Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden - 2. Fysisk geografi, geologi - Jorden runt - Jorden-runt-flygning - Jordfallet - Jordflyn - Jordflytning el. Solifluktion - Jordfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Jorden runt—Jordfrågan
1176
ändringar framkallade vulkanutbrott. Mellan
de båda silikatböljena anser man, att
hydro-statisk jämvikt, isostas i, råder. Härför
fordras, att i kontinentalskållorna och i
synnerhet i de höga bergen finnes en anrikning
av lättare silikat, medan oceanbottnarna
innehålla tyngre. Temp. tilltar inom den yttre
jordskorpan normalt med omkr. 1° C per 35 m
men icke med samma belopp i djupare skikt
utan småningom avtagande. Då vidare
bergarternas smältpunkt stiger med det ökade
trycket, torde denna aldrig uppnås utan
beståndsdelarna i j:s inre överallt befinna sig
i fast form, vilket framgått vid studiet
av jordbävningsvågorna. Genom minskning
av trycket övergå de lätt i flytande form
och bana sig då väg mot jordskorpan såsom
vulkanisk ma gm a. Tryckminskningar
uppträda i samband med de bergbildande
krafternas verksamhet. Också genom fortfarande
omkristallisationsprocesser uppkomma
rörelser i jordskorpan såväl mot j:s inre som mot
ytan, varjämte rörelser anses nödvändiga för
jämviktens bibehållande. Att dylika äro
möjliga, ehuru materialet har fast form,
sammanhänger därmed, att beståndsdelarna under
rådande tryckförhållanden i j:s inre anta en
särskild karaktär, som förenar egenskaperna
fast och flytande, så att de för snabbt
verkande krafter, t. ex. tidvattenskrafter och
jordbävningsvågor, förhålla sig som fasta
kroppar men för ytterst långsamt verkande,
t. ex. bergbildande krafter, förhålla sig som
flytande. Man har kallat denna egenskap
sekulärflytande. För geologiska
tidrymder kan man därför betrakta sial och sima
som en fast kropp, simmande i en flytande.
Wegeners härpå grundade teori om
kontinentalförskjutningar är mycket omstridd.
Först sedan avkylningen av jordklotet
fortskridit så långt, att temp. i gashöljet
nedgått under 100°, kunde vattnet uppkomma
på j., hydrosfären bildades (se H y d r o s f ä r).
Vattnet upptar alla de bäckenformade
fördjupningar på jordytan, oceaner och sjöar, där
ej avdunstningen överväger vattentillförseln.
Genom avdunstnings- och
kondensationsföre-teelserna råder ett ständigt kretslopp mellan
vattnet i hydrosfär och atmosfär (se d. o.).
Också denna är skiktad i flera höljen, t r
o-posfären, som når till omkr. 10 km över
jordytan och har en ganska likformig
sammansättning, stratosfären, som når till
omkr. 80 km och har en likformig temp. av
omkr. —55°, samt väte-heliumsfären
ovanför denna gräns. Olika temperatur- och
salthaltsförhållanden i havet framkalla
också där en skiktning av olika vattenlager.
Sedan temp. vid jordytan sjunkit ytterligare
några tiotal grader, har livet uppkommit på
j., på vilket sätt är ännu okänt likaväl som
tidpunkten, som dock säkerligen går långt
tillbaka i den prekambriska tiden, i vars
högeligen ombildade kristalliniska skiffrar
livets äldsta spår för alltid torde vara dolda.
Ang. bergarternas ålder har man på senare
tider erhållit rätt säkert grundade
föreställningar genom studiet av de radioaktiva
ämnena (se Radioaktivitet).
Litt.: A. G. Nathorst, »Jordens historia»
(2 bd, 1894); W. Ramsay, »Geologiens
grunder» (2:a uppl., 2 bd, 1912—13); V. M.
Gold-schmidt, »Der Stoffwechsel der Erde» (i Norske
Videnskapsselskapets Skrifter, II: 11, 1922) ;
P. Termier, »Å la gloire de la terre» (2:a uppl.
1924); A. Supan, »Grundzüge der physischen
Erdkunde» (7:e uppl. 1927—28); B. Gutenberg,
»Lehrbuch der Geophysik» (1928). A-l W-n.
Jorden runt, månadsskrift för geografi och
resor, utg. av förlaget Natur och Kultur; l:a
numret utkom jan. 1929.
Jorden-runt-flygning. Den första flygningen
jorden runt ägde rum 1924 och utfördes av
de amerikanska arméflygarna löjtnanterna
Lowell Smith och Eric Nelson (f. i Stockholm).
Expeditionen startade 17 mars från Santa
Monica i Kalifornien, dit den återkom 23 sept.
efter att alltså ha använt 191 dagar. Jfr
Lufttrafik.
Jordfallet, färjled över Göta älv mellan
Västergötlands fastland och n. Hisingen.
Jordflyn, Agrötis, kallas en del nattflyn
(Noctuidae), vilkas larver leva i jorden och
göra skada på en mängd kulturväxter.
Viktigast är s ä d e s b r o d d f 1 y e t, A. (Euxoa)
segetum, mätande 40 mm mellan vingspetsarna,
med gulaktigt grå framvingar med föga
framträdande teckningar. Larven angriper såväl
rotfrukter som sädesslagen och anställer vissa
år stora förödelser. Den bekämpas genom
djupplöjning. I. T-dh.
Jordflytning el. Solifluktiön (av lat.
sölum, jord, och flu’ctio, flytning). Om
jordarter, som befinna sig på ett sluttande
underlag, fullständigt genomdränkas av vatten,
bilda de flytjord och röra sig utefter sitt
underlag vid rubbning av jämvikten. J. äger
framför allt rum i kalla och fuktiga klimat,
där jorden upprepade gånger kan frysa och
töa upp igen. Mest utsatta för j. äro
jordarter med mycket olikstora stycken,
moränbildningar, vittrings- och detritusjord, men
även lera, som innehåller rikligt med finsand,
kan komma i flytning, jäslera. Genom j.
sker stundom en sortering av materialet,
varigenom bildas t. ex. stenfloder (stone
rivers) på Falklandsöarna och rutmark
(se d. o.) i arktiska trakter. J. har stor
betydelse för utbildningen av
landskapsfor-merna, men först på senare år har denna
process blivit närmare utredd. K. A. G.
Jordfrågan, en under senare årtionden rätt
vanlig beteckning för en mångfald mer eller
mindre sammanhängande rättsliga och
ekonomiska, sociala och politiska spörsmål (se
Agrarpolitik, Bonde,
Egnahemsrörelsen, Jordreform,
Norrlandsfrågan, Åbo), som kunna inordnas under
tre kategorier. Den första är jordens
fördelning a) på olika näringsgrenar, särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
