Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaskarillbark - Kaskasatjåkko - Kaskelot - Kaskett - Kaskoförsäkring - Kaskö - Kasmogam - Kasos - Kaspar - Kasper - Kasperle - Kasperteater - Kaspiska havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Kaskarillbark—Kaspiska havet
488
Mount Shasta i Kaskadbergen.
Kaskari’libark fås av Croton eluteria, en
buske el. lågt träd av fam. Euphorbiaceae,
som endast växer på Bahamaöarna. De
viktiga beståndsdelarna äro flyktig olja, ett
bitterämne (kaskarillin), harts, garvämne
m. m. K. intages som dekokt el. tinktur vid
kroniska mag- och tarmkatarrer. C. G. S.
Ka’skasatjåkko, högfjäll i Jukkasjärvi
socken, Norrbottens län, skilt från Kebnekaise
av glaciärsjön Tarfalajaure (1,190 m ö. h.);
2,076 m ö. h. Flera glaciärer.
Kaskelöt, zool., se Valar.
Kaske’tt (fr. casquette, dimin. av casque),
låg tyg- el. skinnmössa med skärm (stundom
både fram och bak), vanlig manshuvudbonad
på 1700- och i förra hälften av 1800-talet.
Kaskoförsäkring, försäkring av
transportmedel, t. ex. fartyg, automobil etc. Jfr
Sjöförsäkring.
Kaskö (fi. Ka’skinen), stad i Vasa län,
Finland, anlagd 1785; 8 kvkm, 1,702 inv. (1928),
övervägande svenskar. Järnvägsförbindelse
med bibana till Perälä på
Seinäjoki—Kristi-ne*stads järnväg. God hamn; huvudsaki.
trävaruexport (118,000 kbm 1928). O. Brn.
Kasmogäm, bot., se Blomma, sp. 560.
Ka’sos, it. Ca’so, se Tolvöarna.
Kaspar, se Heliga tre konungar.
Kasper, skämttidning i Stockholm, 1869
uppsatt och till 1918 redigerad av R.
Gustafsson (se d. o.). Den inköptes 1918 av Åhlén &
Åkerlunds förlag och förenades 1926 med
vec-kotidskr. Förgät Mig Ej, gr. 1895. K.
utkommer nu en gång i mån., vanl. i ett färgrikt
omslag av P. Lindroth; dess redaktör är E. Palm
(f. 1893), som 1927 efterträdde E. Norlander,
red. fr. o. m. 1921.
Ka’sperle, österrikisk variation av
Hans-wurst (se d. o.), som K. omkr. 1700 även i
Tyskland utträngde. K., som är förebilden
till vår Kasper, hade sin glanstid vid slutet
av 1700-talet i Wien. G. K-g.
Kasperteater, urspr. sydeuropeisk
dockteater i form av ett skåp, där ledaren och hans
medhjälpare stå gömda. Dockan skötes med
den underifrån instuckna
handen, dialogen föres inne i
skåpet. Populärt folknöje även i
Sverige sedan slutet av
1700-talet. G. K-g.
Kaspiska havet, jordens
största insjö, på gränsen mellan
Europa och Asien, saknar
avlopp till världshavet. K., vars
areal uppgår till 440,000 kvkm,
upptar djupaste delen av en
depression om över 700,000
kvkm; K:s yta ligger 26 m
under havsytan. I stort sett
har K. nord—sydlig
utsträckning med en största längd av
1,224 km och en maximibredd
av 450 km. Under det att n.
delen av K. är en stäppsjö med
djup om högst 20 m, förekomma
längre söderut två djupbäcken, dels i
mellersta K. med ett maximidjup om 768 m, dels
i södra K., där det största djupet uppmätts
till 1,098 m. Stränderna äro överallt
öken-artade och grunda, även där bergskedjor
tillstöta, varför goda hamnar saknas. Den öppna
havsytan brytes icke av öar, men på sina
håll vid kusterna finnas dylika, av vilka den
största är Tjeleken vid K:s s. ö. kust. I K.
mynna Europas största flod, Volga, med ett
stort deltaland, samt Ural och ett antal mindre
floder. Av större vikar märkas den öppna
Komsomol-(Mertvyj-)viken i n. ö. och längre
åt s. längs samma kust den vidsträckta
Kara-bugas, som endast genom ett smalt och grunt
sund står i förbindelse med K. På v. kusten
sträcker sig halvön Apscheron långt ut i K. och
mittemot på ö. sidan s. om Karabugas halvön
Balchan. En ännu större halvö,
Mangysjlak-halvön, skiljer Karabugas- och
Komsomolvi-karna. K. har salt vatten, men
sammansättningen av salterna skiljer sig något från
världshavets. Koksalthalten utgör sålunda
endast 62 % (i världshavet 78 %) och
mag-nesiumsulfathalten — bittersaltet — 24 % (i
världshavet 5 %). Salthalten håller sig i allm.
omkr. 13 °/oo men faller utanför
Volgamyn-ningen till 3 °/oo, under det att den i det
instängda Karabugasbäckenet når 150—300
°/oo-Avdunstningen i K. synes i våra dagar svara
mot
sötvattenstill-förseln genom
floderna och
nederbörden, varför K:s
utsträckning och
ytans
genomsnittliga höjdläge icke
undergå märkbara
förändringar.
Årliga vattenstånds-växlingar förekomma dock, så att
ytan stiger efter
vårfloden i
floderna (juni—juli) för
Gamla Kasperteatern på
Djur-gårdsslätten i Stockholm (övre
hälften av teaterskåpet).
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
