Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannitorden - Johannsen, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Johannitorden—Johannsen, G.
1118
Johannitorden (lat. O’rdo frät rum
hospita-liörum Hierosolymitärum Sa’ncti Joha’nnis
Bapti’stae), den äldsta andliga riddarorden.
Medlemmarna kallades johanniter el.
hospitaliter, senare efter de växlande
residensen även rhodeserriddare (1309
—1522) el. m al tese r ridd are (från 1530).
Orden leder sitt ursprung från ett åt
Johannes Döparen helgat härbärge — hospital —
i Jerusalem för främlingar och fattiga, möjl.
redan från 1000-talets mitt; i varje fall
grundades orden, som följde augustinregeln, före
1113. Hospitalet blev snart även sjukhus.
Till pilgrimernas skydd framväxte en
militäreskort av dels riddare, dels lätt kavalleri
av infödingar. Utom lekbröder —
riddare, som ej avlagt munklöftet — fick j. tre
klasser: riddare, sjukvårdsbröder
el. prästmunkar samt tjänande
bröder. Johanniternas dräkt var svart mantel
med vitt kors; i strid buro riddarna utanpå
rustningen röd dräkt med vitt kors. J. fick
av kurian stora privilegier, byggde fästningar
i konungariket Jerusalem och förvärvade
ofantlig godsrikedom både där och i Europa.
Rivalitet mellan j. och tempelherreorden
bidrog till riket Jerusalems nedgång. Efter
Saladins erövringar hade j. slutligen i
Palestina kvar endast Akka, som föll 1291. över
Cypern flyttade j. då till Rhodos 1309,
varigenom j:s chef, stormästaren, blev suverän
över denna ö som andligt furstendöme
(nominellt som vasall under Konstantinopel). J:s
riddarkaraktär tog nu överhand, och orden
utrustade flottor. Orden delades i åtta tungor
el. nationer (Provence, Auvergne,
Frankrike, Italien, Aragonien, Kastilien, Tyskland
och England). Stormästaren-suveränen hade
vid sin sida ett kapitel och flera råd.
Tungorna delades i priorat (under en prior)
och dessa i kommenderier (under en
kommendator). Efter Konstantinopels fall
riktade turkarna allt starkare anfall mot
Rhodos, där orden under stormästaren Villiers de
ITsle Adam uthungrades 1522. Den tilläts
draga bort och fick 1530 av kejsar Karl V
Malta som vasallskap under Spanien. J. höll
på Malta en stor flotta och belägrades av
turkarna 1565. J. riktade sig nu mot
Bar-bareskstaternas korsarer. Fångarna gjordes
till slavar, och Malta blev en betydande
slavmarknad. Våldsdåden inverkade
ofördelaktigt; disciplin och moral slappades, och
uppror blevo vanliga. Vid rekryteringen fästes
mer avseende på börd än fromhet.
Reformationen medförde avfall av t. ex. »bailliet»
Brandenburg, som styrdes av en
Herrenmeis-ter. Under stormästaren greve von Hompesch
föll Malta genom förräderi för Bonaparte 12
juni 1798. Efter franska revolutionen började
j:s egendom alltmer sekulariseras. Kejsar
Paul I av Ryssland gav orden stora
besittningar 1797 och valdes till stormästare men
erkändes (såsom ortodox) ej av påven. J. kom
senare till Ferrara och 1834 till Rom. Från
1805 fanns ingen stormästare, men Leo XIII
återupprättade värdigheten 1879. Nuv.
stormästare är furst Galeazzo von Thun und
Hohenstein (f. 1850), som utsågs 1905. Orden
residerar i Santa Maria del Priorato på Avem
tinen i Rom. Den nuv. katolska j. omfattar
tre italienska och ett bömiskt priorat samt
s. k. associationer i bl. a. Spanien och
England. Den gör alltjämt anspråk på att vara
suverän makt (Ordre souverain et militaire
de Malte).
Under tyska tungan lades Norden (prioratet
Dacia); omkr. 1170 grundades ett kloster i
Antvorskov på Själland och före 1185 ett i
Eskilstuna (till 1530). De svenska riddarna
bodde utanför klostret, varjämte funnos
do-nati (män och kvinnor), som mot pengar till
klostret bl. a. kunde som äldre få skydd och
vård i dess hospital. I själva klostret funnos
prästmunkar och tjänande bröder. Kloster
och hospital el. hus av j. funnos i Danmark
bl. a. även i Dueholm och Lund, i Norge i
Værne, i Sverige i Stockholm. I öknabäck
vid Mönsterås fanns ett hospital, som 1480
(till 1527) blev johannitkloster (Kronobäck)
under Eskilstuna. — Det protestantiska
bailliet Brandenburg upplöstes 1810—11, men en
preussisk ordensdekoration med j:s namn
instiftades 1812. Fredrik Vilhelm IV
återupprättade bailliet som en adlig, evangelisk j.
1852. Under världskriget lämnade denna
orden mycken hjälp åt sårade och sjuka. Den
har utgrenat sig till Nederländerna 1909 och
Sverige 1920. Den svenska grenen styres av
en på livstid vald kommendator och
utdelar bl. a. pensioner åt behövande.
Litt.: Bibliogr. (fransk) av F. H. von Hellwald
(1885), urkundssamling (till 1310) utg. av J.
Delaville le Roulx (4 bd. 1894—1904), som
även skrivit »Les hospitaliers en Terre Sainte
et å Chypre» (1904; rik bibliogr.); H. Prutz,
»Die geistlichen Ritterorden» (1908);
urkunds-saml. för Maltaperioden utg. av H. Prutz
(1884); om tyska j. monogr. av J. v.
Pflugk-Harttung (1899) och E. Herrlich (4:e uppl.
1904); inl. till »Dueholms diplomatarium»,
utg. av O. Nielsen (1872); om danska j:s
byggnadshistoria monogr. av V. Lorenzen (1927);
Hj. Bergstrand. »Johanniterordens historia»
(1922); om Eskilstunaklostret jfr I. Collijn i
Nord. Tidskr. för Bok- och Biblioteksväsen
1929. B. H-d.
Joha’nnsen, Gustav, sönderjylländsk
patriot (1840—1901). Tillhörde en tysktalande
men dansksinnad släkt på Ängeln, miste i mars
1864 sin skollärartjänst där, innehade 1867—
74 en bokhandel i Flensburg, ombildade 1869
en tysk tidning till den danskspråkiga
Flens-borg Avis och var dess red. 1874—82. Han
var 1881—84 och sedan från 1886 led. av
tyska riksdagen, från 1888 även av preussiska
deputeradekammaren, vaken parlamentarisk
debattör och av sina landsmän uppburen
folktalare. 1891 blev han sparbanksdirektör i
Flensburg. E. Ebg.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
