Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Journalistik - Journaljär - Journal Officiel de la République Française - Journée Industriell, La - Joutseno - Jouveau, Maurius - Jouvenel, Gabrielle de - Jouvenel, Henry de - Jouvenet, Jean - Jouy, Victor Joseph Étienne de - Jovanović - Jovellanos, Gaspar Melchor de - Jowett, Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1215
J ournalistik—J owett
1216
Journalistik [Jor-], tidningsförfattarskap;
den periodiska pressen.
Journaljar [Jor-], skiftande från dag till
dag (till lynnet, till utseendet o. s. v.).
Journal Officiel de la République Frangaise
[^orna’1 åfisiäT do la repybli’k fräsä’z],
Frankrikes off. tidning, urspr. uppsatt 1869.
Journée Industrielle, L a [la $orne’ [-ädystri-ä’l],-] {+ädystri-
ä’l],+} daglig tidning i Paris, grundad 1918,
speciellt affärs- och industriorgan, politiskt något
högerbetonad.
Joutseno [jå’ot-], socken i Viborgs län,
Finland, kring Vuoksens utlopp ur Saima; 6,831
inv. (1928), finsktalande.
Jouveau pgovå’], M a r i u s, provensalsk
författare (f. 1878), sedan 1922
Feliberförbun-dets president. J., en fin lyriker, har utgivit
bl. a. diktsamlingarna »Li Piéu-Piéu» (1906),
»En Camargo» (1909), »Coume mon paire» och
»La flour au casco» (1919). Se G. Björkman
i Vår Tid, VII (1922). (E. S-f.)
Jouvenel [^ovnä’!], Gabrielle de, g. m.
Henry de J. (se d. o.), författarinna under sitt
fädernenamn, Colette (f. 1873), delvis i
samarbete med sin förste man, författaren H.
Gauthier-Villars (sign. W i 11 y). Hon väckte
först uppmärksamhet med den
självbiografiska romansviten »Claudine» (4 bd, 1900—03,
varav på sv. föreligga »Claudine som gift»
och »Claudines äventyr i Paris»), avslutad
med »La retraite sentimentale» (1907),
hennes bästa bok. I »Sept dialogues de betes»
(1905) fångade hon i djurberättelsens
klassiska form några cyniska aspekter av det
moderna kärlekslivet. • I »La vagabonde» (1910)
och »L’envers du music-hall» (1913) tecknar
hon med skarp realism en rad situationsbilder
ur artistlivet i Paris. Före sitt andra
äktenskap (1912—24) uppträdde hon som
nakendansös på Moulin-Rouge. Bland hennes senare
böcker må nämnas »Chéri» (1920) och »La fin
de Chéri» (1926), vari behandlas ömtåliga
erotiska problem, liksom i »La naissance du jour»
(1928). Genom rapp iakttagelse, smidig
psykologi och ironisk världsvisdom intar J. en
rangplats bland Frankrikes kvinnliga
författare. Jfr J. Larude, »Colette» (1927). Kj. S-g.
Jouvenel [$ovnä’l], Henry de, fransK
politiker, tidningsman (f. 1876). Som huvudred.
för Le Matin gjorde
sig J. känd som en
talangfull förespråkare
för Poincarés
skade-ståndspolitik. Han är
sedan 1921 senator. J.
tillhör de
uppriktigaste anhängarna i
Frankrike av
Nationernas förbund. Han
har 1922—28 tillhört
den franska
delegationen vid
församlings-mötena och
stund
om även företrätt Frankrike i rådet.
Särskilt verksam del har J. tagit vid
be
handlingen av frågor om
rustningsbegräns-ning. Mars—juni 1924 var han
undervisningsminister i Poincarés rekonstruerade ministär.
Han var 1925—26 guvernör i franska
mandatområdet Syrien och Libanon. — J:s broder
Robert de J. (1883—1924) var huvudred,
i tidningen L’Oeuvre och har bl. a. skrivit en
kritisk politisk studie, »La république des
ca-marades» (1913). V. S-g.
Jouvenet [^ovnä’], Jean, fransk målare
(1644—1717). Var skicklig och mångsidig,
fick stora uppdrag av Ludvig XIV och blev en
inflytelserik konstledare. Målade stora
kyrk-tavlor, flera av dessa nu i Louvre, med
imponerande komposition men mörk och saftlös
färg. Monogr. av F. N. Le Roy (1860). G-gN.
Jouy [^of], Victor Joseph Étienne
de, fransk teaterförfattare (1764—1846). J.
författade flera operatexter, bl. a. »La vestale»
(1807; »Vestalen», 1822) och »Fernand Cortez»
(1809; »Ferdinand Cortéz», 1826), bägge med
musik av Spontini, och »Guillaume Tell» (1829;
»Vilhelm Tell», 1856), med musik av Rossini.
J. var också dramatiker, romanförfattare och
tidningskåsör. Led. av Franska akad. 1815.
Jovanovic [jåva’nåvitj], vanligt
serbokroa-tiskt namn. — J o v a n J., skald, läkare (1833
—1904), efter sin skämttidning Zmaj
(Draken) vanl. kallad Zmaj-Jovan J., skrev
en mängd lyriska dikter, vidare satirer,
berättelser och barnböcker samt utgav flera
tidskr. — P a v 1 e (Paja) J., målare (f.
1859), har särskilt målat dekorativa scener ur
montenegrinskt och albanskt folkliv. —
Jovan J., diplomat, politiker (f. 1869), var
utrikesminister sommaren 1912, senare minister,
bl. a. i Wien 1912—14 och i London 1916—19;
ledare för det lilla serbiska bondepartiet. —
L j u b a J., politiker, historiker (1865—1928),
var 1903—09 prof, i Belgrad, intog som
radikal politiker en framskjuten ställning, delvis
i opposition till Pasic, och var bl. a. 1914—18
inrikesminister. A. A-t.
Jovellanos [^å<wälja’nås], Gaspar
Mel-c h o r de, spansk politiker och författare
(1744—1811). Var en högt ansedd ämbetsman
och vän till F. de Cabarrus (se d. o.) och drogs
1790 med i dennes fall. 1797 kallades J. av
Godoy till justitieminister, störtades 1798 och
var sju år statsfånge på Mallorca. Efter
omvälvningen 1808 ingick han i centraljuntan
för Spaniens befrielse. J. var en flitig
författare, skrev bl. a. en berömd studie i
agrarlagstiftning, »Informe sobre la ley agraria»
(1787), dramer, satirer och lyriska dikter.
Monogr. av E. Gonzäles-Blanco (1911).
Jowett [d^au’it], Benjamin, engelsk
universitetslärare (1817—93). Blev 1842
lärare vid Balliol college i Oxford, 1870 dettas
föreståndare (master), var från 1855 prof, i
grekiska samt 1882—86 univ:s vicekansler.
J. blev tidigt tongivande i sitt college och
utövade ett starkt personligt och
karaktärs-danande inflytande på sina lärjungar, av
vilka många blevo i stats- eller universitets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
