Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - K (kemi) - Kaafjord - Kaalasjärvi - Kaalund, Hans Vilhelm - Kaarsberg, Hans Sophus - Kaas, ätter - Kab, El-, Elkab - Kaba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
K—Kaba
98
Kär elfte bokstaven i de flesta
europeiska språks alfabet. Tecknet fanns
redan tidigt i grek, skrift men
nyttjades i latin sällan och är därför sällsynt även
i de romanska språken. K är, utom för
k-Ijudet, i svenskan tecken också för det ur
palatalt fc-ljud uppkomna tje-ljudet {köra
m. fl.; enstaka: kjol}. — Som fornromerskt
taltecken är K = 250, K = 250,000. —
Som förkortningstecken i sv. betyder K.
kunglig el. kommendör (av en orden).
K, kem. tecken för en atom kalium.
Kaafjord [kå-J, kopparverk, se K å f j o r d.
Kaalasjärvi [kä’l], se Kalix älv.
Kaalund [kå-], Hans Vilhelm, dansk
skald (1818—85), överlärare vid Vridslöselille
fängelse 1860—81. Efter en del
Oehlenschlä-gerimitationer fann K.
sitt eget område i
»Fabler og blandede
digte» (1844), »Fabler
for börn» (s. å.),
vartill 1858 kom
diktsamlingen »Et foraar»
och 1877 »En
efter-vaar». Dramat
»Ful-via» (1875) hade 1881
stor framgång. — K.
var en blid, naiv,
reflekterande
efterro-mantisk naturlyriker
med småborgerlig, moraliserande ton. Han
polemiserade mot realismen. »Samlede digte»
utkommo 1914. Jfr O. Borchsenius, »To
dig-tere» (1885). R-n B.
Kaarsberg [kårs-], Hans Sophus, dansk
författare (1854—1929), läkare i Sorö från
1899(1915—26 amts- och kretsläkare). K.
utgav flera reseskildringar, bl. a. »Nordens
sidste nomade. Studier og billeder fra svensk
lapmark» (1897), samt en rad noveller, dikter
■och diskussionsinlägg. Hans livfulla
»Memoi-rer» utkommo i 2 bd 1921—26. P. E-t.
Kaas [kås], danska adelsätter. Den ena,
efter vapnet kallad »De Sparre Kaas’er», är
känd från omkr. 1300 och utdog trol. 1799.
Mest bekant är Niels K. (1534—$4). Under
nordiska sjuårskriget förestod han flera gånger
kansliet i Köpenhamn och var bland
underhandlarna med Sverige i Roskilde 1568, i
Ulfs-bäck 1569 och i Stettin 1570. Han blev
kungens kansler 1573. K. beskyddade vetenskapen
och var vän till Tyge Brahe och A. S. Vedel.
Han var ordf, i förmyndarregeringen för
Kristian IV samt sökte medla mellan
änkedrottning Sofia och riksrådet.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
XI. 4
Den ännu levande släkten K. kallas efter
vapnet »De Mur-Kaas’er». Den är känd från
1416. Släkten är utgrenad bl. a. till Norge
(Munthe-Kaas). Till denna släkt hörde
Frederik Julius K. (1758—1827), som
1809 sändes till Kristiania som medlem av
re-geringskommissionen för att kontrollera prins
Kristian August, vars val till svensk
tronföljare var på tal. Han kom på spänd fot
med prinsen. Återkommen blev K. 1813
justitieminister och 1815 chef för Köpenhamns
polisväsen. B. H-d.
Kab, El-, E 1 k a b, stad i övre Egypten,
på högra Nilstranden, 30 km n. om Edfu. —
Ruiner av den gamla staden Nechab: murar,
flera tempel (däribland ett från Amenofis
III:s tid och ett klipptempel från 100-talet
f. Kr., båda helgade åt stadsgudinnan
Nech-bet), klippgravar m. m.
Kaba, inhöljd i sidentäckelset.
Ka’ba (arab. ka’ba, tärning), en mitt på
Mecka,s tempelgård stående rätvinklig, klumpig
byggnad av mörkgrå sten, ung. 12 m lång,
10 m bred, 15 m hög. Enl. sagan byggdes den
ursprungliga K. av änglar vid världens
skapelse efter det himmelska tabernaklets
förebild och fördes ned till sin nuv. jordiska plats
men återvände till himmelen vid syndafloden,
varefter den uppbyggdes av Abraham och
Is-mael. Säkert är, att K. alltifrån sin första
grundläggning långt före Muhammeds tid
utgjort en nationalhelgedom för araberna.
Muhammed upphöjde K. till den islamitiska
världens heliga medelpunkt, upptog bland islams
pliktbud den urgamla pilgrimsfärden dit, det
sjufaldiga kringgåendet av K. och dyrkan av
den i K. inmurade »svarta stenen», enl. sagan
en från himmelen nedfallen rubin, som
svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
