Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karl Fredrik (storhertig av Baden) - 2. Karl Ludvig (arvprins av Baden) - 3. Karl Ludvig Fredrik (storhertig av Baden) - 1. Karl Albert (kurfurste av Bayern) - 2. Karl Filip Teodor (kurfurste av Pfalz-Bayern) - 3. Karl Teodor Maximilian August (prins av Bayern) - 1. Karl I (hertig av Braunschweig och Lüneburg) - 2. Karl Vilhelm Ferdinand (hertig av Braunschweig) - 3. Karl Fredrik August Vilhelm (hertig av Braunschweig) - Karl den djärve (hertig av Burgund) - Karl (konung av Böhmen) - 1. Karl I (konung av England och Skottland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Karl
384
gjorde betydande landvinningar 1803 och 1806
(se Baden, sp. 689). Han blev kurfurste
1803 och vid sitt inträde i Rhenförbundet 1806
storhertig. K. var en av upplysningstidens
mera framträdande furstar; han upphävde
livegenskapen (1783), främjade på många sätt
landets ekonomiska utveckling och skrev själv
det fysiokratiskt påverkade arbetet »Abrégé
des principes de 1’économie politique» (1772).
Biogr. av A. Kleinschmidt (1878). Jfr även
»Politische Korrespondenz Karl Friedrichs
von Baden 1783—1806» (5 bd, 1888—1901).
2. K. L u d v i g, arvprins av Baden (1755
—1801), den föregåendes son. Var g. m. Amalia
Fredrika av Hessen-Darmstadt och hade med
henne sonen Karl Ludvig Fredrik (se nedan)
samt sex döttrar, av vilka en, Elisabet, blev
g. m. Alexander I av Ryssland och en annan,
Fredrika, med Gustav IV Adolf av Sverige
(1797). Vid ett besök vid svenska hovet 1801
stjälpte K:s vagn 10 km från Arboga, varvid
prinsen fick ett slaganfall och dog.
3. K. Ludvig Fredrik, storhertig
av Baden (1786—1818), den föregåendes son,
efterträdde 1811 sin farfar och utfärdade
1818 en frisinnad författning. K:s dotter
Louise blev 1830 g. m. prins Gustav av Vasa.
Karl, bayerska furstar.
1. K. Albert, kurfurste, se Karl,
tyskromerska kejsare, 4.
2. K. Filip Teodor, kurfurste av
Pfalz-Bayern (1724—99), var son till pfalzgreven
Johan Kristian Josef av Sulzbach, som han
1733 efterträdde under förmynderskap av sin
frände kurfursten Karl Filip av Pfalz. Vid
dennes död 1742 ärvde han Pfalz med
kurvärdigheten och 1777 efter kurfurst
Maximilian Josefs död även Bayern, av vilket
sistnämnda land han dock måste avstå en del
till Österrike (se Bayerska tron
följdskriget). K. var en obetydlig man och
leddes av sina älskarinnor och jesuiterna.
3. K. Teodor Maximilian August,
prins av Bayern (1795—1875), andre son till
konung Maximilian I Josef. Deltog i 1813—
14 års krig mot Napoleon och blev 1841
fältmarskalk och generalinspektör för bayerska
armén. I kriget mot Preussen 1866 förde han
sjunde och åttonde tyska
förbundsarmékå-rerna men måste vika för preussiska
Main-armén. Jfr E. Frauenholz, »Die Heerführung
des Feldmarschalls Prinzen Karls von Bayern
im Feldzug von 1866» (1925).
Karl, hertigar av Braunschweig och
Lüne-burg.
1. K. I (1713—80), hertig av Braunschweig
och Lüneburg, reg. sedan 1735, arbetade ivrigt
på att förbättra sitt lands ställning. Han var
g. m. Fredrik den stores syster Philippine
Charlotte. Biogr. av F. Biehringer (1920).
2. K. Vilhelm Ferdinand, hertig
av Braunschweig (1735—1806), den
föregåendes son. Deltog som anförare för de
braun-schweigska trupperna i sjuåriga kriget,
inträdde 1773 i preussiska armén och kvarstod
i denna, även sedan han 1780 efterträtt sin
far som hertig. K. anförde 1787 den
preussiska expeditionen till Holland och 1792—94 den
österrikisk-preussiska
armén i kriget mot
Frankrike (segrarna
vid Mainz, Pirmasens
och Kaiserslautørn).
Vid Auerstädt 14 okt.
1806 besegrades K. i
grund av Davout och
blev under slaget
sårad till döds. Som
regent var han duglig
och sparsam. Eng.
biogr. av E.
Fitzmau-rice (1901), tysk av S.
Stern (1921).
3. K. Fredrik August Vilhelm,
hertig av Braunschweig (1804—73), den
föregåendes sonson, son till hertig Fredrik
Vilhelm (se d. o., sp. 1118). Stod 1815—23 under
förmyndare och visade sedan som regent
mindre tilltalande egenskaper. Han fördrevs
genom en folkresning 1830. K. levde sedan i
utlandet, från 1870 i Genève. Till denna stad
testamenterade han sin förmögenhet, bl. a. en
dyrbar samling diamanter, på villkor att
staden reste en ryttarstaty till hans minne.
Jfr K. Braun, »Der Diamantenherzog» (1881).
Karl den djärve (fr. Charles le
témé-raire), hertig av Burgund (1433—77), son till
Filip den gode. K. bar först titeln greve av
Charolais. Han var fiende till franska
kungahuset och stred som
huvudman för »la
li-gue du bien public»
mot Ludvig XI vid
Montlhéry 16 juli
1465. I fred s. å. fick
K. vissa områden.
1467 besteg han
Bur-gunds tron. I
Pé-ronne 1468 tog K.
konung Ludvig till fånga
och tvang honom att
närvara vid
belägringen av Liége. Efter
nya strider slöts stillestånd 1475. K.
erövrade s. å. Lothringen och inföll 1476 i Schweiz.
Han blev där slagen vid Grandson och
Mur-ten s. å. samt stupade vid Nancy 5 jan.
1477. K. var stark, tapper och arbetsam
men ärelysten, envis och hetsig,
medelmåttig som fältherre och statsman. Litt.: Se
litt. till art. Johan den orädde; A. C.
P. Haggard, »Louis XI and Charles the Bold»
(1913). (B. H-d.)
Karl, konung av Böhmen, se Karl,
tyskromerska kejsare, 1.
Karl (eng. Charles), konungar av England
och Skottland (skrevo sig av Storbritannien).
1. K. I (1600 10/ii—49 30/i), andre son till
Jakob I och Anna av Danmark. Blev vid sin
äldre broder Henriks död 1612 tronföljare och
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
