Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Karl IX (svensk konung) - 4. Karl X Gustav (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Karl
348
(1573—-1625), med vilken han hade sönerna
Gustav Adolf och Karl Filip samt döttrarna
Kristina (d. i späd ålder) och Maria Elisabet
(g. m. hertig Johan av Östergötland). Utom
äktenskapet hade K. med Karin Nilsdotter
sonen Carl Carlsson (Gyllenhielm), f. 1574 (se
Gyllenhielm, C. C.).
K. begrovs i Strängnäs domkyrka (se
bild). Hans ryttarstaty (av Börjeson) restes
1904 i Göteborg, emedan det hisingska
Göteborg (se Göteborg, sp. 192) av honom
anlagts, och i en annan av hans
stadsanlägg-ningar, Karlstad, har hans staty rests (1926;
av Chr. Eriksson). K:s porträtt återges på
plansch vid sp. 344.
Litt.: K :s självbiografiska rimkrönika
(ofullb.) utgavs 1759 av B. Bergius, hans
alma-nacksanteckningar 1903 av A. Lewenhaupt
(»Calendaria Caroli IX»); se även S. Clason,
»Historiska betraktelser af Karl IX» (i Hist.
Tidskr. 1906). Hans historia skildras i J.
Messenius’ »Scondia illustrata»; J. Werwings
»Konung Sigismunds och konung Carl den
IX:des historier» (2 bd, 1746—47) är för K:s
tid föga mer än en övers, ur Messenius,
liksom arbetets tidigare del mestadels utgör en
avskrift ur A. J. Messenius’ ofullbordade, i
manuskript bevarade »Historia om
Sigismund och Carl IX». Moderna
sammanfattande skildringar av K:s regering ges av E.
Hildebrand i »Sveriges historia intill tjugonde
seklet», IV (1904; revid. 1921 av S. Tunberg),
och av H. Almquist i »Svenska folkets
historia», II (1922). Vidare må nämnas S. J.
Boe-thius. »Om den svenska högadeln under ko
nung Sigismunds regering», I (i Hist. Bibi.
1877), och »Hertig K:s och svenska riksrådets
samregering 1594—1596» (i Hist. Tidskr. 1884
—86), S. Bergh, »K. IX och svenska adeln
1607—1609» (1882), E. Hildebrand,
»Brytningen i Sveriges historia 1594» (i Hist.
Tidskr. 1894), K. G. Lundqvist, »Hertig K.
af Södermanland» (1898), O. Söderqvist,
»Johan III och hertig Carl 1568—1575» (1898),
H. Almquist, »Sverige och Ryssland 1595—
1611» (1907) och »Bidrag till kännedomen om
striden mellan konung Sigismund och hertig
Karl 1598—1599» (1916), S. Tunberg,
»Sigismund och Sverige 1597—1598», 1—2 (1917—■
18), H. Block, »Karl IX som teolog och
religiös personlighet» (1918), O. S. Holmdahl,
»Karl IX:s förmenta kalvinism» (i Kyrkohist.
Arsskr. 1919). S. B. (S. T-g.)
4. K. X Gustav (1622 8/n—60 ls/2), son
till pfalzgreven Johan K a s i m i r (se d. o.)
av Pfalz-Zweibrücken och Karl IX:s dotter
Katarina, föddes på Nyköpings slott.
Mellan fadern och flertalet av Kristinas
förmyndare rådde en spänning, som ej minst
ägde sin grund i pfalzgrevens önskan att för
sina barn vinna arvsrätt till svenska tronen.
Då K. G. från början av 1634 vistades vid
hovet i Stockholm, fick han därför tidigt
vänja sig vid varsamhet i uppträdandet och
strängt herravälde över sig själv. Under led-
Ord, som saknas under
ning av läraren Bengt Baaz och guvernören
Johan Rosenhane drev han grundliga bokliga
studier, mest i främmande språk, politik och
historia, och fick bl. a. genom resor en
mångsidig praktisk utbildning. Några månader
1638 vistades K. G. vid Uppsala univ., där
han knöt varaktiga vänskapsförbindelser med
Magnus Gabriel De la Gardie och
rikskanslerns yngre son Erik Oxenstierna. En
utländsk studieresa med ett längre uppehåll i
Paris fullbordade hans uppfostran.
Genom drottningens ingripande mottogs K.
G. 1642 som frivillig i Lennart Torstensons
här i Tyskland. Under denne, som omfattade
honom med faderlig välvilja, fick han sin
grundläggande militära skolning: han var
med vid Breitenfeld (1642), i danska fälttåget
1643—44 och vid Jankov (1645), ådagalade
mod och handlingskraft, steg till överste
och tillägnade sig med skarp uppfattning
grunddragen av krigskonsten i Gustav Adolfs
skola. Mellan K. G. och hans syskonbarn
Kristina rådde, som brev frän krigsåren
utvisa, en ömmare känsla, och vid sin
återkomst till Sverige strävade han efter den
numera myndiga drottningens hand; men
olikheten i lynnen och karaktärer jämte
Kristinas tilltagande starka självständighetsbegär
gjorde denna plan om intet. Drottningen gav
honom i stället (sommaren 1648) överbefälet
(som generalissimus) över de svenska
stridskrafterna i Tyskland. I detta värv hann K. G.
ej mycket uträtta, men truppernas upplösning
efter sluten fred och ställningen som svenska
kronans huvudombud vid
exekutionskongres-sen i Nürnberg (1649—50) gå vo god övning åt
hans administrativa och diplomatiska
förmåga. Under tiden genomdrev Kristina, trots
aristokratiens motstånd, på riksmötet 1649
K. G:s val till tronföljare, och vid riksdagen
1650, just då denne återkom till Sverige, blev
han arvfurste, d. v. s. tronföljden utsträcktes
till hans eventuella manliga avkomlingar.
K. G. iakttog i sin ganska ömtåliga ställning
en klok tillbakadragenhet. Medan han på
Borgholms slott tog kraftig vård om sin
för-läning Öland, höll han sig noga underkunnig
om händelsernas gång både in- och utrikes,
kände utan tvivel de trånga gränserna för
sin verksamhet som ett hårt tvång och
mottog förvisso med lättnad Kristinas beslut att
nedlägga kronan. 6 juni 1654 kröntes K. G.
i Uppsala domkyrka till Sveriges konung.
Han var då en mogen man, prövad i både
mot- och medgång samt grundligt
hemmastadd i tidens politik och krigföring.
Det gällde att trygga den nyskapade
svenska östersjömaktens ställning till andra
makter, att sammansmälta dess skilda delar, att
skapa lugn, ordning och jämvikt i
samhällsskick, förvaltning och finanser. Finansnöden
var till följd av Kristinas slöseri en daglig
plåga, som nödvändigt krävde bot.
Riksskatt-mästaren M. G. De la Gardie, som av
konungen, hans svåger, återinsattes i sitt
äm-K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
