- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
1177-1178

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordfrågan - Jordfärger - Jordfästning - Jordförbättring - Jordförbättringsmedel - Jordförmedling, Jordanskaffning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1177

J ordfärger—J ordförmedling

1178

å ena sidan jordbruk och å den andra
gruvdrift, sågverks- och pappersindustri m. m.,
vartill kommer vattenrättens ordnande till
förmån för jordbruk och fiske, farleder och
flottleder samt vattenfallsverk
(expropria-tionslagstiftning, inskränkningar i bolags rätt
till jordförvärv av hänsyn till den besuttna
bondebefolkningen m. m.); b) i
brukningsdelar genom skifteslagstiftning (storbruk och
småbruk m. m.). Den andra är
brukningsdelarnas besittning a) med själväganderätt,
ärftlig besittningsrätt eller på arrende under
olika villkor (arrendelagstiftning) och b) den
obesuttna landsbygdsbefolkningens ställning
och lantarbetarfrågan samt beredandet av
tillgång till jord genom s. k. inre
kolonisation (jordförmedling, egnahemsrörelse, torp).
Den tredje är jordvärdestegringens
beskattning. — Litt.: (av betydelse särskilt för
jordfrågans aktualisering i Sverige) C. Lindhagen,
»Jordfrågan» (1907); H. Gebhard, »Jordfrågan
i Finland» (1907); A. Molin, »Jordfrågan»
(1911); en rad bidrag i Statens Offentliga,
Utredningar på 1900-talet, t. ex.
Emigrations-utredningens publikationer och en mängd
kommittébetänkanden. E. F. K. S-n.

Jordfärger, se Färgämnen.

Jordfästning, religiösa ceremonier vid
begravning. Sedan kristendomen blivit en i
Romerska riket tillåten religion, började man
till begravningarna anknyta religiösa
ceremonier med hymner om uppståndelsen.
Åtskilliga förkristna bruk bibehöllos, t. ex. att tre
gånger beströ likkistan med jord. — Under
den katolska tiden var stadgat, att den döde,
innan natt var gången, skulle erhålla
prästerlig vigning, detta enär man trodde på kyrkans
förmåga att därmed utöva inverkan på den
döde. När efter reformationens införande
denna bestämmelse upphävdes, kvarstod dock
i 1529 års svenska handbok en härom
påminnande kyrklig akt i hemmet med
förmaning och tröst samt bön för den döde, vilken
böns första del ännu kvarstår i gällande
be-gravningsformulär. Benämningen »viga lik»
borttogs 1541, men handlingen kvarstod under
rubriken »Förr än lik utbäres av huset». I
1557 års handbok talas ej om några
ceremonier vid den dödes utbärande, och 1571 gick
man ännu ett steg längre: då stämplades
dessa ceremonier såsom komna från
hedningarna. Vore präst närvarande, skulle han icke
viga liket, »såsom en vantro varit hade», utan
endast trösta den dödes vänner och
efterlevande genom Guds ord. Uppsala möte (1593)
inlägger förbud mot liks vigande i husen,
kyrkan eller vapenhuset, och 1686 års
kyrkolag förbjuder prästerna »allvarligen och vid
straff att resa hem till gårdarna, vadan liken
utbäras, dem att utsjunga eller ock
någonstä-des någon utfärdspredikan att göra».
Prästerskapet fick endast »insjunga» liket från
kyrkogårdsporten, en plägsed, som ännu
iaktta-ges i flera svenska bygder. I den vid 1921 års
svenska evangeliebok fogade redogörelsen för

den svenska mässan m. m. förekommer ett
liturgiskt formulär, som kan användas vid
avfärden, »när den döde skall bäras ur
sorgehuset». — I kyrkolagen stadgades, att
perso-nalierna skulle författas utan vidlyftighet
samt oförtjänt och fåfängt beröm, liksom ock
att »med kosteliga likkistor och svepningar
skulle avlåtas» vid begravningar och att
allenast några få av närmaste släkten »vid dem
skulle bliva brukade och kallade». Denna
bestämmelse kvarstod till 1823. Under
1700-talet tillkommo härom många minutiösa
bestämmelser. Bl. a. stadgades, att liktalet
skulle hållas från predikstolen, att »onödig
bekostnad» vid bisättningar och begravningar
skulle vid bötesstraff undvikas o. s. v. Till
1655 skedde begravningen om söndagarna, då
detta förbjöds; förbudet upphävdes 1688. —
Vid ringning för lik fästes förr stort
avseende. 1664 inskränktes ringningarnas antal
till högst fyra.

Genom lag ang. jordfästning 25 maj
1894 upphävdes kap. 18 i kyrkolagen »om
kristlig begravning». Dödsfall skall
tillkännagivas vid anmälningen närmast påföljande
högmässa, och den avlidne skall inom sex veckor
efter dödsfallet jordfästas av präst i svenska
kyrkan (främmande trosbekännares präst äger
dock enl. k. resol. 19 okt. 1894 jordfästa
medlem av sin församling) på kyrkogård eller
annan begravningsplats eller rum, som
församlingen för jordfästning anvisat. Endast
på kyrkogård eller annan vederbörligen
invigd plats må jordfäst lik begravas. I lagen
skiljes på tre slags j.: 1) i vanlig ordning eller
s. k. högtidlig j., 2) i särskild, mindre
högtidlig ordning (för dödfödda barn), 3) i
stillhet (för den, som ljutit döden under förövande
av grovt brott). Genom lag av 5 nov. 1926
stadgas om borgerlig begravning. Om den
avlidne efter uppnådd ålder av 18 år
skriftligen förordnat om begravning utan j. i
svenska kyrkans ordning, skall sådan äga
rum, så ock där utan sådant förordnande det
begäres av den avlidnes närmaste anhöriga
eller av dem, som eljest stodo honom nära,
dock icke om han själv efter uppnådd ålder
av 18 år skriftligen förordnat om j. i svenska
kyrkans ordning. Genom k. kung. 5 nov. 1926
och 8 juni 1928 äro villkoren för e 1 d b
e-g ängel se (se d. o.) stadgade. Om s. k.
militärbegravning finnas särskilda
detaljerade föreskrifter i
tjänstgöringsregle-mente för armén. A. G-w.

Jordförbättring, se Melioration.

Jordförbättringsmedel, ämnen, använda till
förbättring av jordens fysikaliska
beskaffenhet (se Melioration), ss. märgel, lera och
sand, torv-, dy- och mulljord samt vissa
mull-rika gyttjor. H. J. Dft.

Jordförmedling, Jordanskaffning,
stats-befrämjad verksamhet för anskaffande av jord
åt enskilda i samband med långivning för
nybildning av egnahem, främst
jordbrukslägen-heter, eller för utvidgande av »ofullständiga»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 16:06:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free