Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Edvard (den yngre pretendenten, engelsk tronkrävare) - Karlevistenen - Karlfeldt, Erik Axel - Karl Fredrik (hertig av Holstein-Gottorp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Karlevistenen—Karl Fredrik
408
Han äktade 1772 Luise von Stolberg (se A
1-b a n y, sp. 402), men äktenskapet blev
olyckligt, och hon lämnade honom 1780 (skilsmässa
1784). I Florens visade Gustav III vid sitt
besök i Italien (1783) K. E. stor välvilja och gav
honom 3,000 rdr i pension. Litt.: A. Lang,
»Prince Charles Edward Stuart» (ny uppl.
1903); W. D. Norie, »Life and adventures of
prince Charles Edward Stuart» (4 bd, 1903);
E. Tegnér, »G. M. Armfelt», I (1883). V. S-g.
Karlevistenen, en runsten vid Karlevi,
Vickleby socken på Öland, rest över Sibbe, en
dansk kämpe, av hans vapenbroder.
Inskriften innehåller om denne en strof i drottkväde,
författad av en islänning eller norrman.
Karlfeldt, Erik Axel, skald (f. 18 6 4 20/7).
Ättling av en gammal bergsmanssläkt, vars
stamfar kanske var av tysk härkomst, föddes
K. i Folkärna, vart student i Västerås 1885
och fil. kand, i Uppsala 1892, var lärare vid
Djursholms samskola 1893—95 och vid
folkhögskolan i Molkom 1895—96, vart fil. lic.
1898, var e. o. amanuens i Kungl. bibi. 1898—
1903 och bibliotekarie i Lantbruksakad. 1903
—12, invaldes 1904 i Sv. akad. och efterträdde
1912 C. D. af Wirsén som dess sekr.; av dess
Nobelinstitut var han led. 1905—12 och är
led. av dess Nobelkommitté sedan 1907. Fil.
hedersdr i Uppsala 1917.
K. började dikta som skolpojke, och enstaka
poem trycktes från 1883, men först 1895
utkom den första diktsamlingen,
»Vildmarks-och kärleksvisor», vilken sedan följts av
»Fri-dolins visor» (1898) och »Fridolins lustgård
och Dalmålningar på rim» (1901), vilka båda
1902 sammanfördes till »Fridolins poesi»,
»Flora och Pomona» (1906), »Flora och
Bel-lona» (1918) och »Hösthorn» (1927). Alltifrån
början var K. uteslutande lyriker;
naturstämningar och kärleksdikter utgöra huvudparten
av hans alstring från yngre år, och stark
medkänsla med arma och olyckliga tog sig tidigt
uttryck. Hans temperament framträdde fullt
utpräglat i »Vildmarks- och kärleksvisor»,
vilkas kännetecken äro hälsa och kraft. Han
gav uttryck åt fäderneärvt lynne och
hembygdens egenart, framträdde som spelmannen,
vars melodier återgåvo vildmarkens dofter och
den odlade bygdens liv, den soliga yppigheten
i sommarens lustgård, det härdiga och starka
hos snövinterns folk. Med stigande
konstnärlighet, som snabbt avlägsnade sig från de
poetiska allfarvägarna, tolkade han djupt
personligt känsloliv och lidelse, skildrade
gammalt provinsiellt föreställningsliv och
tradition. På ett sätt, som i vår litteratur endast
har motsvarighet hos Bellman, har han bildat
sig en originell poetisk värld, strålande och
färgrik, trolsk och fantastisk men på samma
gång tryggt förankrad i verkligheten. Han
har av olikartade, lärda och folkliga, element
— bibeln, bondepraktikan, antik mytologi,
saga, etnografi, botanik och annat mera —
skapat ett säreget, av rik fantasi buret
uttryckssätt, icke alltid lättillgängligt, där
hu
Ord, som saknas under
mor och grotesk, vemod och patos skifta, lika
suggestivt i dalmålningar som i drömfantasier
och stämningsdikter. Som centralfigur har
han ställt Fridolin, en studerad karl, som
återvänt till hembygden och böndernas värv,
en sångare och drömmare men också en frisk,
trygg och självständig danneman, ett
mästerligt uttryck för sin skalds manliga kynne.
Fridolin och cykeln »Dalmålningar» visa K:s
ojämförliga folkliga ursprunglighet och utgöra
en snillrik poetisk förklaring av dalfolket.
Med »Flora och Pomona» sker i viss mån en
brytning i K:s dikt: hembygden, vars
gränsstenar han förr ej lämnade, blir sedan ej
längre ensam hans inspirationskälla bland
landskapen. »Flora och Bellona» visade
oförminskad lyrisk intensitet och vidgat
ämnesområde. Vid sidan av dikter om det förgångna
och stämningar av dröm eller längtan innehöll
den en mängd aktuella sånger, vilka
oförbehållsamt behandlade nuet, samhällslivet och
världskrigsförhållandena med monumental
storhet, gripande allvar och gäckande hån.
Från Roslagen och Öland hämtade han både
landskaps- och folkmotiv. Bland de med
stegrad stilvirtuositet utformade dikterna
uppträdde några i fullkomligt osmyckad form,
och i obeslöjade bikter öppnade han sitt
innersta. Samtidigt hade han i direktörstalet
vid Sv. akad:s högtidssammanträde 1917
uttalat sin tillit till den högre kulturens
oförstörbarhet och poesiens oförytterliga värde,
på samma gång som han avvisade
expressionismens explosiva sensationism och
betecknade som diktens uppgift att vara
»förkunnelsen av livets oförgängliga ungdom». — I
»Hösthorn» framträder i den klang- och
motivrika symfonien starkare än förr en
religiöst betonad kontemplation.
K. har utgivit två ypperliga
minnesteckningar, över Lucidor (1912) och Carl Fredrik
Dahlgren (1923). Han har också på senare
år uppträtt som högtidstalare
(»Brunnbäcks-minnet», tr. 1921, »Zorn», s. å., o. s. v.). Hans
prosastil, lätt arkaiserande, är kraftig och
starkt personlig. — »Valda dikter» utgåvos
1922, »Kärleksdikter i urval» 1923. — 1918
beslöt Sv. akad. att tilldela honom
Nobelpriset i litteratur, men K. ansåg sig som
akad:s sekr. ej kunna mottaga det. —• Litt.:
R. G:son Berg, »Svenska skalder från
nitti-talet» (1921); A. M. Carlsson, »E. A. K.»
(1924). — K:s porträtt återges på vidstående
plansch. R-n B.
Karl Fredrik (ty. Karl Friedrich), hertig av
Holstein-Gottorp (1700—39), ende son till
hertig Fredrik IV och Karl XII:s äldre syster,
Hedvig Sofia. Efter faderns död 1702
uppdrogs styrelsen av hertigdömet åt K. F:s
farbroder Kristian August, medan han själv
uppfostrades i Sverige. Efter Ulrika
Eleonoras giftermål med Fredrik av Hessen (1714)
började en dragkamp mellan detta furstepar
och K. F:s anhängare om inflytandet i
Sverige. Danskarna hade 1713 erövrat hertig-
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
