Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamera - Kameral - Kameralexamen - Kameralist - Kamerallagfarenhet (Kameralistik, Kameralvetenskap)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Kameral—Kamerallagfarenhet
214
själva k. som anordningen för originalbildens
uppfästande, originalbrädan, vila på ett
fun-dament, som uppbäres av fjädrar för att
eliminera eventuella skakningar. Bild 6 och 7
visa en reskamera, avsedd för
yrkesmässigt utomateljéarbete, bild 8 en till denna
hörande kassett; k. liksom det tillhörande
stativet (bild 9) är hopfällbar. Dylika k.
tillverkas vanl. för formaten 13X18, 18X24,
24X30 cm. Reskamerorna äro i regel
försedda med en del »rörligheter»: höj- och
sänk-bar front samt vridbart bakstycke. Nämnda
rörligheter äro nödvändiga för att få en
korrekt tecknad bild, även då man för att få
med ett önskat parti av föremålet nödgas ge
k. en framåt- el. bakåtlutande ställning.
Utomordentligt stor användning ha
handkamerorna fått; de förekomma i en
mångfald olika typer och utföranden, dels för
plåtar, dels för filmer, rull- el. blockfilm;
några kunna användas för både plåtar och
filmer. Inställningen sker medelst en på k:s
löpbräda el. objektivfattning anbragt
av-ståndsskala och en s. k. sökare, vilken
senare tjänar att visa det bildavsnitt, som vid ett
visst kameraläge kommer med på plåten eller
filmen. Sökare finnas av flera olika typer; de
kunna indelas i ramsökare el.
ikono-meter och linssökare, dessa
sistnämnda åter i p å s i k t s- och genom sikt
s-sökare (jfr bild 10—16). I regel kan
handkameran även användas som stativkamera;
vissa typer, s. k. universalkameror
(bild 10), äro utrustade för inställning på
visirskiva och med de rörligheter, som bruka
finnas på reskamerorna. Filmkamerorna äro
numera alltid konstruerade för
dagsljusladdning, d. v. s. filmrullen, resp, filmblocket, kan
insättas och uttagas utan anlitande av
mörkrum. Nästan alltid göras handkamerorna
hopfällbara, för att de skola bli mindre
skrymmande. Bild 10—15 visa några olika typer
av fällkameror; dock förekomma, på grund
av sitt billiga pris och sin lätta skötsel, även
icke hopfällbara handkameror, s. k. 1 å
d-kameror (bild 16). På senaste tiden ha de
för mycket små format byggda k., f i c k-,
västfick- och miniatyrkamerorna
(bild 14, 18), fått stor användning. Har en
dylik k. god optik, kunna de erhållna
negativen förstoras 3—4
ggr och därutöver,
utan att
bildkvaliteten märkbart
försämras.
En särskild typ
utgör
spegelreflexkameran.
Dess yttre framgår
av bild 17, dess
konstruktion och
verkningssätt av vidst.
schematiska
teckning (bild 23). Den
av objektivet O pro-
Bild 23. Schematisk bild av
spegelreflexkamera.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
jicierade bilden reflekteras av spegeln S
till den horisontala visirskivan 41 och
in-ställes på denna; i exponeringsögonblicket
uppfälles spegeln N till horisontalläge, och
samtidigt utlöses slutaren, som i regel är en
fokalplanslutare (se nedan), varvid plåten
exponeras. Fördelen med spegelreflexkameran
är, att man kan betrakta och inställa bilden
på k:s visirskiva intill
exponeringsögonblicket, vilket särskilt vid upptagning av
barnbilder, genrebilder, situationsbilder o. dyl. är
av värde. — Förutom ovan nämnda
kameratyper förekomma flera olika slag av
specialkameror: panoramakameror,
stereokameror (bild 19), flygkameror (se
F 1 y g f o t o g r a f i), specialkameror för
tre-färgsfotografi (se F ä r g f o t o g r a f i, sp. 144)
o. s. v. — De olika objektiven beskrivas
under Fotografiska objektiv.
För att möjliggöra en hastig och precis
tillmätt exponering använder man
moment-el. ögonblicksslutare. Man skiljer
mellan objektivslutare och
fokalplanslutare. Den förra har sin plats
antingen i själva objektivet (bild 21) eller
ock omedelbart framför eller bakom detta
(bild 20), den senare några mm framför
plåten. Objektivslutaren exponerar hela plåten
på en gång, men man kan därmed icke uppnå
större hastighet än omkr. 1/250 sek.; med
fokalplanslutaren, som till sin princip
ut-göres av en framför plåten förbiilande öppen
springa (bild 22), exponeras olika partier
av plåten efter varandra; därmed kan
expo-neringstiden nedbringas till Viooo sek.
Genom att de vid objektivslutaren
ofrånkomliga öppnings- och slutningsmomenten vid
fokalplanslutaren bortfalla, i det att det
parti av plåten, som blottas av den
förbiilande springan, med ens mottager hela den
ljusmängd, som insläppes genom objektivet,
kan dettas ljusstyrka effektivare utnyttjas,
vilket naturligtvis, särskilt vid mycket korta
exponeringstider, är av betydelse.
Jfr Fotografi. J. H-g.
Kameral (jfr Kammare), som har
avseende på en stats el. ett samhälles ekonomi,
beskattningsförhållanden m. m. — K a
mera 1 b y r å, avd. i flera centrala ämbetsverk.
Kameralexamen, universitetsexamen, som
1800—63 krävdes för inträde i kamerala
ämbetsverk.
Kamerali’s,t, förr tjänsteman i ett verk,
vilken sysslade med förvaltningsbestyr, för vilka
krävdes kameral författningskunskap;
numera person, som äger mera ingående
kamerala kunskaper.
Kamerallagfarenhet (Kameral is ti k,
Kameralvetenskap), förvaltningslära,
behandlande frågor om furstars och staters
inkomster av domäner, regalen m. m. och sedermera
även statshushållningen i allm. Vissa tyska
författare ha fattat k. som en i statens
intresse gjord tillämpning av
nationalekonomiens grundsatser. K. ingår numera i förvalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
