- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 11. Jylland - Kragduva /
511-512

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katalanska språket - Katalas - Katalauniska fälten - Katalektisk - Katalepsi - Katalex - Katalog - Katalonien - Katalys

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

511

Katalas—Katalys

512

(1925); tysk-katalansk och katalansk-tysk
fickordbok av E. Vogel (1911—16). E. S-f.

Kataläs, ett enzym (se d. o.), som
påskyndar spjälkningen av vätesuperoxid i vatten
och syre. Det är ett av de mest spridda av
alla enzym.

KatalåiVniska fälten (lat. Ca’mpi
Catalaii’-nici), slagfält i Frankrike, där romaren
Aeti-us 451 besegrade Attila (se d. o.). Slagfältet
har än förlagts till närheten av
Chålons-sur-Marne, än längre söderut till en slätt mellan
Troyes och Méry-sur-Seine.

Katale’ktisk (av grek, katalègein, upphöra)
kallas en vers, då dess sista fot är
ofullständig eller saknar en stavelse, varigenom versen
på visst sätt avbrytes eller »upphör», innan
rytmen nått sitt fulla slut. En vers, vars
metriska schema är fullständigt, kallas i
motsats därtill akatalektisk; har den en
stavelse för mycket, heter den
hyperkata-1 ek t i sk. A. M. A.*

Katalepsl (av grek, kata/lepsis, kramp), ett
på viljerubbningar beroende sjukdomssymtom,
utmärkt av att den sjuke på ett onaturligt
sätt längre eller kortare stunder bibehåller
den ställning på kroppen eller lemmarna, som
man givit dem. Tröttheten framtvingar
slutligen en naturligare ställning, men den gör
sig ofta mycket långsamt gällande. K.
förekommer oftast vid den katatona formen av
dementia praecox (se K a t a t o n i) men även
vid hysteri och kan, som uttryck för en
höggradig suggestibilitet, framkallas vid hypnos.
— Adj.: Katale’ptisk. V. W-rt.

Katale’x, ofullständig (katalektisk) bildning
av sista foten i en vers.

Katalog, förteckning; en efter vissa
grunder upprättad förteckning över personer (t.
ex. universitetskatalog) eller över föremål, ss.
naturalier, fornsaker, konstföremål, mynt,
böcker, fixstjärnor (jfr S tjärnkataloger).
Oftast förekommer k. i bemärkelsen
bokförteckning eller förteckning över ett bibliotek.
Se vidare Bibliografi och B i b 1 i
o-teksteknik.

Katalönien (sp. Catalu’na), landskap i n. ö.
Spanien. Omfattar kuststräckan från
Ebro-mynningen till franska gränsen, de parallellt
med kusten gående Katalonska
kustbergen, en del av Ebrobäckenet kring
floden Segre, delar av Central- och
östpyrené-erna; provinserna Barcelona, Tarragona,
Lé-rida, Gerona; tills. 32,197 kvkm, omkr.
2,350,000 inv. Huvudstad: Barcelona (760,000
inv.). K. är övergångsland till Sydfrankrike
och Spaniens mest blomstrande landskap;
landskapskaraktären är omväxlande. Mellan
bergen och vid kusten bördiga smärre slätter,
i det inre konstbevattnade slätter kring Segre
(Llanos de Urgel m. fl.), i Pyrenéerna
historiskt märkliga smärre landskap (Val d’Aran,
Cerdana). Jordbruket producerar säd, vin
och sydfrukter. Industrien är högt
uppdriven, fördelad på talrika smärre städer och
pä storstaden Barcelona, handel och sjöfart

ha medeltida traditioner. Befolkningen
räknar sig som en egen katalansk nation.

K:s namn som romersk provins var
Ilispa-nia tarraconensis. K. erövrades på 400-talet
av västgöterna och vid 700-talets början av
morerna, som fördrevos helt först av Karl
den store. Denne förenade K. under namnet
Marca hispanica (Spanska mark) med sitt
rike. Vid denna tid träffas namnet
Catalau-nia, trol. en förvrängning av Gotholania
(efter goterna). Efter Karl den tjockes död
888 bildade grevarna av Barcelona det
självständiga furstendömet K., som 1137 genom
giftermålsförbindelse mellan de regerande
husen förenades med Aragonien. Jämte detta
införlivades K. sedan i nuv. Spanien. K:s
fria författning upphävdes av Filip IV. K. har
även i nyare tid visat starka
självständig-hetstendenser. Jfr G. Dwelshauvers, »La
Cata-logne et le problème catalan» (1926).

Katalys (av grek. kata’lysis, upplösning),
kemisk reaktion, som påskyndas i närvaro av
ett ämne, katalysator, vilket vid
processens slut ej självt förändrats eller
förbrukats. K. var känd redan i början av
1800-talet, ehuru man först de senaste årtiondena
förstått att i någon större utsträckning draga
nytta därav. Även negativa katalysatorer
förekomma; de spela dock en underordnad roll.
Man skiljer mellan homogen och h e t e r
o-g e n k. I förra fallet äro båda de
reagerande ämnena och katalysatorn i gasform eller
lösta i samma lösningsmedel. Vid heterogen
k. är katalysatorn i allm. fast, medan de
reagerande ämnena äro i gasform eller i lösning.
De flesta tekniskt viktiga
katalysreaktionerna äro heterogena katalyser. Finfördelad
platina har visat sig vara en mycket viktig
katalysator, som påskyndar ett stort antal
reaktioner. Särskilt har den fått stor
användning för framställning av svavelsyra (se d. o.)
enligt kontaktmetoden. Platina kan ersättas
med billigare metaller, framför allt
finfördelat järn, om detta behandlas på särskilt
sätt och försättes med små mängder oxider
av andra metaller än järn. Det är med sådana
katalysatorer, som t. ex. Habers metod för
framställning av ammoniak (se d. o.) ur luft
arbetar. Med de moderna katalysatorernas
hjälp kan man numera i storindustriell skala
framställa en hel mängd ämnen, ss. bensin,
urinämne, alkoholer och organiska syror m. m.
Katalytiskt påskyndade förbränningsprocesser
ha på senare tid fått stor betydelse. Härvid
sker förbränningen vid mycket lägre temp.
och utan låga. Den är därför ej eldfarlig.
Därtill kommer, att man kan mera effektivt
utnyttja värmeenergien i bränslet.

Vid homogen k. i lösning spela väte- och
hydroxylionerna stor roll som katalysatorer,
t. ex. vid hydrolys (se d. o.) och förtvålning
av estrar (se d. o.) och aminer (se d. o.). Vid
inversion av rörsocker, sönderdelning av andra
sockerarter, av stärkelse och cellulosa verka
väteioner starkt katalytiskt. Bildas vid en

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 23 19:18:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdk/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free