Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Bebyggelse och näringsliv - Turistförhållanden - Förhistoria - Kyrklig konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Jämtland (Klimat—Kyrklig konst)
14
inom silurområdet i allm. är ganska bördigt
till följd av dess halt av kolsyrad kalk och
lera. Rullstensgrus o. a. isälvssediment
förekomma sparsamt. Däremot spela
issjösedimenten, skiktad lera och sand, stundom ganska
kalkhaltig, en större roll. Av glaciärer finnas
blott några enstaka, mest nischglaciärer, t. ex.
i Sylfjällen. K. A. G.
Klimatet är till följd av det atlantiska
kustklimatets inflytande mindre utpräglat
kontinentalt än i övriga delar av inre
Norrland. Vintertid äro dock temperaturer på
under —30° C vanliga. Medeltemp. för jan.
är i Gäddede, Storlien, Östersund och
Bisp-gården resp. —9,4°, —6,4°, —8,4° och —10,8°,
för juli + 12,6°, + 10,5°, + 13,9° och + 14,7°
och för år + 0,7°, + 0,4°, + 2,o° och + 1,7°.
Nederbörden tilltar starkt mot fjällen; den
är i Östersund 490,5 mm per år, i Storlien
874,1 mm. De stora sjöytorna kvarhålla
sommarvärmen och motverka tidiga höstfroster.
Växtvärld. Inom J. äro barrskogs-,
björkskogs- och fjällregionerna företrädda.
Barrskogsgränsen växlar i södra J. mellan 600
och 750 m ö. h., björkskogsgränsen mellan
700 och 825 m och är i norra J. något lägre.
Inom silurområdet påverkas floran starkt av
det kalkrika underlaget och är särskilt i
Stor-sjötrakten och på sydbergen rik på sydliga
växtarter, vilka invandrat såväl från s. ö. som
från v. genom passen till Norge. Gran
dominerar här i allm. över tall, och inslaget av
lövskog är starkt. I fjällregionen förhärska
Dryas-hedarna., men även örtrika alpina ängar
förekomma. Äreskutan, Bunnerf jällen och
Snasahögarna äro kända för sin rikedom på
fjällväxter och sydarter. Fjällbruden
(Saxi-fraga cotyledon) är sedan 1915 fridlyst.
Djurvärlden är subarktisk och arktisk, men
även djurarter av den sydsvenska faunan
finnas. I barrskogsområdet förekomma bl. a.
skogslämmel, lo (sällsynt), räv och älg samt
varg, i fjällområdet fjällämmel och därav
levande rovdjur, ss. fjällräv, fjällvråk,
fjälluggla och fjällabb, samt järv och i
Frostviks-fjällen björn. Om bävrar i Bjurälven se d. o.
Av laxfiskar märkas barr, sik och röding.
Bebyggelse och näringsliv. Bebyggelsen är
tätast, där klimat, jordmån och naturlig
dränering gynna jordbruket (sjö-, dal- och
höjd-bygder) samt där vattenkraft och
kommunikationsleder skapat förutsättningar för
trä- och pappersindustri. Förnämsta
sjöbygder äro Storsjöbygden, vars huvudort,
Östersund, är J:s enda stad, Strömsundsbygden
kring municipalsamhället Strömsund och
Rev-sundsbygden. Utpräglade dalbygder med
tättbebyggda södersluttningar finnas vid bl. a. Åre,
Lit och Ragunda, medan höj dbyarna (med upp
till 1,600 inv.) dominera i det inre av
silurområdet (Aspås, Häggenås, Hammerdal m. fl.
socknar). Av jordbruk och dess binäringar
leva 57 % av befolkningen (12 % av
skogsbruk), industri 17 % samt handel och
samfärdsel 9 %. Se vidare Jämtlands län.
Bild 12. Kartskiss över turistanläggningar i s.
Jämtlands och n. Härjedalens högfjäll.
Turistförhållanden. Södra J:s högfjäll äro
Sveriges lättast tillgängliga och mest besökta
fjäll. Mellanriksbanan framgår intill bl. a.
ÄresLutan och Snasahögarna, och från flera
stationer utgå rösade och spångade
vamlrings-leder in i högfjällen. I dessa ha, särskilt av
Svenska turistföreningen, anlagts
turiststationer och -hyddor på endast 20—30 km avstånd
från varandra (se ovanstående karta), vilka i
allm. hållas öppna juni—aug. och en månad
vid påsk. Goda kartor och förare finnas
numera att tillgå. Vid påsk besökas fjällen årl.
av tusentals skolungdomar. Bydalen, Storlien,
hela Åredalen samt trakterna kring Kall äro
uppskattade vintersport- och kurorter.
Livligt besökt är även Ströms vattudal.
Tänn-forsen, Ristafallen samt »Döda fallet»
uppsökas mycket liksom Frösön, Hoverberget och
fornbyn Jamtli (se dessa ord). G. R-ll.
Förhistoria. Fornfynd i torvmossar ange
en jämförelsevis tidig stenåldersbebyggelse.
Märkligt är ett fynd från Offerdal, en ornerad
kastspjutsspets av ben, daterad till
Ancylus-tid. Märkliga äro också de flerstädes gjorda
fynden av kvartsit. Skifferkulturen är
rikligt företrädd och torde omspänna en längre
tid, den synes gå ända ned i gånggriftstid.
Hällristningar finnas vid Glösa i Alsen,
Landverk vid Ånnsjön samt vid Gärdeån i
Offerdal. Sällsynta fornminnen äger J. i sina
häll-målningar vid Hästskotjärn i Kall och vid
sjön Skärvången i Föllinge.
Från bronsåldern saknas typiska
fyndföremål, likaså från järnålderns tidigaste skede.
Under järnålderns senare perioder växa
fynden och de fasta fornlämningarna i antal.
Många gravfält finnas i mellersta J. De
förhistoriska undersökningarna ha hittills visat
på en bebyggelse av övervägande svenskt
inslag. På Frösön vid Östersundet (nära
broändan) står Sveriges nordligaste runsten (från
mitten av 1000-talet), som bl. a. förtäljer,
att Austman Gudfastsson lät kristna
Jämtland. E. Fn.
Kyrklig konst i J. och Härjedalen (se d. o.,
sp. 306—307) företer många särdrag.
Likheterna framträda mest, där jämtländska
mästare verkat. Hackås kyrkas nuv. sakristia
med sin halvrunda absid kvarstår efter en
tidig medeltidskyrka, den äldsta behållna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
