Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeanne d’Arc, Orleanska jungfrun - Jeanneret - Jean Paul - Jeanson, Gunnar - Jeansson, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1033
Jeanneret—Jeansson
1034
okrönte Karl VII, som innehade blott ringa
del av det i övrigt av engelsmännen besatta
landet. Baudricourt avvisade J. men lät
senare s. å. övertala sig och sände henne,
ridande i pagekläder, febr. 1429 med en liten
eskort till Karl VII i Chinon, dit hon ankom
i början av mars. Först efter ett par dagars
betänketid tog Karl emot henne. Hon angav
som sin gudomliga mission att befria det
belägrade Orléans, föra Karl till Reims för att
krönas och förjaga engelsmännen ur
Frankrike. J. vann Karls tillit, fick befäl över en
liten trupp — aldrig över hela armén—,
utrustades i Tours med livsmedel och intågade
29 april 1429 i Orléans under stort jubel.
Hennes entusiasm och vita standar eldade
trupperna, och J:s närvaro förskräckte
engelsmännen. J. sårades, men genom utfall
förjagades likväl fienden maj s. å. Orléans’
befrielse ökade tilltron till J. Småningom
lyckades hon förmå Karl och hans betänksamma
omgivning att draga till Reims, där han
kröntes 17 juli s. å. I sin tredje uppgift, fiendens
fullständiga förjagande, misslyckades J. Hon
kunde ej genomföra sina önskemål för
krigföringen. Vid belägringen av Paris blev hon
sårad; Karl upphävde belägringen och drog
söderut. Utan konungens tillstånd kom J.
april 1430 med en liten trupp till Nordfrank
-rike, till det belägrade Compiègne. Under ett
utfall 24 maj s. å. tillfångatogs hon av
bur-gundiska trupper, vilkas befälhavare sålde
henne till engelsmännen. I Karl VII:s
omgivning torde J:s försvinnande snarast ha
känts som en lättnad.
Engelsmännen ställde J. inför en fransk
andlig domstol under ordförandeskap av den
lågsinnade Cauchon, biskop av Beauvais. Hon
anklagades för trolldom m. m. men försvarade
sig klart och värdigt. De ännu bevarade
utförliga rättegångsprotokollen (utg. av J.
Quicherat, 5 bd, 1841—49) äro av synnerligt
intresse. 30 maj 1431 brändes J. offentligt
på torget i Rouen, vidhållande tron på sin
missions gudomliga ursprung. Karl VII lät
1450 återupptaga processen,»och en ny dom
1456 förklarade, att J. varit oskyldig. — J:s
betydelse för Frankrike var oerhörd. Hennes
uppträdande betecknade en vändpunkt i
kriget, återgav folket självförtroende och
räddade landet. Trots syner och röster förblev J. en
sund, handlingskraftig lantnatur — stark,
ihärdig, tapper, frisk, rättfram och enkel;
hennes karaktär synes ha varit sällsynt
fläckfri. För Frankrike blevo hennes namn och
gärning en nationalsymbol, som icke kunnat
förstöras av Voltaires smädedikt »La Pucelle»
eller Anatole Frances glänsande men
rationalistiskt fördomsfulla »Vie de Jeanne d’Arc»
(2 bd, 1908). För dramatiken har J:s gestalt
spelat en stor roll; särskilt märkas Schillers
»Die Jungfrau von Orleans» och B. Shaws
»Saint Joan» (1923). Underhandlingar om
att förklara J. för helgon började 1885; hon
beatificerades 1909 och kanoniserades högtid-
Jeanne d’Arc. Ryttarstaty av E. Frémiet vid Rue de
Rivoli i Paris.
ligen 16 maj 1920 i Peterskyrkan av påven
Benedictus XV. — Litt. om J. är mycket stor.
Utom arbeten av Michelet, A. France och S.
Luce (1906) kunna nämnas skotten A. Lang,
»The maid of France» (1908; ny uppl. 1914),
och G. Hanotaux, »Jeanne d’Arc» (1911; 2:a
uppl. 1923); på svenska finnes C. Wallis,
»Jeanne d’Arc» (1917). Jfr vidare N.
Söderblom, »Religionsproblemet», II (1910), Hj.
Holmquist, »Den senare medeltidens
kyrkohistoria» (3:e uppl. 1922; med rik bibliogr.),
samt P. O. von Törne i Norstedts
»Världshistoria», bd 6 (1929; med bibliogr.). B. H-d.
Jeanneret føanorä’], schweizisk-franska
konstnärer, 1900-talet, se Le Corbusier.
Jean Paul [$ä påT], pseud. för J. P. F.
Richter.
Jeanson [jän-], Gunnar, musikforskare
(f. 1898 lo/io), studerade 1913—20 vid
Kon-servatoriet i Stockholm, blev efter studier i
Wien 1926 fil. dr och s. å. docent i
musikhistoria vid Stockholms högskola. J., som
redigerat musikkommentaren till
Bellmans-sällskapets Bellmansuppl., har författat en
monogr. över Aug. Söderman (1926;
gradual-avh.) och »Musiken genom tiderna» (1927;
tills, m. Julius Rabe). T. N.
Jeansson [jän-], John, industriledare (f.
1865 21/8). Inträdde 1889 som disponent för
Kalmar ångkvarn, vilken under hans ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
