Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Lars (Lasse Lucidor) - Johansson, Martin - Johansson, Oscar Vilhelm - Johansson-Thor, Emil Nils - John, Eugenie - John Bull - Johnsen, Henrik Filip - Johnsen, Oscar Albert - Johns Hopkins’ university
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Johansson, M.—Johns Hopkins’ university
1128
mästare. Ett bröllopskväde, som han skrev
till Konrad Gyllenstierna, »Gilliare kwaal»
(nov. s. å.), uppfattades av denne som en
paskill; J. häktades och åtalades för
smä-delse men frikändes i juni 1670 av
hovrätten. Flitigt verksam som tillfällighetspoet
men utan tjänst stannade J. i huvudstaden,
där han 12 aug. 1674 på källaren
Fimmel-stången nedstacks i duell av löjtnant Arvid
Storm. Legendariskt har J. tidigare skildrats
som en tygellös, slutligen förfallen natur,
vilket tydligen är oriktigt. Han var lidelsefull,
ömtåligt stolt, naekstyvt självständig,
motsägelserik och orolig; Samuel Columbus har i
»Måål-roo» bevarat karakteristiska drag av
J. Först 1689 utgavs en samling av hans
dikter, »Helicons blomster»; själv lät han
blott trycka tillfällighetsdikter. Hans
alstring omfattar vidare dels världsliga visor,
kärleksdikter och dryckessånger, dels andliga
visor, av vilka ett par upptagits i Sv.
psalmboken (n:r 465 och 467). Synnerligen beläst
i den samtida poesien, tog J. intryck av bl. a.
Fleming, Gryphius och Lohenstein; mest
personlig är han i de religiösa sångerna,
vilkas glöd och känslostyrka ingen annan svensk
samtida var mäktig. I rytmisk rikedom var
han också oupphunnen, nyttjade både trokéer,
daktyler och anapester i för sång avsedd vers.
Framför allt skiljer han sig från andra
genom det häftigt subjektiva draget, »han är
rusets och ruelsens skald som ingen i hans
svenska samtid», i anslag, motiv och stil —
rik på nybildningar, ofta storslagen, i regel
ovårdad — utpräglat och oförställt sig själv.
»Samlade dikter» ha utgivits med
kommentar av F. Sandwall (1914 ff.). Monogr. av
E. A. Karlfeldt (1914). R-nB.
Johansson, Martin, biskop (1837—1908).
Efter filosofiska och teologiska studier i
Uppsala blev J. professor i dogmatik där 1877
och biskop i Härnösand 1888. Stiftets
delning genomfördes 1903
till stor del genom J :s
kraftiga initiativ och
arbete. Han utgav 1876
—89 Teologisk
Tidskrift och tills, m. A.
N. Sundberg och C. A.
Torén 1882 års
provövers. av N. T. Bland
hans skrifter märkes
»De nya
evangeliiperi-koperna, till
vägledning för studerande
och prester praktiskt
behandlade» (4 dir, 1869—93; ny uppl. av
första årgången 1896—97). J:s kyrkliga
ståndpunkt var moderat lågkyrklig. (B. A.)
Johansson, Oscar Vilhelm, finländsk
meteorolog (f. 1878 5/7). Disputerade 1906,
blev 1909 docent och 1921 e. o. prof, i
meteorologi vid Helsingfors univ. J. har publicerat
talrika undersökningar rörande Finlands
klimat, bidrag till meteorologiens historia m. m.
samt har flitigt medverkat i dagspressen med
uppmärksammade väderlekskrönikor.
Johansson-Thor, Emil Nils, grafiker (f.
1889 2o/3). Han har studerat vid Konstakad.
i Stockholm (i etsningsskolan för A.
Tallberg) samt i utlandet. J. är känd som
skicklig etsare och litograf och är sedan 1926
föreståndare för Konstakad:s etsningsskola. Han
har även utställt oljemålningar.
John [jån], E u g e n i e, se M a r 1 i 11, E.
John Bull [d^ån bol], eng.,
»Tjur-Jonte», personifikation av
engelska folket, den typiske
engelsmannen; först funnet 1712 i
J. Arbuthnots satir »The history
of John Bull»; namnet givet med
syftning på den grova, feta figur
och den plumpa natur (coarse
burly form and bluff nature), som
ansetts känneteckna
engelsmännen.
Johnsen, Henrik Filip,
musiker (1717—79). Var född i
England, kom till Stockholm 1743
såsom medlem av dåv. kronprins
Adolf Fredriks hovkapell, blev
1745 organist i Klara kyrka, 1763 tillika
hovorganist, var 1763—71 musikanförare för
franska teatertruppen samt 1771—72 lärare i
harmoni och komposition vid Mus. akad. J.
komponerade bl. a. musik till några
teaterstycken, utgav »24 oder» (1753), sex fugor
och kammarmusik. Han var en lärd
kontrapunktisk T. N.
Johnsen, Oscar Albert, norsk
historiker (f. 1876), docent 1911 och prof, i historia
vid Kristiania univ. (Oslo) 1913. J. har
publicerat en rad på sorgfälliga källstudier
grundade skrifter, av vilka må nämnas doktorsavh.
»De norske stænder. .. (1537—1661)» (i
Videnskabsselskabets Skrifter 1906),
»Han-nibal Sehesteds statholderskab» (1909), avd.
Norges historia 1660—1813 (1911, 1914) i
samlingsverket »Norges historie», »Norges
bönder» (1917—19) och »Finmarkens politiske
historie aktmæssig fremstillet» (i
Videnskaps-selskapets Skrifter 1922). Hans senaste större
arbete är »Noregsveldets undergång» (1924).
För den norska källskriftskommissionen utger
han »Aktstykker til de norske stændermöters
historie». J. deltog i den skandinaviska
Vati-kanexpeditionen 1923. (J. Schr.)
Johns Hopkins’ university [d$å’nz hå’pkinz
jonivä’siti], universitet i Baltimore, U. S. A.
Köpmannen J ohns Hopkins (1794—1873)
testamenterade sin förmögenhet till ett univ.
och ett därmed förenat sjukhus.
Universitetet grundades 1876 och har verkat
reformerande på den amerikanska
universitetsundervisningen genom införande av
seminarieövningar, laborationer o. s. v. Det har
fakulteter i filosofi, medicin, ingenjörvetenskap
och hygien med folkhälsa; antalet stud, var
4,879 läsåret 1926—27. Jfr Baltimore
(med bild).
John Bull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
