Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnåldern - Järnörtfamiljen - Järpe - Järpen - Järpe skansar - Järporre - Järpsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Järnörtfamiljen—Järpsläktet
68
Bild 22. Grund efter ett klinhus i Sigtuna.
Vikingatidens slut. På bilden ses en rektangulär
träram, som varit fäste för husstommens stolpar, i
mitten härden.
Skötkonungs Sigtunamynt. Under vikingatiden
grundläggas de. första svenska städerna, främst
Birka och Sigtuna. Asalärans huvudsäte var
templet i Gamla Uppsala. Från vikingatiden
härrör huvudmassan av Sveriges
fornminnen, särskilt gravfält i mängd, även i mycket
avlägsna bygder. Brand- och skelettgravar
växla. Runda kullar, skeppsformiga
stensätt-ningar och trekantiga stensättningar med
insvängda sidor innehålla vanl. brandgravar,
runda och rektangulära stensättningar
skelett. De flesta av Sveriges omkr. 2,000
runstenar äro från vikingatiden. Nämnas må
även husgrunder (bild 22) och domarringar.
Vikingatidens fynd äro ofta rika, och
huvudornament äro de nordiska gripdjurs- och
run-stensdjurstilarna, någon gång med från
Orienten påverkade växtmotiv. Nordens
märkligaste vikingatidsfynd äro de norska
båtgravarna, främst Osebergsskeppet (bild 12—13).
Litt.: O. Montelius, »Den nordiska
järnålderns kronologi» (i Sv. Fornminnesfören:s
Tidskr., 9 och 10) och »Vår forntid» (1919);
H. Rydh, »Nordische Kreis, Vorrömische
Eisenzeit» (i »Reallexikon der Vorgeschichte»,
utg. av M. Ebert); B. Salin, »Die
altgerma-nische Thierornamentik» (1904); N. Åberg,
»Den nordiska folkvandringstidens kronologi»
(1924); S. Lindqvist, »Vendelkulturens ålder
och ursprung» (i Vitt.-akad:s Handl., 36: 1,
1926); O. Janse, »Le travail de For en Suède»
(1922); T. Arne, »La Suède et FOrient» (1914);
Hj. Stolpe och T. Arne, »Gravfältet vid
Vendel» (1912); H. Shetelig, »Norges forhistorie»
(1925); art. i Fornvännen, Aarböger for
Nordisk Oldkyndighed och Oldtiden. Se även
litt.-anvisningar till art. om länder och olika
svenska landskap samt Birka, Europas
förhistoriska tid, Fornkunskap
och Gamla Uppsala. H. R-h.
Järnörtfamiljen, Verbenäceae, står nära fam.
Labiatae bland sympetalerna samt omfattar
omkr. 750 arter, fleråriga örter el. buskar,
mera sällan träd, mest i tropiska el.
subtropiska länder. De ha vanl. motsatta, enkla
blad och oftast ensymmetriska blommor.
Ståndarna äro hos flertalet 4 el. 2. Frukten är
vanl. en fyrfröig stenfrukt.
Artrikast är släktet Verbena, järnört,
som har klyvfrukt och i ax sittande blommor
med lång kronpip. Flera sydbrasilianska och
argentinska arter med violetta, röda el. vita
blommor odlas i trädgårdar. Den vitt spridda
V. officinalis (även i Skåne) nyttjades förr
som läke- och häxerimedel och ansågs skänka
osårbarhet. För sin fina, citronartade doft
odlas även busken Lippia citriodora (från
Argentina). Arterna av släktet Vitex äro träd
el. buskar med fingrade blad och ofta ätbara
stenfrukter, som mångenstädes, t. ex. i
Sydamerika, användas i stället för humle vid
ölbrygd. — Flera till j. hörande träd lämna
värdefullt virke, så t. ex. Tectona grandis, det
asiatiska teakträdet (se d. o.). G. M-e.
Järpe, zool., se Järpsläktet.
Järpen, municipalsamhälle i Undersåkers
socken, v. Jämtland, vid Mellanriksbanan och
Järpströmmens mynningsfall (Järpeforsen) i
sjön Liten; 125 har, 960 inv. (1929).
Vattenkraften tillgodogöres av cellulosafabrik (a.-b.
Tegefors verk) och elektricitetsverk.
Tax.-värde å fast egendom 2,537,400 kr. (1928),
bev.-tax. inkomst 548,578 kr.
Järpe skansar, i Undersåkers socken,
Jämtlands län, vid Järpströmmen, nära Järpens
station, började byggas av svenskarna efter
Jämtlands erövring 1644—45. 1659—60
an-lades nya försvarsverk, som 1677 utan
motstånd besattes av norrmännen. Efter dessas
återtåg förstärktes verken, och på 1680-talet
uppfördes ett fyra våningar högt stentorn,
som 1689 uppläts till magasin. 1734 års
riksdag beslöt, att J. skulle raseras; endast tornet
vidmakthölls. 1808 försvarades den tillfälligt
förstärkta ställningen med framgång av ett
kompani jämtar. 14 juli 1809 utrymdes
skansarna, som därpå raserades av norrmännen.
Ännu synas vackra lämningar, särskilt av
tornet. L. W:son M.*
Järporre, zool., se Järpsläktet.
Järpsläktet, Tetra’stes, tillhör underfam.
orrfåglar av ordn. hönsfåglar och igenkännes
på att tarsernas nedre del och tårna sakna
fjädrar. Huvudet bär en tofs, och stjärten
innehåller 16 pennor. Tre arter finnas i Europa
och Asien. De vistas i skogar och leva parvis.
Den svenska arten, den nordeuropeiska j ä
r-p e n, T. bonasia, finnes från Småland till
Torne lappmark och vistas helst i tät
barrskog med inblandade lövträd. Färgen är
spräcklig i brunt, grått, svart och vitt, och
stjärten bär nära spetsen ett svart band. Hos
hanen är strupen svart. Järpen lever av bär,
knoppar och blad och uppehåller sig mycket
på marken, där också äggen läggas i en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
