Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kassel, Cassel - Kassera - Kassett - Kassettbreven - Kassiakanel - Kassiopeia - Kassiter - Kassiteriderna - Kassiterit - Kassuber - Kassun - Kast (Indien) - Kast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Kassera—Kast
494
grevskapet, sedermera kurfurstendömet
Hes-sen-Kassel, utom 1806—13, då K. var
huvudstad i konungariket Westfalen, och kom 1866
till Preussen. — Litt.: P. Heidelbach, »K.» (i
serien Stätten der Kultur 1920). E. L-r.
Kassera, upphäva, förkasta.
Kasse’tt (fr. cassette, schatull, litet skrin).
1. En lådliknande, fyrsidig el. polygon
försänkning i ett platt el. välvt tak,
kassetttak (se bild; jfr L a k u n a r i e t a k), en
detalj i arkitekturen, som uppkommit ur
ka-lymmation (se d. o.). Kassettering el.
kassettverk förekom i synnerhet i den nordiska
renässanskonsten som ornering på portaler,
möbler o. a. och efterbildades med förkärlek
av allmogeslöjdarna ännu under barocktiden.
— 2. Se K a m e r a. E. L-k.
Kassettbreven (eng. casket letters), »breven
i skrinet», se Maria Stuart.
Ka’ssiakanèl, se Kanel.
KassiopéVa, astron., se Cassiopea.
Kasslter (kilskr. kassu), folkstam av delvis
indoeuropeiskt ursprung, som på 1700-talet
f. Kr. från n. ö. invandrade i och erövrade
Babylonien (se d. o., sp. 657). K. tillägnade
sig snart den babyloniska kulturen. P. L.
Kassiterlderna (lat. Cassiterldes i’nsulae),
Tennöarna, omtalas hos klassiska
författare (alltifrån Herodotos på 400-talet f. Kr.)
som den ort i v. el. n. v. Europa, varifrån
tennet hämtades. Numera anses namnet vara
tillkommet genom en av sagorna gjord
sammanblandning av namnen på de tennrika
trakterna i Västeuropa (n. v. Spanien, Bretagne,
Cornwall, Scillyöarna). H. R-h.
Kassiterlt, miner., se T e n n s t e n.
Kassüber, se K a s j u b e r.
Kassün, se Grundläggning, sp. 1121.
— Kassuner, byggda som en del av ett
ör-logsfartygs undervattenskropp, användas för
att utröna verkan av minor och torpeder vid
sprängning under vattnet. ö-g.
Kast (port, casta, ras, släkt), namn på de
grupper, i vilka Indiens befolkning indelas
och som bilda underlaget för dess sociala
institutioner och hela sociala utveckling
sedan urminnes tid. K. torde bäst definieras
som »en endogam grupp eller samling av
sådana grupper, som bära ett gemensamt
namn och ha samma traditionella yrke och
som äro så nära förenade genom dessa o. a.
band, t. ex. traditioner om gemensamt
ursprung eller dyrkan av samma skyddsgud,
samma sociala ställning, samma religiösa
ceremonier o. s. v., att de betrakta sig själva
och betraktas av andra som en enda
homogen avdelning inom samhället». En k:s medl.
äta blott i sällskap med varandra och
mottaga föda och dryck blott av varandra eller i
vissa fall av medl. av högre kaster.
Kastinstitutionen är i eminent grad en religiös
institution, oupplösligt förbunden med
bra-manismen och hinduismen. — Enl. indisk
teori funnos urspr. fyra k.: brämana (se B r
a-m a n), kqattriya, vaisya och südra (se dessa
Kassettak. Italien, 1500-talet.
ord), enl. en Rigvedahymn frambragta ur
skaparens resp, huvud, armar, lår och fötter.
Mängden av kaster under senare tider har
förklarats genom blandäktenskap mellan medl. av
de fyra k. och deras ättlingar, men detta kan
knappast förklara uppkomsten av det nuv.
antalet, som torde uppgå till mer än 3,000.
Teorierna om kastväsendets ursprung äro
mångfaldiga. Från början innebar systemet
en åtskillnad mellan de tre högre k., som
voro av ariskt ursprung och ljusare hudfärg,
och massan av südras, de underkuvade,
mörkhyade urinvånarna. Dessa sistnämndas
sociala system synes ha varit baserat på
totem-ismen, medan arierna otvivelaktigt kände
till ett slags stånds- och kanske också
skråindelning i europeisk mening. Först torde
de högre ariska k. ha hållit sig för sig och
låtit südras behålla sitt ursprungliga sociala
system; men en alltmera fortgående
rasblandning var oundviklig och därmed också en allt
intimare sammanblandning och korsning av
två absolut grundskilda system, det på yrke
och social rang fotade ariska och det på
totem-ism grundade dravidiska. Resultatet av denna
korsning har blivit kastväsendet. — I
överflyttad bemärkelse brukas stundom i Västerlandet
k. som beteckning för strängt avgränsad klass
i allmänhet. En sådan strävan efter
avsöndring ined främjande av egoistiska intressen
kallas kastanda.
Litt.: M. A. Sberring, »Hindu tribes and
castes» (3 bd, 1872—81) ; A. Baines,
»Ethno-graphy» (»Grundriss der indo-arischen
Phi-lologie», 11:5, 1912, med bibliogr.); S. V.
Ketkar, »The history of caste in India» (2 bd,
1909—11); R. V. Russell, »Tribes and castes
of the Central provinces» (4 bd, 1916).
Kast (av kasta). 1. Gammalt sv. ord = 4
stycken (vid strömmingshandel). — 2. (Boktr )
Sättkast, se Boktryckarkonst, sp.
720. — 3. (Trädg.) Se Växthus. — 4.
Idrottsövningar, tillhörande »allmänna
idrotten», där uppgiften är att med ena eller båda
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
