- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 11. Jylland - Kragduva /
275-276

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanslist - Kanslistil - Kanslistyrelsen - Kan-su - Kant, Immanuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

Kanslistil—Kant

276

finnes inom en del statsmyndigheter, i
riksdagens utskott och vid K. m:ts orden.

Kanslistil, språkv., namn på den
långrandiga, ceremoniellt, vidlyftiga och stelt
formel-fyllda stil, som ända från Gustav Vasas
kansli varit kännetecknande för svenska
förvaltande ämbetsverks skrivelser. K. har i
syntax och ordval starkt påverkats av tyska och
latin. Jfr Kurialstil. Kungl. cirkuläret
22 mars 1907 anbefallde vissa förenklingar i
dessa ämbetsverks skrivsätt. R-n B.

Kanslistyrelsen blev vid ombildningen av
K. m:ts kansli 1809 namn på den myndighet,
inom vilken ärendena inom K. m:ts kansli
bereddes. K., en motsvarighet till det 1801
upplösta Kanslikollegium, upplöstes 1833. Se
Kansli 1. Ldht.

Kan-su, provins i n. v. Kina; 428,400 kvkm,
5,928,000 inv. (1923). Gräns mot Mongoliet
i n. bildar på långa sträckor kinesiska
muren. K. är ett flackt taffelland
(stenkolsformation), täckt av ett ända till 400 m
mäktigt lösslager. V. och s. delarna genomdragas
av Kun-lun, genom norra K. flyter Huang-ho.
Rikliga mineralförekomster. Huvudstad är
Lan-chou, vid stora stråkvägen från
Mongoliet till Kina.

Kant, Immanuel, tysk filosof (1724 22/4
—1804 12/s). K., som var född i Königsberg,
levde där hela sitt liv med undantag av en
tid som informator hos några utanför staden
bosatta familjer. K:s föräldrar voro
pietistiskt sinnade hantverkare, och man har sökt
att ur den miljö, i vilken han växte upp,
förklara hans fasthållande vid den rena
pliktens idé som det betydelsefullaste momentet
i det sedliga livet. K. studerade teologi och
filosofiska discipliner, däribland särskilt
matematik och filosofi, vid sin fädernestads univ.
Sedan han 1755 blivit magister och
universitetslärare, blev han först 1770 prof, i logik
och metafysik. K. tjänstgjorde vid univ. till
1797, och fyra år senare avsade han sig sin
ställning i akademiska senaten. Under sina
sista år led han starkt av ålderdomssvaghet.
I samtidas skildringar framstår K. som en
ren förståndsmänniska, utan lidelser eller
passioner. Han reglerade sin dag efter ett
schema, som han följde nästan med klockan
i hand. Den älskvärde, spirituelle och
vänfaste vetenskapsmannen utmärktes i högsta
grad av karaktärens ädelhet och renhet.

Filosofiskt uppfostrades K. i den gamla
Wolfska rationalismen, men han väcktes, som
han själv säger, ur sin dogmatiska slummer
genom Hume. Bland de arbeten, som K. utgav
under sin rationalistiska period, märkas
»All-gemeine Naturgeschichte und Theorie des
Himmels» (1755), i vilken han på visst sätt
anteciperar Laplaces nebularhypotes,
»Prin-cipiorum primorum cognitionis metaphysicæ
nova dilucidatio» (1755) och »Die falsche
Spitz-findigkeit der vier syllogistischen Figuren»
(1762). En mycket berömd och intressant
skrift från den empiristiska tiden är »Träume

eines Geistersehers, erläutert durch Träume
der Metaphysik» (1766), i vilken K. delvis i
ironisk och humoristisk ton kritiserar
Swe-denborg och förnuftsmetafysiken. 1770 utkom
den betydelsefulla »De mundi sensibilis atque
intelligibilis, forma et principiis», i vilken den
kritiska ståndpunkten är förebådad, och K.
daterar själv början av den kritiska perioden
från detta år. Under de 11 år, som förflöto,
innan »Kritik der reinen Vernunft» 1781
utgavs, mognade långsamt grundtankarna i
detta arbete. Ständigt skriver K. i breven,
att han hoppas att snart vara färdig, men
alltid förskjutes fullbordandet genom nya
fördjupade problem och nya tankar. Till sist
utarbetade K. det stora verket under 4—5
mån., ett förhållande, som icke varit lyckligt
för det stilistiska utformandet. 1783 utkom
en förkortad popularisering, »Prolegomena zu
einer jeden künftigen Metaphysik, die als
Wissenschaft wird auftreten können», och 4 år
därefter »Kritikens» andra omarbetade uppl.

I »Kritik der reinen Vernunft», som kanske
är filosofiens betydelsefullaste skrift, vill K.
utföra en kopernikansk omvälvning av
filosofien, i det att han vill visa, att objektet rättar
sig efter vår kunskapsförmåga och icke vår
kunskapsförmåga efter objektet, som
uppfattas. Förmedelst denna förändrade
ståndpunkt hoppas K. kunna övervinna
skepticismen. Det problem, som K. vill lösa i sin
teoretiska filosofi, är frågan: Huru äro
syntetiska omdömen a priori möjliga? Med
syntetiskt omdöme menar K. ett omdöme, i
vilket predikatet faller utanför
subjektsbegrep-pet och som icke i likhet med det analytiska
omdömets predikat a,nalytiskt kan härledas ur
detta. A priori åter är det, som
kunskapsförmågan ger ur sig själv, oberoende av
erfarenheten, och dess motsats är det
aposterio-riska, som stödes på erfarenheten. Kriterierna
för det aprioriska äro allmängiltighet och
nödvändighet. Det ges två vetenskaper, som till
väsentlig del bestå av syntetiska omdömen a
priori, och det är den rena matematiken och
den rena naturvetenskapen. K. vill nu
uppvisa möjligheten av dessa vetenskaper,
samtidigt som han vill uppvisa det oberättigade
i de anspråk, vilka resas av en tredje s. k.
vetenskap, som utger sig bestå av syntetiska
omdömen a priori, metafysiken. Allt detta
sker genom en undersökning av
kunskapsförmågan, och bland Kantforskarna ha
stridigheterna till stor del koncentrerat sig kring
frågan om hur kunskapsförmåga skall fattas.
Enl. psykologisterna är det tal om vår
mänskliga kunskapsförmåga, enl. andra tolkare åter
om ett rent logiskt överindividuellt subjekt.
Båda parterna kunna stödja sig på
uttalanden av K. själv, vilket visar, att han själv
ej fullt reflekterat sin ståndpunkt.
Kunskapsförmågan äger två sidor — en aktiv och en
passiv —, och den sistnämnda, som är en
åskådningsförmåga, undersökes i den
transcen-dentala estetiken, i vilken K. vill visa, att

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdk/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free