619 i Virginia bofast, från Wales
stammande släkt och var son till en
tobaks-plantageägare. 1767 blev han praktiserande
advokat och fick 1769 säte i Virginias
lagstiftande församling (house of burgesses).
Politiskt bemärkt blev han först 1774 genom
skriften »A summary view of the rights of
America», en klar framställning av
koloniernas statsrättsliga teori om att de endast i
personalunion voro förenade med
Storbritannien och därför erkände endast konungens
men ej brittiska parlamentets myndighet*i
koloniala frågor. Våren 1775 sändes J. som
delegerad till den kontinentala kongressen och
blev i juni 1776 ordf, i det utskott, som skulle
utarbeta oavhängighetsförklaringen
(Declara-tion of independence). Hans utkast blev med
några smärre ändringar antaget, och J. plägar
därför i Amerika kallas
»oavhängighetsförkla-ringens fader». Kort efter dennas utfärdande
(4 juli 1776) lämnade han kongressen, återtog
i okt. sin plats i Virginias lagstiftande
församling och var 1779—81 Virginias guvernör.
Under dessa år ledde han en genomgripande
revision av den nya statens lagar. 1783
återinträdde han i kongressen, sändes sommaren
1784 till Frankrike för att biträda Franklin
och John Adams vid underhandlingarna om
handelsfördrag med europeiska stater och var
1785—89 amerikansk minister i Paris. —
Efter hemkomsten inträdde J. i mars 1790 i
Washingtons första kabinett som
utrikesminister (secretary of State). Där utkämpade
han häftiga strider med finansministern
Alexander Hamilton (se d. o.), vars på stärkande
av unionsmyndigheternas makt över de
enskilda staterna inriktade politiska system J.
som abstrakt ivrare för folksuveräniteten
djupt ogillade. Hamilton påyrkade sträng
neutralitet under fransk-engelska kriget, J.
däremot sökte driva en vittgående
fransk-vänlig utrikespolitik. I det längsta sökte
presidenten Washington medla mellan dem båda,
men i jan. 1794 avgick J. 1796 valdes han
till unionens vicepresident, blev då ledare för
den »republikanska» oppositionen mot
presidenten Adams’ och A. Hamiltons
federalisti-ska politik samt formulerade 1798 de
unionens bestånd hotande
»Kentuckyresolutioner-na». J:s republikanska parti, ur vilket en
senare tids demokratiska framgått (jfr D
e-m ok ra ter), ivrade för största möjliga
de-centralisation i författningen. J. valdes nov.
1800 till president efter Adams. Under sin
presidenttid (mars 1801—mars 1809; han
återvaldes 1804) vann J. genom inköpet av
Loui-sianaområdet från Frankrike 1803 en
betydande nationell framgång men misslyckades
fullständigt i sin »embargopolitik» mot
England. Efter sin avgång från presidentskapet
drog sig J. ifrån det politiska livet; han dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
