Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungstedt, Carl August Hugo - Jungstedt, Kurt - Jungstedt, Mathilda - Juni - Junigrundloven - Junimea - Junimister - Junior (j:r, j:or, jun.) - Juniperus - Juniupproret - Juniusbreven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1269
Jungstedt, K.—Juniusbreven
1270
nerallöjtnant i armén och övergick s. å. till
reserven. J. har varit mycket anlitad i
kommittéarbeten samt bl. a. varit sekr. i
be-fästningskommittén 1897—98 samt ordf, i
kommittén för ordnande av flyg- och
ballongvapnen och luftförsvaret 1917—22. Han
besökte 1900 i studiesyfte
krigsskådeplatsen i Sydafrika och var Sveriges
representant i den militära kontrollkommissionen
på Äland 1919. Sedan 1922 är han v. ordf, i
överstyrelsen för svenska Röda korset. — J.
har varit synnerligen flitigt verksam som
författare i militära ämnen. Nämnas må bland
hans skrifter »Kriget mellan Frankrike och
Tyskland 1870—71» (2 dir, 1898-1900),
»Historisk öfversikt öfver Sveriges
befästningsväsen-de» (1899), »Om milissystem och milistrupper»
(1901), »Dagboksanteckningar från en
kom-mendering till Sydafrika» (i Ill. Militärrevy
1901—09; separat 1909), »Krigsväsendets
tekniska utveckling under det nittonde
århundradet» (1921; da. uppl. 1924), »Luftförsvaret och
dess betydelse» (1924) samt största delen av art.
»Världskriget» i Nord. Familjeboks 2:a uppl.,
där han var militär medarbetare. C. O. N.*
Jungstedt, Kurt, målare, tecknare (f. 1894
J1/5), son till Mathilda J. och E. Linden.
Studerade vid olika svenska och norska
målarskolor (C. Wilhelmson, H. Sörensen, O.
Wold-Thorne) och i utlandet. J:s väggmålningar
på motor fartyget »Kungsholm» (1928) äro i en
av kubismen påverkad dekorativ ytstil, medan
hans illustrationer till Zolas m. fl. bokverk i
en lyckligt genomförd pastischering tolka
tidsandan i motivet. E. L-k.
Jungstedt, Mathilda, operasångerska (1864
—1923), syster till Axel J. Hon utbildades
1884—88 av J. Günther och Fr. Arlberg i sång
samt av Signe Hebbe i plastik, debuterade
1888 på Kungl. teatern
och var sedan anställd
där till 1890. Sjöng
för madame Artöt i
Paris 1890—91,
därefter i Göteborg, 1892
—1910 vid Kungl.
teatern (1906—08 vid
Oscarsteatern). Fru J.
ägde en fyllig och
välljudande mezzosopran,
sjöng intelligent och
hade ett ädelt
dramatiskt spel, något som
gjorde henne högt uppburen som en av
Operans bästa krafter. Till hennes främsta roller
hörde Orfeus, Carmen, Amneris, Ortrud,
Val-kyrian, Leonora, Cherubin m. fl. Efter sin
avgång från Kungl. scenen utbildade hon sig
för Zur Miihlen i London och gav sedan
gästspel på Kungl. teatern med stor framgång. —
Fru J. var 1891—99 g. m. regissören E.
Linden; omgift 1905 med artisten F. E.
Reu-t e r s v ä r d. T. N.
Juni, årets sjätte månad i den julianska
och gregorianska kalendern och fjärde i den
äldre romerska. J. uppges ha fått sitt namn
efter gudinnan Juno, enl. annan uppgift efter
en av Roms två första konsuler, Lucius
lu-nius Brutus. Dess svenska namn är
sommarmånad. På danska kallas den
skær-sommer. Dagarnas antal är 30.
Junigrundloven, se Danmark, sp. 472.
JunFmea (»ungdom»), ett rumänskt
litterärt sällskap, bildat 1863, spelade en stor roll
vid förnyelsen av den rumänska litteraturen,
bl. a. genom tidskr. Convorbiri Literare.
JunimFster, en rumänsk ungkonservativ
partigruppering, som utgått från Junimea (se
d. o.). J. hade på sitt program förbättring
av böndernas ställning, införande av
guldmyntfot och närmande till Österrike-Ungern.
Junior (förk. j : r, j : o r, ju n.), lat., den
yngre (i motsats mot senior, den äldre). Jfr
Nation.
Inom idrottsvärlden betecknar j., efter
något olika bestämmelser för olika grenar,
idrottsman, som ej uppnått viss ålder eller ej
hunnit kvalificera sig på visst sätt (t. ex.
genom att vinna pris i mästerskaps- och
därmed jämförliga tävlingar).
Juni’perus, bot., se E n.
Juniupproret, se Frankrike, sp. 998.
Juniusbreven (eng. Letters of Junius), en
serie politiska brev, som under sign. J u n i u s
offentliggjordes i den av H. S. Woodfall utg.
Londontidningen Public Advertiser; det första
är daterat 21 nov. 1768 och det sista 21 jan.
1772. De utgåvos samlade i bokform av
Woodfall 1772. Bland senare editioner märkas G.
Woodfalls (3 bd, 1812) och J. Wards (1854).
Breven innehålla bittra och i tonen
våldsamma, stilistiskt omsorgsfullt utarbetade
angrepp på dåv. regeringsmedlemmar, särskilt
hertigen av Grafton, lord North och lord
Mansfield. Den samtidigt pågående striden
im Wilkes’ (se d. o.) val till underhuset för
Middlesex gav förf, anledning att lovorda
Wilkes och stämpla regeringen såsom
frihets-fientlig. På det hela taget röja breven sin
författares partitrogna whigåskådning. De
väckte oerhört uppseende och framkallade
ändlösa gissningar om vem författaren kunde
vara. Denna fråga har alltsedan behandlats i
en mycket rikhaltig litt. Bland namn, som
nämnts — tills, inemot ett femtiotal —,
märkas Edmund Burke, lord George Sackville,
lord Temple, Chatham och sir Philip
Franci s (se d. o.), vilken sistnämnde i tryck först
utpekades av J. Taylor (1813 och 1816) samt
numera vanl. anses vara brevens författare.
Grundligast ha de tungt vägande skälen för
Francis’ författarskap framlagts av sir L.
Stephen i »Chatham, Francis and Junius» (i
English Historical Review 1888). Jfr G. H. R.
Francis, »Junius revealed by his surviving
grandson» (1894). Sir W. Anson (i inledningen
till »Autobiography and political
correspon-dence of the duke of Grafton», 1898) ansåg, att
breven framgått ur samarbete mellan Chathams
svåger lord Temple och Francis. V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
