Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Jerusalem
1058
tempelplatsens n. v. hörn. Vid J:s fall för
kaldéerna (586) förstördes det kungliga
palatset, templet, alla större byggnader och
murarna. De år 538 från Babylonien
återvändande judarna återuppförde templet (ehuru
anspråkslösare än Salomos). Under Nehemja
fick J. nya murar, varvid den n. erhöll samma
läge som den av Hiskia uppförda, men den
gamla muren i n. (från Salomos tid)
restaurerades också, så att J. fortfarande i n. hade
två murar. Salomos palats återuppbyggdes
ej. Under det syriska herradömets tid
undergick J. betydande, delvis ödesdigra
omgestaltningar. Antiochos Epifanes förvandlade
templet till en hednisk helgedom, förstörde J:s
murar och gjorde den gamla Davidsborgen till
en fästning (A k r a, A k r o p o 1 i s), dit en
syrisk besättning förlädes (168 f. Kr.). Den
övriga staden återerövrades snart (164) av
mackabéern Judas, så att gudstjänsten i
templet kunde upptagas; han och hans
efterträdare Jonatan befäste tempelplatsen, och den
senare återuppbyggde stadens murar. Men
Akra (med dess syriska besättning) bestod
intill Simons tid (141); sedan det fallit i
judarnas hand, lät man rasera borgen och klippan.
De mackabeiska, furstarna uppförde åt sig ett
särskilt palats (Hasmonéerpalatset) i
stadens v. del. Då de herodianska furstarna
sedan togo in i detta palats, torde det ha
varit skådeplatsen för Jesu möte med
He-rodes Antipas (Luk. 23: 6 ff.). En större
omgestaltning undergick J. genom Herodes
den store, som uppförde ett ståtligt palats
(Herodes’ palats) i stadens n. v. hörn.
Då de romerska prokuratorerna sedan
resi-derade i detta palats, var det sannolikt
där, som Jesus dömdes till döden av Pontius
Pilatus. Det i Joh. 19: 13 omtalade
Litostro-ton (»stenlagd plats») torde ha legat framför
palatset. Traditionen uppger sedan gammalt
oriktigt Antonia (se nedan) som stället, där
Jesus dömdes, varav följden blivit, att Via
dolorosa oriktigt förlagts till en gata (bild 13),
som från denna punkt leder västerut till
Heliga gravens kyrka. Ombyggnaden av det
dittills anspråkslösa templet påbörjade Herodes
år 20 f. Kr. Först utvidgades den omgivande
platsen betydligt såväl i n. som. i s., och för
att få en jämn yta måste man, särskilt i s.,
uppföra betydande underbyggnader. I dess
n. v. hörn låg borgen Antonia, som genom
trappor stod i förbindelse med
tempelplatsen. Den omgivande muren försågs med
flera portar; på östra sidan låg den port,
genom vilken Jesus sannolikt höll sitt intåg
(den är numera igenmurad och kallas genom
missförstånd av Apg. 3: 2 »Gyllene porten»;
bild 12). Utefter murarnas insida gingo
präktiga pelarhallar med tak av polerat cederträ;
den förnämsta (»den kungliga») med tre
pelargångar låg på s. sidan, den ö. hette »Salomos
pelargång» (Joh. 10: 23; Apg. 3: 11).
Tempelarean avgränsades genom ett bröstvärn av
sten i två förgårdar. Den inre förgårdens ö.
del tillhörde kvinnorna, därefter vidtog
lekmännens och innanför denna prästernas. I
prästernas förgård stod det stora
brännofferaltaret; v. därom höjde sig den praktfulla
tempelbyggnaden. — Under den följ, tiden
byggde sig drottning Helena, moder till
konung Isates av Adiabene, en familjegrav n.
om J., de nuv. Konungagravarna.
Agrippa I anlade (40 e. Kr.) en tredje mur,
sannolikt n. om stadens nuv. norra mur
och inneslutande stadsdelen Betset a. —
Titus skonade (70 e. Kr.) av staden de tre
tornen framför Herodes’ palats och v. muren.
De kristnas första samlingspunkt i J. torde
ha legat på s. v. höjden; åtm. uppstod där
snart en kristen kyrka (Coenaculum), vilken
torde ha legat utanför nuv. s. muren vid
En-nebi Däüd. — På Hadrianus’ tid (130)
fick staden nya murar, varvid södra
muren flyttades norrut, så att bl. a. den förra
»Nedre staden» kom att ligga utanför. Denna
omfattning har staden inom murarna i
huvudsak bibehållit intill nutiden.
Konstantin byggde Heliga gravens
kyrka (bild 6). Då Jesu grav och det
nära därintill liggande G o 1 g a t a lågo nära
staden men utanför denna (Joh. 19: 20,
Matt. 27: 33, Mark. 15: 20 ff., Hebr. 13: 12),
har graven alltså legat utanför yttersta
muren (»den andra») på Jesu tid. Nyare
utgrävningar ha bekräftat detta. För möjligheten
av gravens äkthet talar vidare kontinuiteten
i traditionen om denna plats. Sedan romarna
blivit herrar över J., skall man, enl.
Euse-bios’ berättelse (»Vita Constantini», III, s.
25 ff.), för att utrota kristendomen även ha
vanärat Kristi (då kända) grav genom att
däröver till Afrodites ära uppföra ett tempel,
som stod kvar ända till kejsar Konstantins
dagar. Vid dess borttagande återfanns
graven, över vilken Konstantin (336) lät uppföra
en praktfull rotunda (Anastasis) och ö. därom
även en basilika (Martyrium). Sedan
Konstantins byggnader flera gånger förstörts för att
åter uppbyggas och tillökas, uppförde
kors-fararna i början av 1100-talet en enda stor
kyrka, som skulle innesluta alla de heliga
platserna. Denna kvarstod trots mindre
förstörelser och tillbyggnader ända till 1808,
då en eldsvåda ödeläde hela kyrkan med
undantag av dess ö. del. Den 1810 återuppförda
byggnaden, som i stort sett ännu står kvar,
bevarade dock mycket av korsfararnas kyrka.
Utom flera med kyrkan sammanbyggda
kloster och smärre kapell består denna av tre
delar. Huvudbyggnaden, till stor del
sammanfallande med korsfararkyrkan, utgöres av ett
rektangelformigt mittparti. Dess centrum
bildar Katholikon, den grekiska katedralen.
Till vänster därom ligger den stora,
cirkelrunda och kupoltäckta gravrotundan
och i mitten av denna den Heliga
graven (bild 7). I dess inre visas Jesu grav,
en med marmor belagd bänkgrav. Heliga
gravens kyrka tillhör latiner (romersk-katolska),
X. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
