Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Naturbeskaffenhet - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Jämtland (Geologi)
12
Bild 6. Karta över Jämtlands berggrund.
ningarna och 400—500 m ö. h. Undantag äro
de branta bergshöjderna Hoverberget,
östberget och Hällsjöberget. Området kantas i
v. och s. v. av mäktigt framträdande fjäll.
Myrar och försumpade områden ha stor
utbredning. Fjällen upptaga ett intill 90 km
brett bälte utmed norska gränsen, uppdelat
av dalar och lägre partier, särskilt kring
Indalsälvens (Äredalen), Hårkans (Hotagen) och
Faxälvens (Frostviken) övre lopp. Högst äro
Sylarna (1,762 m ö. h.), Snasahögarna,
Bunner-och Härjångsstötarna, Anaris- och
Oviksfjäl-len inom fjällområdet kring
J.—Härjedals-gränsen. De åtskiljas endast av mindre
fjällhedar och trånga pass, Lunndörren m. fl. till
Härjedalen (se d. o., sp. 304) och Ekorrdörren
till Norge. N. om Äredalen
reser sig Äreskutan till 1,420
m. Längst i n. märkes
Frostvikens sjörika fjäll- och
skogsområde med bl. a.
Jadnem-klumpen (se d. o.).
J:s förnämsta vattendrag
är Indalsälven (se d. o.), som
genomflyter Storsjön och
jämte biälvarna avvattnar
Hotagen, Kallsjön, Änn m. fl.
fjällsjöar och de flesta av
si-lurområdets sjöar. Södra J:s
flesta sjöar, bl. a.
Revsunds-sjön och Näckten, avvattnas
av Ljungan och dess biälvar.
Längst i s. flyter Hoan till
Ljusnan. I n. sträcker sig
från norska gränsen 140 km
mot s. ö. en sammanhängande
sjökedja, bestående av
Kvarn-bergsvattnet och Ströms
vat-tudal (se d. o.), vilka genom
Faxälven och
Vängelälven-Fjällsjöälven avflyta till
Ångermanälven, dit även
Flå-sjön och gränstrakterna n.
därom avvattnas. G. R-ll.
Geologi. J:s berggrund
består i ö. av urberg, inom det
centrala J :s slättbygd av
kambriska och siluriska
bildningar, som i v. begränsas av
fjällkedjan med dess
omvandlade bergarter, tillhörande
såväl urberg som prekambrium
och kambrosilur. J:s urberg
består väsentligen av gnejs
och äldre graniter av samma
typer som Revsunds- och
Rä-tangraniten. Ragundagrani-ten och därtill hörande mera
basiska bergarter äro
däremot yngre än urberget. I
mellersta J. överlagras
urberget av kambrosiluriska
bildningar, skiffrar,
kalkstenar och sandstenar av östlig
facies, delvis rikligt
fossil
förande; därjämte finnas inlagrade
kvart-siter, s. k. blåkvarts. I samband med
kam-brosiluren finnas i Oviksfjällen och vid Ström
kvartsiter. Västra J. upptages av till
kale-doniska bergskedjan (se d. o.) hörande
bergarter, urberg, prekambrium och kambrosilur
av västlig facies, med sparagmiter och
meta-morfoserade skiffrar. Dessa ha vid
bergs-kedjeveckningen överskjutits från v., och flera
berg, bl. a. Äreskutan, äro relikter av denna
»skolla». J. har få malmförekomster, t. ex.
kopparkis i Äreskutan, magnetkis jämte
kop-parkis i Härjångsdalsgruvan och Bünzows
gruva. Vid Brunflo brytes kalksten, vid
Handöl täljsten. Berggrunden täckes av
morängrus, som mestadels bildar J:s jordmån och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
