Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlskrona-Tidningen (Carlskrona Weckoblad) - Karlskrona—Växjö järnväg (C. W. J.) - Karlskrönikan - Karlskyrka - Karlslund - Karlslunda - Karlsohn, Anna Margaretha - Karlson, Karl Fredrik - Karlsruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Karlskrona—Växjö järnväg—Karlsruhe
426
utvecklats till halvvecko-, sedan till
varan-nandagstidning; fr. o. m. 1904 utkommer den
med sex n:r i veckan. Tidningens politiska
ståndpunkt är höger; dess huvudred, är
sedan 1923 fil. dr E. Timelin (f. 1886).
Karlskrona—Växjö järnväg (sign. C. W. J.),
spårvidd 1,435 m, 113,4 km lång, öppnad för
allmän trafik 1874, förbinder Karlskrona med
den likspåriga Kalmar järnväg i Emmaboda
och i Växjö med Växjö—Alvesta järnväg
(förbindelseled med S. stambanan m. fl. banor).
Smalspåriga järnvägen Blekinge kustbanor
ansluter i Karlskrona, Kosta järnväg i
Lessebo, Växjö—Tingsryds och Växjö—Åseda—
Hultsfreds järnvägar i Växjö. F. P.
Karlskrönikan, en svensk rimkrönika,
skriven vid 1400-talets mitt, behandlar Sveriges
historia 1389—1452. För perioden fram till
Engelbrekts död 1436 har K. ansetts utgöra en
omarbetning av en förmodad äldre
krönike-dikt, »Engelbrektskrönikan», men denna teori
avvisas av I. Andersson, som i »Källstudier
till Sveriges historia 1230—1436» (1928) gör
gällande, att K. till sitt ursprung är ett
enhetligt verk. K:s egentliga huvudperson är
konung Karl Knutsson (därav namnet), och
för honom och hans politik visar sig den
okände författaren starkt partisk. Om ock
färglagda, äro de i skildringens huvudpartier
rikt flödande faktiska uppgifterna dock
ägnade att göra K. till en oskattbar historisk
källskrift. Utg. av G. E. Klemming i
»Svenska medeltidens rimkrönikor», 2 (1866), har
K. behandlats av E. Neuman i Samlaren
1927. G.C-n.
Karlskyrka. 1.. Socken, se Kung Karl.
— 2. Kyrkor, se O p p e b y och S ö d e r b
y-Kar 1.
Karlslund, gods i Längbro socken, Örebro
län, 3 km v. om Örebro, vid Svartån; med
underlydande i Ånsta och Vintrosa socknar
1,325 har, därav 685 har åker; tax.-värde
861,500 kr. (1927). Vid ån elektrisk
kraftstation, utbyggd för 800 hkr. Huvudbyggnaden
uppfördes 1801 av Christian
Günther på krönet av en
terrasserad ås. K. ägdes vid
1700-talets slut och 1800-talets
början av släkten Günther,
senare av grevliga ätten
Anckar-svärd m. fl. och från 1874 av
släkten Dieden.
Karlslunda, socken i Kalmar
län, Södra Möre härads
skogsbygd, s. v. om Kalmar; 124,90
kvkm, 1,485 inv. (1929). 1,306
har åker, 9,842 har skogs- och
hagmark. Vid kyrkan Påryd,
slutstation för Ljungbyholm—
K. järnväg. Ingår i Arby,
Hagby och K. pastorat i Växjö
stift, S. Möre kontrakt.
Karlsohn, Anna
Margaretha, operasångerska (f.
1852 10/3). Blev elev vid Kon-
Slottet i Karlsruhe och storhertig Karl Fredriks staty.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
servatoriet 1872 och var anställd vid Kungl.
teatern 1879—1912. Hon uppträdde särskilt
i gossroller, ss. Cherubin i »Figaros bröllop»,
Siebel i »Faust», i subrettroller, ss. Micaela
i »Carmen» och Zerlina i »Don Juan». Som
god koloratursångerska vann hon beröm, t. ex.
som Philine i »Mignon». T. N.
Karlson, Karl Fredrik, präst,
författare (1831—1900), fil. dr 1857 i Uppsala,
lektor i Örebro 1864, prästvigdes 1874, blev 1882
kyrkoherde i Nyköpings östra och
Allhelgona-församlingar och 1884 prost. K. skrev »Blad
ur Örebro skolas historia» (1871—1900) m. m.
och utgav I. A. Börks »Darius» (1874) och
E. A. Söderströms »Valda dikter» (3 bd, 1895
—96; med biogr.).
Karlsruhe [-rö’ø], huvudstad i ty. republ.
Baden och i landskommissariatet K. (2,632 kvkm,
670,211 inv. 1925), på övre Rhenslätten, 8 km
ö. om Rhen; 144,991 inv. (1925). I
Hardt-walds västligaste del ligger slottet,
utgångspunkt för ett solfjäderformigt gatunät.
Slottet uppfördes under 1700-talets senare hälft
i praktfull barockstil; det har ett 42 m
högt, runt torn. I slottet inrymmas nu
Ba-disches Landesmuseum och Deutsches
Schef-felmuseum. Den omgivande Schlossgarten
omfattar 150 har. Framför slottet begränsas
Schlossplatz av en rad ståtliga byggnader,
de flesta säte för ministerier; i n. v.
botaniska trädgården, Landestheater och Badische
Kunsthalle. Schlossgarten övergår åt ö. i
Fasanengarten, åt v. i Hardtwald och
Wild-park (4,660 har, därav inom stadsområdet 15
har) med storhertigliga familjens
gravkapell. De från slottet mot s. radierande
gatorna skäras av stadens huvudpulsåder,
Kai-serstrasse, från Mühlburger Tor förbi
Markt-platz med rådhuset, längre österut tekniska
högskolan och trafikmuseet, till Durlacher
Tor. Mellan Mühlburger Tor och Hardtwald
ligga konsthantverksskolan samt gamla och
nya konstakademien. S. om Kaiserstrasse
ligger Sammlungen-Gebäude, i renässansstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
