Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keitele - Keith, sir Arthur - Keith, George, earl Marischal - Keith, George Keith Elphinstone - Keith, James (Jakob) - Keiäpple - Keiöarna, Keyöarna - Kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Keitele—Kejsare
578
Keitele [ke’j-], finsk sjö i n. ö. Tavastland,
99 m ö. h., 526 kvkm, största djup 65 m,
avrinner över Äänekoski till Päijänne. Är rik
på fisk, särskilt på siklöja. O. Brn.
Keith [kip], sir Arthur, engelsk anatom
och antropolog (f. 1866), prof, vid Royal
college of surgeons 1908, vid Royal institution
1917—23, honorary secretary där från 1923;
adlad 1921. Har särskilt sysslat med den
förhistoriska människan (»Antiquity of man»;
2:a uppl. 1925) och utgivit populära skrifter,
ss. »Nationality and race» (1919) och »Religion
of a darwinist» (1925). Rbg.
Keith [kip], George, 10:e earl
Mari-schal, skotsk krigare och preussisk
diplomat (omkr. 1693—1778). Tillhörde en
gammal skotsk adelsätt, vars huvudman bar titeln
earl Marischal. Han gick i landsflykt efter
den jakobitiska resningen 1715, ledde 1719
en misslyckad spansk expedition till skotska
högländerna i pretendentens intresse, vistades
därefter länge i Spanien och gick på
1740-talet i preussisk tjänst. K. var förtrogen
vän till Fredrik II och sändes av honom som
preussisk ambassadör till Paris 1751 och till
Madrid 1759. Från 1764 var han bosatt i
Potsdam. V. S-g.
Keith [kip]. George Keith
Elphin-s t o n e, viscount K., brittisk amiral (1746—
1823). Hade 1795 väsentlig andel i
intagandet av Kapstaden, blev 1797 irländsk pär
(baron K.). 1800 blockerade han Genua och ledde
1801 bevakningen av Egyptens kust mot
franska undsättningsförsök. Som befälhavare
för Kanalflottan (1812—15) ledde han 1815
förhandlingarna om Napoleon I:s överförande
till S:t Helena. Han blev viscount 1814.
Biogr. av A. Allardyce (1882). V. S-g.
Keith [kip], James (Jakob), krigare
(1696—1758), bror till G. K. Måste som
anhängare av pretendenten lämna Skottland
1715. Studerade i Frankrike och gick i spansk
samt 1728 i rysk krigstjänst och blev
småningom infanterigeneral. K. stred i Polen och
Turkiet, var 1740 hetman i Ukraina och
tillhörde den armé, som 1741 ryckte in i
Finland. Han utmärkte sig vid Villmanstrand
och övertog efter kapitulationen i Helsingfors
högsta styrelsen över Finland, som han
behandlade ovanligt skonsamt. 1743—44 var
han befälhavare för den ryska armékår, som
förlädes i Sverige vid Nyköping och
Norrköping. K. gick 1747 i preussisk tjänst, fick
Fredrik II:s förtroende och blev fältmarskalk.
Under sjuåriga kriget hade han viktiga
chefsposter. K. stupade vid Hochkirch. Han var
en duglig militär och rättskaffens man. K:s
»Journal» under kriget 1741—43 är utg. av
A. Hjelt i »Bidrag till kännedomen af
Finlands natur och folk» (1886). Om K. handlar
Z. Topelius’ novell »Hertiginnan af Finland».
Tysk biogr. över K. av von Paczynski-Tenczyn
(2:a uppl. 1896). (B. H-d.)
Keiäpple [ke’j-], bot., se D o r y a 1 i s.
Keiöarna, Keyöarna, ögrupp i Malajiska
övärlden s. v. om Nya Guinea. Tillhör
resident-skapet Amboina, se d. o. och Moluckerna.
Kejsare, furstetitel med anor från den ro
merska världsmonarkien. Som Caesars
adoptivson bar Octavianus (Augustus) namnet
Caesar, vilket till följd därav blev ett slags titel
på monarken. Namnets grekiska form, kaisar,
ligger till grund för ty. Kaiser och sv.
kejsare. Från titeln imperator (se d. o.) härledas
eng. emperor och fr. empereur. Ehuru till
begreppet odelbart, söndrades kejsardömet 395
i två riken, Västromerska riket och
östromerska riket, det senare även kallat Grekiska
el. Bysantinska kejsardömet. Sedan det förra
476 störtats, tillhörde kejsarvärdigheten
östromerska riket ensamt; detta ägde bestånd
till 1453, då det störtades av turkarna. Under
fjärde korståget upprättade de till den
romerska kyrkan hörande korsfararna av
öst-romerska rikets europeiska besittningar L
a-tinska kejsardömet (1204—61), och
av dess asiatiska länder upprättades
samtidigt kejsardömet Nicaea (1206—61)
samt kejsardömet Trapezunt(1204—
1461). Den västromerska kejsarvärdigheten
upplivades, när påven Leo III juldagen 800 i
Peterskyrkan i Rom satte kejsarkronan på
Karl den stores huvud. De bland dennes
efterkommande, som voro romerska
konungar, innehade också kejsarvärdigheten. Denna
övergick till Tyskland, då konung Otto I 962
i Rom kröntes till k. Med hans och hans
efterträdares kejsardöme (Heliga romerska
riket av tyska nationen) förbands,
liksom förut med Karl den stores, länge
föreställningen om ett skyddsherradöme över
kyrkan. Fr. o. m. Maximilian I (1508) förde de
tyska konungarna kejsartiteln, även om de
ej krönts av påven; de plägade kallas
tyskromerska kejsare. Titeln upphörde med det
gamla tyska rikets upplösning 1806.
Tsar Peter I i Ryssland lät efter freden
i Nystad 1721 kalla sig k., vilken titel
bibehölls till ryska monarkiens fall 1917.
Tyskromerske kejsaren Frans II antog 1804 titeln
ärftlig kejsare av Österrike; detta
kejsardöme upphörde genom revolutionen i
nov. 1918. Napoléon Bonaparte utropades 20
maj 1804 till fransmännens kejsare.
Detta kejsardöme ägde bestånd till 2 april
1814 samt under »de hundra dagarna» 1815;
det återupplivades (»andra kejsardömet») av
Napoleon III 2 dec. 1852 och störtades 4 sept.
1870. Genom de sydtyska staternas
anslutning till Nordtyska förbundet bildades ett
nytt statsförbund, Tyska riket, med
preussiske konungen som ärftlig tysk
kejsare (till sådan proklamerades Vilhelm I av
Preussen i Versailles 18 jan. 1871). Detta nya
tyska kejsardöme störtades genom
revolutionen 9 nov. 1918. Mexiko var kejsardöme
1822—23 (se I turbi de) och 1863—67 (se
Maximilian), Brasilien 1822—89
(Pedro I och Pedro II). På Haiti härskade
kejsare 1804—06 och 1849—59. Sedan 1876 bär
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
XI. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
