Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josua - Jota - Jotam - Jotniska bildningar - Jotunfjällen, Jotunheimen - Jotunheim - Jotunheimen - Jotuni, Maria - Joubert, Barthélemy Catherine - Joubert, Petrus Jacobus - Jouffroy, François - Jouhaux, Léon - Joukahainen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1211
Jota—Joukahainen
1212
J. efter Moses död folket över Jordan och
erövrade landet där samt fördelade det
mellan de olika stammarna. Enl. den äldre
framställningen i Dom. 1 skedde erövringen
småningom; varje enskild stam erövrade själv
eller i förening med någon annan stam sitt
område. S. H-r.
Jöta (av grek, iöta, bokstaven i);
uttrycket inte ett jota = inte det minsta.
Jotam, konung i Juda rike omkr. 740 f. Kr.,
antagl. sin fader Ussias medregent, sedan
denne blivit spetälsk. S. H-r.
Jotniska bildningar, geol., se P r e k a
m-briska formationer.
Jotunfjällen, J o t u n h e i m e n (d. v. s.
»jättefjällen», »jättehemmen»), Norges och n.
Europas högsta fjäll. De ligga huvudsaki. i
Opland fylke, ha en utsträckning av omkr.
65 km i n.—s. och i ö.—v. riktning samt
begränsas i n. av Ottas dal, i ö. av fjällryggarna
utmed Gudbrandsdalen, i s. av övre Valdres,
i v. av Sognefjorden och dess dalar. Med
undantag av enstaka dalar ligger hela
området över trädgränsen, och många toppar nå
mer än 2.000 m ö. h. Högst nå Galdhöene i
mitten (Galdhöpiggen, 2,468 m), Glittertind
strax ö. därom och de vilda Horungerne i v.
I s. utbreder sig mellan de vackra fjällsjöarna
Bygdin och Gjende ett av J:s mäktigaste
massiv med ett tiotal toppar över 2,000 m.
Mellan massiven, deras tinnar, ryggar och
högplatåer, sänka sig dalarna till omkr. 1,000 m
ö. h.; i dem avflyter smältvattnet från de
talrika och betydande glaciärerna till Otta,
Lågen, Begna och Sognefjorden. Eör
turist-trafiken är väl ordnat: högfjällshotell på
omkr. 25 platser och ett stort antal
turisthyddor; regelbunden motorbåtstrafik
sommartid på flera sjöar inom området. J. besökas
årl. av tusentals turister och sportfiskare.
Jotunheim (»jättehemmen»), i nordiska
myter det land, där jättar och troll tänktes bo,
i motsats till Midgård (se d. o.),
människornas värld. J. eller Utgård ansågs ligga
särskilt åt n. och ö. Man lokaliserade det ibland
till Finmarken och slätterna kring Vita havet
(se även Jotunfjällen). I J. hade
allting måttlösa proportioner; det var fullt av
bländverk och faror. E. W-én.
Jotunheimen, se Jotunfjällen.
Jotuni [jå’to-], Maria, finsk författarinna
(f. 1880), g. m. litteraturhistorikern V.
Tarkiai-nen, se Finlands litteratur, sp. 437.
Joubert [$obä’r], Barthélemy
Catherine, fransk general (1769—99). Studerade
först juridik, blev 1792 officer och 1795
brigadgeneral. Han visade sig som en utmärkt
fältherre i Italien 1796—97 och blev
divisionsgeneral 1797. Då Bonaparte inryckte i
Österrike, ledde J. med en del av hären den
svåra genomgången av Tyrolen. 1798 blev
han överbefälhavare i Italien och tvang
Sardinien till fred. J. torde i Italien ha sett sig
själv väl till godo, och då direktoriet beslutat
inspektion, tog han avsked jan. 1799. Han
återinträdde dock juni s. å. men
överrumplades av Suvorov vid Novi 15 aug. s. å. och
stupade.
Joubert [$obä’r], Petrus Jacobus,
boergeneral (1831 el. 1834—1900). Föddes i
Kapkolo-nien, flyttade som ung till Transvaal och tog
där verksam del i boernas krig mot kaffrerna på
1850-talet. 1870 blev
han republikens
gene-ralprokurator. Under
presidenten Burghers
frånvaro i Europa
1874 förestod han
regeringen. Sedan
England 1877 annekterat
Transvaal, intog J. en
ledande ställning i
den mot
engelsmännen riktade rörelsen,
som slutligen ledde
till Transvaals 16 dec.
1880 utfärdade självständighetsförklaring.
Jämte Krüger och Pretorius ingick han i den
provisoriska regeringen, blev överbefälhavare
i det snart därpå utbrytande kriget mot
England samt slog engelsmännen vid Laings nek
och (27 febr. 1881) vid Majuba hill, där han
vann en seger, som medförde krigets slut.
1893 blev han vicepresident. J. var ock
överbefälhavare för Transvaals och
Oranjefrista-tens förenade krigsmakt under första skedet
av det i okt. 1899 utbrutna boerkriget.
Boernas första framgångar (vid Magersfontein,
Colenso, Spion kop, Vaalkranz m. fl.) torde
mindre ha berott på den alltför försiktige
överbefälhavarens åtgärder än på hans
underbefälhavares duglighet och engelsmännens
felgrepp. J. var vid denna tid bruten till hälsan,
och efter Cronjes kapitulation vid Paardeberg
och Ladysmiths undsättning (febr. 1900) drog
han sig; trött och sjuk, tillbaka till Pretoria.
Han var ärlig och tapper, en erfaren politiker
och human som truppbefälhavare. H. J-dt.*
Jouffroy [^ofrcoa’], F r a n g o i s, fransk
skulptör (1806—82). Vann mycken popularitet
genom statyn »Ung flicka, som förtror sin
första hemlighet åt Venus» (1839, Louvre).
Från 1863 var J. prof, vid École des
beaux-arts; Hasselberg var J:s lärjunge. G-g N.
Jouhaux [$oå’], Léon, fransk
fackföreningsledare och socialpolitiker (f. 1879). J. är sedan
1909 generalsekr. i Confédération générale du
travail (motsv. Landsorganisationen i Sverige)
och företrädde före världskrigets utbrott den
antiparlamentariska,
revolutionär-syndikalis-tiska riktningen inom fackföreningsrörelsen.
Under kriget närmade han sig
socialdemokratien och har sedan varit en av dess främsta
förespråkare. J. tillhör Internationella
arbets-byråns förvaltningsråd och blev 1919 förste
v. ordf, i Fackföreningsinternationalens
styrelse i Amsterdam. S. H.
Joukahainen [jå’oka-], dimin. Jouko, i
Ka-levala (se d. o.) en oerfaren yngling, som
utmanar den gamle Väinämöinen till sångar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
