Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordskalv, Jordbävning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Jordskalv
1192
Bild 3. Sprickbildning på en gata i Messina,
framkallad av jordskalvet 28 dec. 1908.
liv, i Lissabon 1 nov. 1755 (12,5 m hög
jord-skalvsvåg) 32,200, i Kalabrien 5 febr. 1783
30,000, i Casamicciola på Ischia 28 juli 1883
2,400, i Messina 28 dec. 1908 (jordskalvsvåg)
83,000, medan j. i Tokyo med omnejd 1 sept.
1923 enligt gjorda uppskattningar krävde
omkr. 92,000 människoliv. J. i San
Francisco 18 april 1906 förorsakade rörelser
längs en förkastning med n. v.—s. ö. riktning,
som kan följas 600 km. Dessa åstadkommo
en horisontalförskjutning av förkastningens
ö. flygel mot s. ö. av 2—4,5 m, åtföljd av en
sänkning på omkr. 1 m. Härigenom uppstodo
gapande rämnor i gatorna, och avbrott på
ledningar för elektricitet, gas, vatten och avlopp
åstadkommo en stor förödelse. Man fick
därvid åtskilliga erfarenheter om olika
byggnads-konstruktioners förmåga att motstå de
rörelser, för vilka de utsättas vid j. Viktigaste
säkerhetsåtgärden torde vara, att grunden
lägges tillräckligt djupt och att ett sådant
byggnadssätt tillämpas, att vid ett j. huset
som ett helt deltager i jordytans svängningar.
Armerad betong har visat sig vara ett
synnerligen fördelaktigt byggnadsmaterial.
Efter orsakerna indelar man j. i 1) t e
k-toniska j. el.
dislokationsjord-skal v, 2) vulkaniska j. och 3) i
n-störtningsjordskalv. De tektoniska
j. äro de allmännaste (90 % av ajla) och stå
vanl. i förbindelse med förkastningar, vilket
ofta förorsakar en zonar utsträckning. J. vid
förkastningsrörelser äro vida talrikare än vid
veckningsrörelser, d. v. s. de tangentiella
rörelserna i jordskorpan förorsaka i långt
mindre grad än de vertikala häftiga rubbningar
i denna. De vulkaniska j. ha i allm. sin
direkta orsak i explosion av gaser i magman
(explosions skal v), vilka inleda och
åtfölja varje vulkanutbrott, men stundom kan
även en instörtning äga rum i samband med
bildande av hålrum i jordskorpan vid utbrott
av vulkaniska produkter; till de flesta
in-störtningsjordskalven är dock orsaken
urlak-ning ooh upplösning av lättlösliga bergarter,
ss. kalksten, dolomit, gips och bergsalt,
varigenom de överliggande lagren förlorat sitt
stöd. Rörelsen vid j. är en vågrörelse, som
fortplantar sig över stora områden (j. i
Lissabon 1 nov. 1755 iakttogs över en yta av
1,650,000 kv.-mil, en tredjedel av jordytan).
Mikroseismiskt kan ett j. stundom registreras
av seismografer över hela jordklotet. Efter
avståndet mellan observationsorten och j:s
epicentrum talar man om närskalv och
fjärrskalv (fjärrbävning), de
senare med ett avstånd från epicentrum av
över 5,000 km. Jordskalvsvågorna
fortplantas genom jordens massa åt alla håll. De
första vågorna gå rakt igenom jordklotet och
upptagas av seismografer som »förelöpare»
(med ringa amplitud), andra följa jordytan
som »långa vågor» (med stor amplitud), vilka
inleda j:s huvudfas och sedan småningom
avtaga i amplitud. Vågrörelsens hastighet är
olika för de olika vågorna.
Bild 4. Fastlandens seismiska områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
