Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josephson, Ernst Abraham - Josephson, Jacob Axel - Josephson, Ludvig Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Josephson, J. A.—Josephson, L. O.
1208
till hemlandet. Bland hans målningar från
tiden före sjukdomens utbrott äro de tre
franska motiven »Byskvaller», den lyriskt
stämda »Höstsol», den koloristiskt fantastiska
»Spinnerska». Hans största duk, »En skandal
i societeten» (salongsinteriör med figurer i
eldsljus), blev ofullbordad.
J:s anslutning till parisisk modernism hade
väckt motvilja på- flera håll, och i Sverige
blev han fullt uppskattad först 1893 efter
specialutställningar i Stockholm och
Göteborg. Hans sinnessjukdom var då ej längre
akut, den stridslystne oppositionsmannen var
förvandlad till en blid drömmare.
Skaparlusten var oförminskad men tog sig nya
uttryck, någon gång i visionära skisser i olja
men oftast i pennteckningar. Själskrisen hade
frigjort hans fantasi, hans ingivelser hade
lösgjort sig från all strävan efter realitet,
formen blev famlande och obestämd, linjespelet
— ytterligt minutiöst och tålmodigt
genomfört — kunde vara drivet ut i det extrema,
likväl med en envis konsekvens, ett sjukt
snilles fantasispel.
J. utgav diktsamlingarna »Svarta rosor»
(1888) och »Gula rosor» (1896; samlade »Svarta
rosor och gula», flera uppl.). Hans lyrik är
starkt personlig, växlande mellan yr
uppsluppenhet och djup melankoli samt buren av
okonstlade, alltid målande uttryck för
romantik och realism.
De flesta av J:s målningar finnas i
offentliga samlingar: i Nationalmuseum
»Strömkarlen» (1883), »Spanska smeder» i dess första
exemplar, »Saul och David», porträtt samt
målningar och en mängd teckningar från J:s
senare skede; i prins Eugens samling bl. a.
det slutliga exemplaret av »Strömkarlen»
m. fl.; i Thielska galleriet bl. a. »Spansk
dvärg»; i Göteborgs museum »Spinnerska»
m. fl.; även i museerna i Oslo (»Spanska
smeder», det slutliga exemplaret), Köpenhamn och
Helsingfors är J representerad.
Litt.: Huvudarbete, monogr. av K. Wåhlin
(1911—12), studier av G. Pauli (1902 och 1914),
K. Fåhræus (1907), A. Brunius i bildverket
»E. J., 24 målningar» (1916), G. Paulsson i
»E. J:s teckningar 1888—1906» (1918) samt
Fr. Böök i »Sveriges moderna litteratur»
(1921). G-gN.
Josephson, Jacob Axel, tonsättare (1818
2713—80 29/3), jfr släktart.; bror till L. O. J.
övergick från mosaiska bekännelsen till
kristendomen 1841, blev fil. mag. i Uppsala 1842
och director musices vid Uppsala univ. 1849.
S. å. grundade J. en iförening för blandad
körsång, Filharmoniska sällskapet, blev 1854
därjämte dirigent för sångsällskapet Orphei
drängar (se d. o.) och 1864 domkyrkoorganist.
Han var i Uppsala högt uppburen som
musikledare och förstod på ett sällsynt sätt att
samla och entusiasmera alla. Vid univ. höll
han föreläsningar i musikens historia. På
uppdrag av Mus. akad. övertog J. efter
Ber-wald omredigeringen av Hæffners koralbok
och utgav 1877 koralerna n:r 60—200
(»Förslag till ändringar»). 1867—70 utgav han
sångsamlingen »Zion, andlig musik för
kyrkan, skolan och hemmet» med de främsta
kyrkliga mästare företrädda. Sin största
betydelse hade J. som
tonsättare, där han
särskilt som
romanskompositör fortsatte i
A. Fr. Lindblads anda.
Hans första sånghäfte
utkom 1841, och
redan där märktes den
pregnanta stil, som
alltid blev J. egen.
Flera av hans första
solosånger höra ännu
till hans populäraste:
»Längtan från havet»,
»Vårhälsning», »I
sko
gen», »Jublande skaror», »Fågeln i
november» m. fl. Efter återkomsten från en resa
till Tyskland och Italien 1844—46
komponerade han sånger i den nya Schumannska
stilen med väl utarbetat ackompanjemang.
Flera av dessa äro som konstverk förträffliga
men ha ej som de första sångerna bibehållit
sin popularitet. Många av J:s sånger
utkom-mo med tysk text och blevo även i Tyskland
populära. För manskör skrev han ypperliga
kvartetter, däribland »Vårt land»,
»Stjärnorna tindra», »Vårliga vindar» och
»Re-quiem» m. fl. Bland större kompositioner
märkas körverken »Islossning»,
»Korsriddar-ne utanför Jerusalem» och »Arion» samt den
högt uppskattade musiken till Viktor
Rydbergs jubelfestkantat 1877. — Litt.: N. P.
öd-man, »Ur en svensk tonsättares lif» (1885);
L. Dahlgren, »Grannarna på
Kungsängsga-tan» (1914). T. N.
Josephson, Ludvig Oscar, regissör,
teaterledare och dramatisk författare (1832—99),
jfr släktart.; bror till J. A. J. Var urspr.
anställd i bokhandel, bl. a. i Paris, studerade
1853—54 teater i
Dresden och innehade
1855—57 egen
bokhandel i Stockholm.
J. debuterade 1858 på
Mindre teatern
(gamla Dramaten) och var
anställd där, tills han
1861 efter debut som
Jago i »Othello» fästes
vid Kungl. teatern,
från 1864 som
regissör och 1865—68 som
intendent för såväl
tal- som sångscen Han verkade därefter som
regissör eller chef vid olika teatrar i Stockholm
och Göteborg, var 1873—77 chef för Kristiania
teater (Oslo) och ledde 1879—87 tills. m.V.
Holmquist (se d. o.) Nya (sedermera Svenska)
teatern, som de 1880—90 tills, ägde. 1891—94 var
han regissör och 1894—96 sekr. vid Kungl.
tea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
