Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jumpers - Jun. - Junabäck - Juncaceae, Junkacéer, Tågväxter - Juncus, Tåg - Jundell, Isak - Juneau - Jung - Jung (Jungius), Joachim - Jung, Johann Heinrich (Jung-Stilling) - Junge Deutschland, Das - Jungel - Jungermannia - Jungfrau, Die - Jungfru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1263
Jun.—Jungfru
1264
relse bland de calvinska metodisterna i Wales,
som yttrade sig däri, att
församlingsmedlemmarna vid sina gudstjänster hoppade och
sprungo. Rörelsen, som även spred sig till
Amerika, avtog småningom; dock är den ännu
ej utdöd. Litt.: W. A. Hinds, »American
com-munities» (2:a uppl. 1902). Hg Pl.
Jun., förk. för lat. junior (iunior).
Junabäck, se Jönköping.
Juncäceae, Junkacéer, Tågväxter,
fam. bland monokotyledonerna, med tretaliga,
i regel tvåkönade blommor med ofärgat el.
brunaktigt hylle. Frukten är en tre- el.
fler-fröig kapsel. Till J. höra bortåt 300 arter,
gräsliknande, växande på fuktig mark i
tempererade och kalla länder. Sverige har
släktena Juncus (tåg) och Luzula (se
Fry le). G. L-m.*
Ju’ncus, Tåg, släkte av fam. Juncaceae,
har flerfröig kapsel, blommor i knippen och
trinda el. rännformiga blad med kluvna
sli-dor. I Sverige finnas 28 arter; mest bekant
är J. effusus, v e k e t å g, allmän i diken och
kärr. Den har märgfyllt, ända till meterhögt,
bladlöst strå. G. M-e.
Junde’11, Isak, läkare, akademisk lärare
(f. 1867 16/e), blev med. dr och docent i
praktisk medicin vid Karolinska institutet 1898
samt prof, i pediatrik, överläkare och dir. vid
Allmänna barnhuset
1914. J. var 1901—
07 föreståndare för
Stockholms
hälsovårdsnämnds bakteriologiska laboratorium och
1907—14 överläkare
vid dåv. Provisoriska
sjukhuset i Stockholm.
Han var led. av
Medicinalstyrelsens tuberkuloskommitté 1903
—07, ordf, i
kommittén för utredning av
den kvinnliga sjukvårdspersonalens ställning
m. m. 1912—16 och led. av
fattigvårdslagstift-ningskommittén 1916—21. — J:s arbeten
behandla huvudsaki. inre medicin, bakteriologi,
pediatrik, skolhygien och barnavård. Bl. a. har
han undersökt idrottsövningars inverkan på
njurar och hjärta. På senare år har han mycket
sysslat med socialmedicinska frågor och bl. a.
deltagit i stiftandet och ledningen av ett
antal spädbarnshem. I den omläggning av
Allmänna barnhusets verksamhet, som blivit en
följd av den nya barnavårdslagstiftningen,
har J. tagit verksam del. Han redigerar
sedan 1921 tidskr. Acta Pediatrica. A. W-dt.
Juneau [d^önäu’ el. d^ö’nåu], sedan 1906
huvudstad i territoriet Alaska, U. S. A., på
fastlandet s. ö. om Lynnkanalens mynning;
3,058 inv. (1920). Medelpunkt för ett
guld-gruvedistrikt (jfr Alaska); fiske, sågverk.
J. anlades 1880.
Jung, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad, på Skaraslätten, närmast ö. om Lidan;
23,66 kvkm, 746 inv. (1929). 2,296 har åker;
föga skog. Ingår i J:s, Öttums och Fyrunga
pastorat i Skara stift, Barne kontrakt.
Jung [jon] (Jungius), Joachim, tysk
lärd (1587—1657), en tid prof, i Giessen, sedan
skolrektor i Hamburg. Efter hans död utgavs
»Isagoge phytoscopica» (1678), en för sin tid
banbrytande framställning av botanikens teori,
som med sin i korta, kärnfulla satser
avfattade karakteristik av växternas organ
förebådar Linné, vilken även med erkännande
nämner föregångaren. E-k N-d.
Jung [jon], Johann Heinrich, kallad
Jung-Stilling, tysk läkare, författare
och spiritist (1740—1817). Efter en barndom
och ungdom i djupaste fattigdom lyckades han
avlägga med.
doktorsgrad, slog sig ned som
ögonläkare i Elberfeld,
blev sedan prof, i
nationalekonomi och
statsvetenskap i
Kai-serslautern (1778),
Marburg (1787) och
Heidelberg (1804) och
levde slutligen som
privatman i
Karls-ruhe, där han dog. J.
utövade en synnerligen
intensiv
författarverk
samhet, omfattande romaner i pietistisk stil, en
rad självbiografier (ny uppl. i 5 bd 1806; svensk
övers. 1807—09; förkortad svensk övers. 1920)
samt spiritistiska skildringar av förbindelser
med andevärlden och scener ur denna i
Sweden-borgs stil. Det är dessa senare, som
förskaffat honom hans egentliga ryktbarhet; främst
märkas »Scenen aus dem Geisterreiche» (1797
—1801) och »Theorie der Geisterkunde» (1808;
övers, till sv. under titeln »Förswar för
andeläran», 1812). Hans »Sämtliche Werke»
ut-kommo i 12 bd 1843—44. Litt.: G. Stecher,
»Jung-Stilling als Schriftsteller» (1913); E.
Briem, »Spiritismens historia» (1922). E. B-m.
Junge Deutschland [jo’no däi’tjlant], D a s,
tysk antiromantisk och radikal litterär
riktning på 1830-talet; namnet härrör från
rörelsens främste teoretiker, Wienbarg. Se
Hou-ben, »Jungdeutscher Sturm und Drang» (1911),
och Tyska litteraturen.
Jungel, annan stavning av djungel (se d. o.).
Jungerma’nnia, bot., se Levermossor.
Jungfrau, Die [di jo’rjfråu], alptopp i
Aar-massivet, Bernalperna, i Schweiz; 4,166 m,
täckt av glänsande firn. Tillhör massivets n. v.
rand och höjer sig brant över
Lauterbrunnen-dalen, dominerande utsikten från Interlaken.
En elektrisk kuggstångsbana (byggd 1896—
1912) från Scheidegg på Wengernalpbanan
leder genom tunnlar i bergen Eiger och Mönch
till Jungfraujoch (3,457 m), insänkningen
mellan J. och Mönch. J. bestegs f. ggn 1811. Jfr
plansch till art. Alperna.
Jungfru. 1. Rund trä- el. metallskiva,
försedd med 3 el. 4 hål, vilken brukas som block
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
