Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalksten - Kalksvamp - Kalktuff - Kalktvål - Kalkutta, Calcutta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Kalksvamp—Kalkutta
170
stjärnor). Efter inblandningarnas art
märkas bland orena k. lerkalksten, k
i-selkalksten och glaukonitkalk. I
synnerhet i den kambriska alunskiffern
förekommer en ofta finkornig, ibland
grovkristallin k., som till följd av inblandade
bitumi-nösa substanser har svart el. grå färg (b i t
u-minös k., orstenskalk el. o r s t e. n),
även kallad stinkkalk på grund av den
egendomliga, stinkande lukt den utvecklar vid
slag, rivning el. uppvärmning. I samband med
den täta k. må nämnas den o o 1 i t a r
tade el. oolitkalkstenen (oolit), som
dock på grund av bl. a. sin struktur intager
en särställning. Den består av vanl. upp till
ärtstora små kulor av kalciumkarbonat,
oam-mankittade med ett bindemedel (se vidare
Sinterbildning). Kornig el.
kris-tallinisk k., i bergartsläran även kallad
marmor (se vidare d. o.), utgöres av en
vanl. fast, grov- till finkornig, tydligt
kristal-linisk kalkspatmassa av olika renhetsgrad.
Färgen kan starkt växla, men renare
varie-teter ha ofta vit el. vitaktig färg. Kornig
k. har i regel uppkommit ur sedimentär k.
genom omvandling och uppträder vanl. tills,
m. metamorfa bergarter, t. ex. i urberget (u
r-kalksten). Även k. i ometamorfoserade
lagerserier kunna dock ha en fullt kristallin
kornighet, t. ex. korallrev och vissa av de
siluriska k. på Gotland. — K., som är en av
de viktigaste bergarterna, har mycket stor
och mångsidig användning. Vissa varieteter
brukas på grund av sin fysikaliska
beskaffenhet som byggnadssten el. som statymarmor
m. m. (se Marmor och Stenindustri)
el. som litografisk sten (Solnhofen i
Bayern), andra nyttjas (i rå el. bränd form)
till följd av sina kemiska egenskaper inom
järnhanteringen, den kemiska industrien,
lantbruket (jordbrukskalk) och
byggnadsindustrien (murbrukskalk m. m.). Av praktiska skäl
låter man sedan gammalt benämningen k. i
vissa fall i vidsträckt bemärkelse omfatta
även dolomit. Mellan denna senare och k.
finnas talrika övergångsformer (d o 1 o m
i-tisk k.; se Dolomit), och för att kunna
bedöma användbarheten av en k. för ett visst
tekniskt ändamål är det ofta nödvändigt att
känna dess kemiska sammansättning, bl. a.
dess halt av magnesiumkarbonat. N. Zn.
Kalksvamp, zool., se Svampdjur.
Kalktuff, en ur kalkhaltigt källvatten m. m.
som kemiskt sediment avsatt, täml. fast, vanl.
starkt porös kalciumkarbonatmassa, som ofta
visar avtryck av växtdelar (se bild), stundom
även innehåller snäckskal m. m. Om den
fällning av kalciumkarbonat, som uppkommer
genom att kolsyra bortgår från vattnet el.
absorberas av växterna i detsamma, får tillfälle
att hårdna i luften, uppstår k., i motsatt fall
bildar den ett fint slam (bleke, se d. o.). I
Sverige träffas k. flerstädes, t. ex. vid
Bene-stad i Skåne. K. brukas ibland som
byggnadssten. En sådan k. är travertinen (för-
Ord, som saknas under K, torde
Blad av hassel, avtryck på kalktuff från Benestad i
Skåne.
vrängning av lapis Tiburtinus) vid Tivoli nära
Rom, som redan i antiken lämnade material
till många av Roms praktbyggnader. N. Zn.
Kalktvål, se Kalk.
Kalku’tta, Calcutta, huvudstad i
britt.-ind. presidentskapet Bengalen, på Huglis
vänstra strand; 907,851 inv. (1921; med
angränsande förstäder 1,132,256 inv.; medräknas
därtill Howrah, se d. o., på Huglis motsatta
strand, stiger inv.-antalet till 1,327,547).
Staden ligger omkr. 130 km från Bengaliska
viken flodledes och utbreder sig ung. 8 km
längs floden. K:s centrum bildar den
storslagna Maidanparken. Här ligger, nära
floden, Fort William, Indiens starkaste
fästning, uppförd 1757—73. I parkens s. del
invigdes 1921 marmorpalatset Victoria
memorial hall, inrymmande stora och värdefulla
konstsamlingar, ö. därom S:t PauFs
cathed-ral (färdig 1847), i modifierad gotisk stil,
och i parkens sydligaste del en av Indiens
förnämsta kapplöpningsbanor. S. om parken
ligga zoologiska trädgården (anlagd 1875),
Belvedere house (residens) och sjukhus.
Vettande mot Maidan från ö. en mängd
praktfulla klubbhus, Indian museum och Economic
galleries. I n. stöter Maidan till
Government house (färdigt 1803), residens för
Bengalens guvernör, vid sidan om detta
stadshuset (1804) och högsta domstolen. Kring
Dalhousie square n. därom, där de viktigaste
affärsgatorna sammanträffa, äro samlade
ståtliga bankpalats, Dalhousie institute (ett
1865 uppfört pantheon), posthuset
(färdigbyggt 1870; 67 m hög kupol) o. a. offentliga
byggnader. Längs flodstranden löper Strand
road, kantad av rederikontor, magasin, kajer
och pirer; nedanför Maidan ligga de stora
dockorna och varven, på motsatta stranden
botaniska trädgården (anlagd 1787). Dessa
europeiserade stadsdelar bära alltigenom
prägel av modern storstad med ståtliga
byggnader och talrika monument och statyer,
raka, starkt trafikerade gator, höga
fabriks-sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
