Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaba - Kabal - Kabardiner - Kabardino-Balkarskajaområdet - Kabaré - Kabb - Kabbala - Kabbalist - Kabbeleka, Kabbelök - Kabel - Kabelbox - Kabelgarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Kabal—Kabelgarn
100
nat för människornas synders skull. Efter
Muhammeds död (632) började man omge K.
med den s. k. mesdjid el-haräm, »den heliga
moskén», en vidsträckt, kvaderstenbelagd
öppen tempelgård. Det inre av K. utstyrdes
sedermera med oerhörd prakt. 1626 förstördes
K. genom en översvämning och uppfördes
sedan av sultan Murad IV i sitt nuv. enkla
skick. I s. ö. hörnet är nere vid golvet
»svarta stenen» inmurad så, att den utifrån
är med en del av sin yta tillgänglig för
pilgrimerna. Om ämnet, varav den består,
är ingenting med säkerhet känt; möjligen är
den en meteorsten. Den är nött av millioner
pilgrimers kyssar och gnidningar. Det
märkligaste i det inre av K. äro tre pelare av
teakträ. Taket och väggarna, ned till en
manshöjd från golvet, höljas av tyg med broderade
inskrifter. Dörren ligger med sin tröskel 2 m
över marken. Enl. uråldrig sed är K. hela
året, med undantag av 14 dagar under
vall-fartstiden, på utsidorna inhöljt i ett täckelse
av siden. — Litt.: C. Snouck Hurgronje,
»Mekka» (2 bd och atlas, 1888—89); J.
Well-hausen, »Reste arabischen Heidentums» (2:a
uppl. 1897); E. Rutter, »The holy cities of
Arabia» (1928). (P. L.)
Kabäl (av hebr. kabbalä), hemlig intrig. Jfr
C a b a 1 e n.
Kabardlner, tjerkessisk stam i
Nordkauka-sien; se följ, artikel.
Kabardi’no-Balkarskajaområdet, autonomt
område, i Nordkaukasien, Sovjetryssland; 12,200
kvkm, 203,776 inv. (1926), därav 63 %
kabar-diner, 15 % ryssar och 14,6 % balkarer. K.
omfattar Elbrus’ nordöstsluttning kring
Te-reks källfloder (landskapet K a b a r d a).
Boskapsskötsel, jordbruk och biodling.
Huvudstad är Naltjik (12,868 inv.).
Kabaré (fr. cabaret), nöjestillställning med
musik, sång, grotesker o. s. v.; även lokal, där
sådan föreställning ges, på vissa håll
samtidigt med servering vid småbord; varieté.
Kabb, bot., se Kaveldun.
Ka’bbala (hebr. kabbalä, »den eller det
mottagna»), hos judarna urspr. den genom
tradition undfångna läran, senare ett namn dels
på profeternas och hagiografernas skrifter,
till skillnad från de mosaiska, dels, och i
allm., på de till de heliga böckerna
anknutna traditionella lärorna. Urspr. vilar k. på
orientaliska och judisk-hellenistiska
spekulationer om skapelsen och Guds tron.
Sedermera fick k. den särskilda betydelsen av en
hemlig, mystisk lära, en nyckel till såväl de
heliga böckerna som hela världsordningens
dolda mening. Astrologi, kiromanti och
läkekonst samt den persiska läran om demonerna
upptogos i k. Den egentliga
kabbalalittera-turen är ej äldre än från 700-talet e. Kr. Från
denna tid förskriver sig trol. den äldre k:s
första arbete, »Jesirah» (Skapelsen), utg. med
ty. övers, av J. F. von Meyer (1831). Det
till-skrives den redan 135 avlidne Rabbi Akiba,
liksom hela den kabbalistiska litt. i allm. går
under lika falska som berömda författarnamn.
Av kabbalistiska skolor är den sohariska
den förnämsta. Denna betraktar som sin bibel
den berömda boken »Soha,r» (Glans), som
härrör från slutet av 1200-talet. K. spreds även
till de kristna; den urartade dock småningom
till ren magi och vidunderlig
bokstavstolk-ning, och därur uppstodo svärmiska sekter, ss.
sabbatismen och chassidismen i Polen. Bland
kristna kabbalister må nämnas Raimundus
Lullus, J. Reuchlin, Pico de Mirandola och
Knorr v. Rosenroth (»Cabbala denudata», 2
bd, 1677—84). Litt.: Ph. Bloch, »Geschichte
der Entwicklung der K.» (1894); E. Bischoff,
»Die K.» (1903). G. K-n.*
Kabbali’st, kännare av kabbala (se d. o.);,
författare av kabbalistisk litt. —
Kabba-1 i’s t i s k, hörande till kabbala;
hemlighetsfull.
Kabbeleka, Kabbelök, Ca’ltha palu’stris,
ranunkelväxt, flerårig ört med brett hjärtlika
blad och stora, gula blommor med fembladigt,
enkelt hylle. K. är allmän på bäck- och
sjöstränder ända upp till Sveriges fjälltrakter
och blommar tidigt. Den är giftig och
ratas-av boskapen. G. M-e.
Kabel. 1. Grovt tåg, tillverkat av 3 el. 4
trossar, kardeler, som sammanslås
med-sols till en k. av 200 m i längd; efter
karde-lernas antal kalias k. tre- el. fyraslagen.
Kablar användas till fartygs förtöjning, förhål
-ning, bogsering o. dyl. De äro till följd av
sin hårdhet mindre mottagliga för röta.
2. Elektrisk ledning med kraftig isolering,
för förläggning under jord, vatten o. dyl. Se
Elektriska lednings material,
Telefon och Telegraf.
Kabelbox [-båks], se Elektriska 1 e
d-ningsmaterial, sp. 591.
Kabelgarn, se Garn 2.
torde sökas under C.
Ord, som saknas under K,
Kabbeleka, Oaltha palustris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
