Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnston, Albert Sidney - Johnston, Alexander Keith - Johnston, sir Harry Hamilton - Johnston, Joseph Eggleston - Johnston island el. Cornwallis - Johnstown - Johnstrup, Johannes Frederik - Johore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
Johnston, A. K.—Johore
1136
cerade där 1857 till brigadgeneral efter att
ha undertryckt ett mormonuppror i Utah.
Vid inbördeskrigets utbrott 1861 blev J.
generalmajor med befäl västerut, n. om staterna
vid Mexikanska viken. Från Tennessee
nödgades han jan. 1862 retirera söderut, angrep
vid Shiloh i Mississippi general Grant men
slogs tillbaka och stupade i slaget, 6 april
s. å. V.S-g.
Johnston [d$å’nston], Alexander Keith,
skotsk kartograf (1804—81). Företog
långvariga resor i Europa, Egypten och Palestina
samt införde, stödd på Humboldt och Ritter,
den fysiska geografien i England genom de
många kartverk och uppslagsböcker han
utgav. Hans son Alexander Keith J.
den yngre (1844—79) företog
forskningsfärder till Paraguay (1874—75) och Afrika,
där han avled i Östafrika. Han utgav bl. a.
»General map of Africa» (1879). O. Sjn.
Johnston [d$å’nstan], sir H a r r y H a m i
1-t o n, engelsk kolonisator och
forskningsresande (1858 12/b—1927 31/7). Besökte 1879—80
Tunisien, medföljde 1882 som naturforskare
lord Mayo på en
expedition till det då
föga kända inre
Angola och drog därifrån
på egen hand till
Kon-gofloden. 1884 ledde
han en vetenskaplig
expedition till
Kili-ma-ndjaro, varigenom
han blev en av
grundarna av Englands
välde i Östafrika. Han
inträdde nu i
konsulattjänst samt blev
1885 brittisk v. konsul i Kamerun, där han
bl. a. forskade i Nigerdeltat. Efter
konsulattjänst i Portugisiska Östafrika reste han 1889
till Njassa- och Tanganjikaområdet, där han
stred med de arabiska slavhandlarna samt
under sju år som kommissarie och
generalkonsul lade grunden till protektoratet
Bri-tish Central Africa (nu Njassaland). Härvid
förekom han portugisen Serpa Pinto (se d. o.).
1899—1909 var J. kommissarie och
befälhavare för trupperna i Uganda samt
reorganiserade detta protektorat.
J. har lagt mera land till det brittiska
imperiet än någon av hans samtida före
världskriget. Samtidigt med att han gynnade vit
kolonisation, höll han alltid på de inföddas
rätt. Ehuru själv agnostiker, understödde han
städse missionsarbetet i Afrika. Han gjorde
även betydande naturvetenskapliga,
etnografiska och språkliga insatser. Mest känd är
hans upptäckt (1900) av okapin (ehuru äran
därav rätteligen bör tillskrivas svenske
Kon-goofficeren K. Eriksson). J. intager en
mellanställning mellan 1800-talets stora
Afrika-resande och våra dagars mera detaljerat
arbetande forskare inom världsdelen. På äldre
dagar skrev J. även romaner, de flesta med
afrikanska motiv (några i sv. övers.). Bland
hans arbeten märkas »The river Congo» (1884),
»The Kilima Njaro expedition» (1886),
»Bri-tish Central Africa» (1897), »History of the
colonisation of Africa by alien races» (1899;
2:a uppl. 1913), »The Uganda protectorate»
(2 bd, 1902), »The Nile quest» (1903), »Liberia»
(2 bd, 1906), »A history of the British Empire
in Africa» (1910), »The negro in the New
world» (1910), »The opening-up of Africa»
(1911), »The black man’s part in the war»
(1917), »Comparative study of the bantu and
semibantu languages» (1919—22), romanfen
»The gay Dombeys» (1919; sv. övers. 1924)
samt en självbiografi, »The story of my life»
(1923). K. G. L.
Johnston [d^å’nston], Joseph
Eggle-ston, amerikansk general (1807—91). Tog
officersexamen 1829, utmärkte sig under
mexikanska kriget 1846—48 och var vid
inbördeskrigets utbrott 1861
generalkvartermästare i unionsarmén. Han avgick i
april s. å., blev brigadgeneral i
sydstats-armén och besegrade nordstatstrupperna i
första slaget vid Bull Run 21 juli s. å. I
mars 1863 fick han överbefälet vid
Mississippi och företog 1864 med underlägsna
stridskrafter ett skickligt lett återtåg undan
Shermans armé mot Atlanta.
Richmondrege-ringen fråntog honom emellertid befälet i
juli s. å., men i febr. 1865 blev han
överbefälhavare i Syd-Carolina och utkämpade
där den sista större striden under kriget, vid
Bentonville 19—21 mars. Sedan Lee med
huvudhären (9 april) givit sig åt Grant,
kapitulerade även J., vid Durham station i
Nord-Carolina, 26 april. J. utgav »Narrative of
military operations» (1874). V. S-g.
Johnston island [d$å’nstøn åiTond] el.
Cornw allis, korallö i Stilla havet, s. v.
om Hawaiiöarna, 16° 53’ n. br. och 168° 40’
v. Igd. Upptäcktes 1807 av kapten Johnston
på korvetten »Cornwallis». Tillhör U. S. A.
Johnstown [d^nztåun], stad i
Pennsylvania, U. S. A., vid Conemaugh river, 95 km ö.
om Pittsburg; 67,327 inv. (1920). Betydande
järn- och stålverk.
Johnstrup, Johannes Frederik, dansk
geolog (1818—94). Blev efter att ha beklätt
flera lärarplatser, bl. a. i Sorö, 1866 prof, i
mineralogi och geognosi vid Köpenhamns univ.
och polytekniska läroanstalt. J. utövade en
omfattande författarverksamhet om
Danmarks geologi, såväl den fasta berggrunden,
krita och tertiär, som de lösa jordlagren.
Sina undersökningar utsträckte han också till
Färöarna och Island. Sedan 1876 var han
ledare av de vetenskapliga undersökningarna
på Grönland, och 1888 grundläde han
Danmarks geologiske undersögelse. K. A. G.
Johore [eng. uttal d^åuhä’o], malajiskt
sul-tanat under britt, beskydd, på sydspetsen av
Malackahalvön, av J.-sundet skilt från
Singapore (järnvägsbank, ångfärja); 19,885 kvkm,
282,234 inv. (1921), därav 157,852 malajer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
