Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juel, Jens (målare) - Juel, Just - Juel, Niels - Juel-Hansen, Erna - Juellinge - J. U. F. - Jug - Jugement - Jugend - Jugendstil - Juglans - Jugorskij sjar - Jugoslavien - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Juel, J.—Jugoslavien (Naturförhållanden)
1240
seum och Konstakad. i Stockholm. Se bild 16
vid art. Dansk konst. G-g N.
Juel [jül], Just, dansk sjöofficer (1664—
1715); jfr släktart. Blev kapten i flottan
1691, viceamiral 1712 och stupade i slaget vid
Rügen 1715. J. var 1709—12 sändebud hos
Peter den store. Hans anteckningar från
Ryssland, utg. 1893 av G. Grove, ha stort
kulturhistoriskt intresse. P. E-t.
Juel [jül], N i e 1 s, dansk sjöhjälte (1629 8/5
—97 8/4), bror till Jens J. Utbildades till
sjöofficer i Holland under Martin Tromp och M.
A. de Ruyter och kämpade ärofullt i engelsk
-holländska kriget 1652
—54. J. återkom 1656
till Danmark, blev
1657 chef för Holmen
och under kriget med
Sverige s. å. för
flottan samt ledde 1658—
60 Köpenhamns
försvar på sjösidan.
Under de följ, fredsåren
arbetade han tills, m.
Henrik Bjelke och Cort
Adelaer på flottans
re-organisation och blev
efter skånska krigets utbrott överbefälhavare
för sjömakten 1676. I maj s. å. erövrade han
Gotland, och i förbund med en holländsk
hjälp-styrka utkämpade han några veckor senare vid
Rügen en oavgjord drabbning med svenskarna.
Strax efteråt måste han lämna befälet över den
förenade dansk-holländska eskadern till
Corne-lius Tromp, och tills, m. denne besegrade han
svenskarna vid Öland 1 juni 1676. Ensam
vann J. 1 juni 1677 slaget vid Möen och 1
juli s. å. den glänsande segern över amiral
Henrik Horn i Köge bugt, varefter danskarna
till krigets slut voro herrar till sjöss. J.
utnämndes till generalamirallöjtnant och köpte
för sina ansenliga prispengar ön Taasinge,
som sedan blev fideikommiss i hans släkt.
1683—96 var han president i amiralitetet.
Niels J. är Danmarks största namn på det
sjöstrategiska området. Som människa var
han okonstlad och redbar. P. E-t.
Juel-Hansen [jül-], Erna, dansk
författarinna (1845—1922), syster till H. Drachmann.
Tog 1870 lärarinneexamen och upprättade
1872 med sin make, Niels Juel-Hansen
(1841—1905), den första Fröbelska
kinder-garten i Danmark; 1884 grundade hon ett
svenskt gymnastikinstitut för kvinnor. I
»Mellem 12 og 17» (1881), »En ung dames
historie» (1888), »Terese Kærulf» (1894),
»Kær-lighedens veje» (1895), »Henriks mor» (1917)
m. fl. skildrar hon med skarp iakttagelse den
unga köpenhamnska kvinnan. E. Ebg.*
Juellinge [jü’l-], förr danskt baroni, se
Halsted kloster.
J. U. F., förk. för
Jordbrukare-ungdomens förbund (se d. o.).
Jug, flod i Ryssland, se D vina 1.
Jugement føygmä’], fr., omdöme, urskillning.
Jugend [jö’gont], 1896 i München av Georg
Hirth uppsatt tidskrift, radikal och modern.
Första årgångens dekorativa utstyrsel, av O.
Eckmann, uppmärksammades mycket och
fick en viss betydelse inom konsten (se J
u-g e n d s t i l).
Jugendstil [jö’gont-], en inom
konstindustri, inredningskonst och arkitektur mot
slutet av 1800-talet uppkommen dekorationsstih
J. utmärkes främst av böljande linjer, i viss
mån framhävande det konstruktiva, och
stiliserade växtformer. Den utbildades av H.
van de Veide under påverkan av W. Morris
och samtida engelska stilsträvanden samt av
japansk dekoration. Sitt namn fick den av
tidskr. Jugend (se d. o.). I Frankrike kallades
denna stilriktning fart nouveau. E. L-k.
Jüglans, bot., se Valnötsträd.
Jugorskij sjar [jo’gårski JWr], sund mellan
ry. fastlandet och ön Vajgatj, ett inlopp till
Kariska havet. 47 km långt, 3—16 km brett,.
30—100 m djupt.
Jugoslavien, serbokroatiska Jugoslavi ja>
(Sydslavien, av jug, söder), off. Kraljevina
Srba, Hrvata i Slovenaca (»serbernas,
kroaternas och slovenernas konungarike», förk.
S. H. S.), konungarike i s. ö. Europa, bildat
efter världskriget genom föreningen av
Serbien, Montenegro och länder, tillhörande
den österrikisk-ungerska monarkien; 248,987
kvkm, 12,017,323 inv. (1921); huvudstad:
Belgrad.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden ... 1240
Geologi........ 1242
Klimat, växt- och
djurvärld ......... 1243
Befolkning .... 1243
Näringar ...... 1244
Kommunikationer.. 1245
Statsfinanser, mynt,
mått och vikt;
tideräkning.......... 1245
sp.
Religion ......... 1245
Undervisningväsen ... 1246
Konst............. 1246
Tidningspress...... 1247
Försvarsväsen....... 1247
Författning, förvalt-
ning o. rättskipning 1245
Flagga, vapen .... 1248
Historia.......... 1248
Litteraturanvisningar 1250
Om språk och litt. i J. se
Serbokroatiska språket och litteraturen
samt SI o ve nska språket och
litteraturen.
J:s huvuddelar äro Serbien med dess
förvärv genom Balkankrigen, Montenegro,
Bosnien och Hercegovina, Dalmatien, Kroatien och
Slavonien, Slovenien (största delen av Krain,
delar av Kärnten, Steiermark och Ungern}
och Vojvodina (de förut helt ungerska
områdena Banatet, Backa och Baranja); deras yta
och folkmängd 1921 anges i följ, tabell.
Områden el. provinser
Areal i
kvkm
Inv.
Nordserbien .......... 49,950 2,655,078
Sydserbien .................. 45,717 1,474,560
Montenegro ........... 9,668 199,857
Bosnien och Hercegovina ... 51,199 1,889,929
Dalmatien ................... 12,732 621,429
Kroatien och Slavonien ..... 43,822 2,739,593
Slovenien ................... 16,197 1,056,464
Vojvodina ................... 19,702 1,380,413
Naturförhållanden. Den långa landgränsen
(2,752 km) mot i n. v. Italien, i n. Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
