Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallstenius, Gottfrid Samuel Nikolaus - Kallströmmen, Kallströms skans - Kallundborg - Kallus - Kallvattenkur, Hydroterapi - Kallvatten(s)kurort - Kallös - Kalm, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Kallströmmen—Kalm
180
Sommar. Målning av G. Kallstenius 1906.
sommarnatt eller nordisk snövinter.
Undantagsvis har han målat fantasier med
symbolistiskt innehåll. K. har haft mycken
framgång, även utomlands, är representerad på
Nationalmuseum och i Göteborg, Köpenhamn,
Helsingfors, Malmö, Lybeck, München,
Budapest, Brighton, Buenos Aires, Indianapolis.
Om målarkonstens teknik och uttrycksmedel
utgav han 1913 ett förtjänstfullt arbete,
»Olje-måleriet, färgstoff och bindämnen», som 1915
följdes av »Handbok i oljemålning» (3:e,
omarb. uppl. 1925). Han har även utgivit
»Dikter» (1917) och »Ur gamla papper» (1923).
— K:s hustru, Gerda Maria K., f. R o o
s-val (f. 1864 10/2), är en begåvad målarinna
(porträtt, svensk och fransk genre, dekorativa
kompositioner). G-gN,
Kallströmmen, Kallströms skans, se J
u-v e 1 n.
Kallundborg, se Kalundborg.
Kallus, bot. 1. Om sår uppstå på rot el.
stam hos högre växter, bildas i sårytan el.
strax under en kallus el. sårvävnad.
Kallus-bildningen börjar ofta i kambiet men stundom
även i ytligare lager. De yttre delarna av k.
förkorkas vanl. I k. kunna nya
vegetations-punkter uppstå. Sammanväxningar t. ex. vid
ympning ske i samband med kallusbildning.
2. När silrören (se Ledningsvävnad)
träda ur funktion, bildas på silplattorna s. k.
kallus el. kallusplattor, som hindra
ämnes-transporten mellan cellerna. I vissa fall
kunna kallusplattorna upplösas, så att
silrören åter kunna fungera. K. består av ett
kemiskt ännu ej fullt känt kolhydrat, k a
1-1 o s, skilt från cellulosa bl. a. genom olika
förhållande till vissa färgämnen. K. A.
Kallvattenkur, Hydroterapi (sed. o.),
det metodiska bruket av kallt vatten vid
sjukdomars behandling, har förekommit
sedan urminnes tider, men den moderna k.
här
stammar från den österrikiske
lantmannen Vincenz
Priess-nitz (1799—1851), som 1826
anlade den första
kallvatten-kuranstalten vid Gräfenberg i
nuv. tjeckoslovakiska
Schle-sien. Hans metod bestod i
användning av kallvatten som
dryck i avsevärda kvantiteter,
bad, inpackningar,
kroppsrörelser och diet. Sin mera
vetenskapliga grundval har k.
fått genom den österrikiske
läkaren Wilhelm Winternitz
(1834—1917). Bland svenskar,
som vinnlagt sig om k:s
utveckling, må nämnas prof. C.
P. Curman (se d. o.).
Vattenkurerna ha undergått
betydande förändringar. Förr
användes t. ex. i stor
utsträckning såsom svettdrivande före
avkylningen inpackningar, ofta
föregångna av längre
prome
nad, helst bergvandring. I stället brukas
nu varmluftskåp, varmluftsängar, elektriskt
ljusbad o. a. uppvärmningssätt. Andra av
nutidens badformer vid vattenkur äro
hu-vudsakl. avrivning, bassängbad, begjutning,
halvbad, dusch och sittbad. Några av dessa
ha ingått i den vanliga medicinska
behandlingen. — Litt.: J. Beni-Barde, »Traité
théorique et pratique d’hydrothérapie» (1874);
W. Winternitz, »Hydrotherapie» (2 bd, 1877—
80; del I i 2:a uppl. 1890); Blätter für
Kli-nische Hydrotherapie, utg. av W.
Winternitz (1891—1908); B. Buxbaum, »Lehrbuch
der Hydrotherapie» (1900). (Bgt.)
Kallvatten(s)kurort, anstalt för
kallvatten-kurer. Den första k. i Sverige anlades 1842
i Söderköping av dr J. O. Lagberg, och
närmast följde bl. a. Augustenbad vid Bie (1843),
Södertälje (1849), Mösseberg (1865), Hjo
(1878). Numera finnes ett stort antal k. i alla
länder. I Sverige utges årl. publikationen
Svenska Bad- och Kurorter. Jfr
Kneipp-kuranstalter, (Bgt.)
Källos, bot., kallusliknande (jfr K al lus).
Kalm, Per, naturforskare (f. i mars 1716,
d. 1779 16/12), av österbottnisk prästsläkt. Blev
student i Åbo 1735, fick en beskyddare i den
kände frih. Sten Carl Bielke (se d. o.), gjorde
några resor i Finland och Ryssland samt blev
1740 student i Uppsala och lärjunge till Linné,
som visade honom stor välvilja och främjade
hans befordran. En resa i v. Sverige beskrev
han i »P. Kalms mag. doc. Västgötha och
Bohusländska resa» (1746). S. å. kallades han,
ehuru ograduerad, till docent och 1747 till
prof, i naturalhistoria och ekonomi i Åbo men
tillträdde professuren först efter sin
amerikanska resa. Denna, som blev hans livs största
bragd, utfördes 1748—51 och omfattade de
n. ö. staterna i nuv. U. S. A. samt s. Kanada.
Hemkommen ägnade han sig mest åt den eko-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
