Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfru - Jungfrubur - Jungfrubär - Jungfrucirkel - Jungfrufjärden - Jungfrufödsel - Jungfruhår - Jungfrulin, Fågelört - Jungfrulinfamiljen - Jungfru Marias besökelsedag - Jungfru Marie hand - Jungfru Marie kyrkogång - Jungfru Marie nyckelpiga - Jungfru Marie sänghalm - Jungfrun el. Blå Jungfrun - Jungfrun (stjärnbild) - Jungfrun av Orléans - Jungfrun i det gröna - Jungfruskinn, alteapasta - Jungfruslända - Jungfrustift - Jungfrusund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Jungfrubur—Jungfrusund
1266
1. 2.
Jungfru.
(se d. o.) på fartyg vid ansättning av vant
och barduner (se bild 1). Ansättningen sker
genom styvhalning av de genom j :s hål
inträdda taljrepen. — 2.
Handredskap, bestående av
en cylindrisk järnklump,
fäst vid ett trähuvud, som
har ett genomgående
tvärträ till handtag.
Begagnas för nedstötande av
stenarna vid
gatulägg-ning. J. har fått sitt
namn av utseendet, kallas
även handdocka. — 3.
Äldre svenskt rymdmått
(j u m f ru) = 8,2 cl. Se
Kanna. ö-g; G. H-r.
Jungfrubur, i medeltida
skrifter namn på den bod (fsv. bodh, bur), i
vilken de ogifta kvinnorna bodde. Hos den
nordiska allmogen bestod gården ofta av en
mängd små hus, vart och ett med sin
särskilda uppgift, och bland dessa funnos flera
bodar. I övre våningen av sådana bodar
plägade man förvara sängkläder, linne m. m., och
när familjens yngre kvinnliga medlemmar
blivit vuxna, flyttade de under sommaren upp
i en av bodarnas övervåning; därav fick
denna namnet jungfrubur. -a -i.
Jungfrubär, bot., se Hallonsläktet.
Jungfrucirkel, se Passare.
Jungfrufjärden, fjärd av Östersjön i
Stockholms skärgård, närmast n. ö. om Dalarö.
Jungfrufödsel, biol., se Partenogenes.
Jungfruhår, svenskt namn på Adiantum
Capillus Veneris, se Adiantum.
Jungfrulin, Fågelört, Poly’gala, det
artrikaste och enda i Sverige förekommande
släktet av jungfrulinfamiljen, har kapselfrukt
och finhåriga frön. Bland de fyra svenska
arterna är den vanligaste P. vulgaris, en
flerårig, 1—2 dm hög ört med smalt
lansett-lika blad och vanl. blå, sällan rödlätta el.
vita blommor. Den växer på ängar ända upp
till Jämtland.
Jungfrulinfamiljen, Polygaläceae, växtfam.
bland koripetalerna, med tvåkönade,
ensymmetriska blommor med främsta kronbladet
(»kölen») båtlikt och fransat i spetsen. J.
omfattar omkr. 800 arter, ung. hälften i
Sydamerika, örter el. buskar, sällan träd, med
vanl. spiralställda, enkla blad. Blommorna
sitta i ax el. klase. G. M-e.
Jungfru Marias besökelsedag (Visitätio
Ma-riae), 2 juli, till minne av händelsen i Luk.
1: 39, nämnes f. ggn 1247, upphöjdes 1389 av
Urban VI till allmän kyrkofest. Avskaffades
i Sverige som helgdag 1772. A. G-w.
Jungfru Marie hand, bot., se Orkidéer.
Jungfru Marie kyrkogång, se K y n
delsmässan.
Jungfru Marie nyckelpiga, zool., se
Nyckel p i g o r.
Jungfru Marie sänghalm, bot., se M å r a.
Jungfrun el. BlåJungfrun, klippö i n.
Kalmarsund, nästan cirkelrund, delvis
skog-bevuxen; 3 km i omkrets. Består av
grovkornig, röd granit. Den fasta klipphällen går
överallt i dagen utom på s. sidan, som täckes
av lösa stenblock. Här funnos förr i de s. k.
Kammarbergen stora, horisontala
jättegrytor, s. k. strandgrytor, som bortsprängts;
mindre dylika finnas ännu på n. sidan. På
s. sidan märkes den s. k. Jungfrukammaren,
ett parallellepipediskt hålrum i klippan
ovanför en s. k. trojeborg (stenlabyrint). 1925
inköptes ön av Torsten Kreuger och skänktes
till staten för att bli nationalpark. Se J.
Erikson i Sv. Turistfören:s Årsskr. 1905. E-n.
Jungfrun (lat. Vi’rgo), stjärnbild, belägen
på ömse sidor om ekvatorn s. om Bootes,
Be-renikes hår och Lejonet samt n. om
Vattenormen, Korpen m. fl. stjärnbilder. En av J:s
stjärnor, Spica (Axet), är av första storleken;
enl. Heis innehåller J. sammanlagt 181 för
blotta ögat synliga stjärnor. Den är bekant
genom sin rikedom på nebulosor. — J. är en
av de tolv stjärnbilderna i Djurkretsen. B-d.*
Jungfrun av Orleans [-årleä’], se Jeanne
d’A r c.
Jungfrun i det gröna, bot., se N i g e 11 a.
Jungfruskinn, det förr i Sverige officinella
preparatet a 11 é a p a st a, en snövit, i tunna
kakor formad, mjuk massa med söt smak och
lukt av pomerans. J. beredes av
vattenutdrag av altearot, vartill sättas arabiskt
gummi, socker, vispad äggvita och
pomeransblom-vatten. Medel mot hosta och heshet. (C. G. S.)
Jungfruslända, Calo’pteryx, ett släkte bland
trollsländorna (se d. o.).
Jungfrustift, i protestantiska länder
förekommande stiftelser, som giva i dem (mot
inträdesavgift) inskrivna ogifta döttrar till
adelsmän eller, någon gång, till ofrälse
ståndspersoner fri bostad eller pension. I Sverige
finnes Vadstena adliga
jungfrustift (se d. o.). — Adliga
jungfrustiftsinrätt-ningen i Finland upprättades 1856 och utdelar
smärre pensioner. I Danmark finnas
jomfru-el. frökenkloster med fri bostad och pension
eller blott det senare. De äro upprättade för
resp, adliga damer el. döttrar till män i de
högsta rangklasserna el. ofrälse. Mest kända
äro Vallö, Gisselfeld, Vemmetofte, Roskilde,
Odense, Taarupgaard och Stövringgaard. I
Norge finnas bl. a. Kong Oscars minde (stiftat
1854, i bruk från 1861) i Oslo samt Mogens
Thoresens og hustrus stiftelse. I Holstein
finnas adliga frökenkloster i Itzehoe, Preetz och
Uetersen. Av andra tyska j. är historiskt
ryktbart det 1803 sekulariserade j. i
Qued-linburg (se d. o.), vars sista abbedissa var
prinsessan Sofia Albertina.
Jungfrusund, sund i farleden från Hangö
till Åbo och Ålands skärgårdar. Dit förlädes
i juni 1808 en avdelning av sv. flottan under
överste von Gegerfelt med uppgift att hindra
förbindelsen mellan ryska
skärgårdsflottil-jerna i Åbo och de österifrån kommande. De
ryska anfallen avslogos visserligen, men
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
