- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 11. Jylland - Kragduva /
575-576

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kehi - Kehler, Henning - Kehraus - Kei - Keighley, Keithley - Keijo - Keijser, Ernst Jakob - Keijser, Gustaf Jacob - Keilhack, Konrad - Keilhau, Balthasar Matthias - Keilin, David - Keill, John - Keiller, släkt - Keiron el. Kiron - Keiser, Reinhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

575

Kehler—Keiser

576

inv. (1925). Slutpunkt för den stora
skeppsfarten på Rhen. Var på 1600- och 1700-talet
en stark fästning, utbyggd av Vauban, och
ingick sedan 1871 i Strassburgs befästningar.
K:s hamn ställdes enl. Versaillesfreden för
7 år (som kunde förlängas till 10) under
gemensam ledning med Strassburgs.

Kehler [kè’-], Henning, dansk kritiker (f.
1891). Vistades 1917 i Ryssland och Sibirien
som dansk attaché och vicekonsul och blev efter
hemkomsten litterär medarbetare i Politiken
(1920). Sedan han brutit med sin tidigare
radikala materialism, anställdes han i
Kriste-ligt Dagblad (1925) och kom 1927 därifrån
till Berlingske Tidende. K. har utgivit
»Rus-siske kroniker» (1920), »Kronik og kritik»
(1922), »Kampen for livsanskuelse» (1925)
och »Overmennesker og andre» (1929). P. E-t.

Kehråu’s [ke-], ty., »utsopning», ett slags
slängpolska, den sista och raska dansen vid
bröllop och dansgillen i Tyskland; under
samma namn förekommer den i svenska
sällskapsdanser från 1700-talets slut. E. Kl.

Kei, flod i ö. Kapkolonien, 280 km lång,
utfaller i Indiska oceanen.

Keighley [kTpli], K e i t h 1 e y, stad i eng.
grevsk. Yorkshire; 41,550 inv. (1927). Järn-,
maskin- och textilindustri.

Keijo, nu off. namn för Söul (se d. o.).

Keijser [^ä’j-], Ernst Jakob, biskop
(1846—1905), bror till G. J. K. Blev fil.
dr 1869 i Uppsala, teol. kand. 1876 och
prästvigd s. å., kyrkoherde i Örebro 1880,
domprost i Strängnäs 1885, teol. hedersdr i
Uppsala 1893 och biskop i Skara 1895. K. hade
starkt konservativ och högkyrklig läggning.
Under en sträv yta och ett prelatensiskt
uppträdande förnams ett brinnande nit för
kyrka och fädernesland. Särskilt
uppmärksammade blevo hans »Skoltal» (1906).
Dessutom utgav han »Om den praktiska teologiens
betydelse» (akad. avh. 1876; omtr. i »Smärre
skrifter, utg. av Boströmsförbundet», 34,
1911); postumt utkom »I kyrkliga frågor»
(1905). — Monogr. av Henrika Scheffer
(1925). (B. A.)

Keijser [^ä’j-], Gustaf Jacob, filosof,
skolman (1844—1916), bror till E. J. K. Blev
fil. dr i Uppsala 1869, kollega vid
Ladugårdslands lägre elementarläroverk i Stockholm
1873 och var 1875—1909 lektor i kristendom
vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm.
K. var grundlig kännare och varm anhängare
av Chr. J. Boströms filosofi samt utgav
Boströms skrifter (3 bd, 1883—1901; tills, m.
H. Edfeldt) och dennes »Föreläsningar i
religionsfilosofi» (1906—09; med kommentarer).
K. var främste initiativtagaren till bildandet
av Boströmsförbundet (se d. o.). Som
kristendomslärare var han mycket uppskattad; han
utgav en »Bibelkunskap» (1878; 5:e uppl.
1900) och »Grunddragen af kristendomens
historia» (4 bd, 1883—96). J. C.*

Keilhack [kaPl-], Konrad, tysk geolog
(f. 1858), avdelningschef vid Preussens
geolo

giska undersökning 1914—23. K. har i
specialarbeten behandlat Nordtysklands kvartär.
Han har författat »Lehrbuch der praktischen
Geologie» (1896; 4:e uppl. 1925) och utger
sedan 1901 Geologisches Zentralblatt. K. A. G.

Keilhau [ke’jl-], Balthasar Matthias,
norsk geolog (1797—1858). Blev 1826 lektor
i bergsvetenskaperna och 1834 prof, i
mineralogi vid univ. i Kristiania (Oslo). Han
utgav 1838—50 »Gæa norvegica» i tre häften
med en geologisk karta över Norge. K.
anställde även forskningar på Spetsbergen och
Björnön. K. A. G.

Keilin [kel’-], David, engelsk biokemist
av polsk börd (f. 1887). Har studerat i
Cambridge och i Paris samt är sedan 1927 docent
(lecturer) i parasitologi vid univ. i Cambridge.
K:s arbeten gälla särskilt andningens
biokemi. H. E.

Keill [kil], John, engelsk astronom (1671
—1721), prof, vid univ. i Oxford, en av
New-tons mest hängivna lärjungar. Genom sin
1708 mot Leibniz framställda beskyllning att
ha från Newton stulit idén till
infinitesimal-kalkylen inledde han den bekanta långvariga
och häftiga prioritetsstriden mellan Newton
och Leibniz ang. denna upptäckt. B-d.

Keiller [sv. uttal ki’ller], från Skottland
invandrad Göteborgssläkt. Alexander K.
(1804—74) inflyttade 1825 till Göteborg,
medverkade 1831 till anläggningen av Jonsereds
fabriker (se G i b s o n, sp. 644) och anlade
1841 en mek. verkstad med gjuteri i Göteborg.
Han grundade firman Alex. Keiller & co. och
förvärvade även stora intressen inom
bruks-hanteringen. — Sonen Alexander K. d. y.
(1832—1918) inträdde 1858 i faderns firma,
ägnade sig efter 1867 åt firmans
bruksintres-sen samt intog länge en framskjuten
ställning som kommunalman i Göteborg. Hans
broder J a m e s K. (1836—1918) inträdde 1860
i faderns firma och ägnade sig h. o. h. åt
utvecklingen av verkstadsrörelsen. Han var
1867—1906 chef för Göteborgs mek. verkstads
a.-b., som övertog Keillers mek. verkstad
och sedermera uppgick i Götaverken (se d.
o.). — Den tredje brodern, David Cable
K. (f. 1846 20/ii), utbildade sig vid Uppsala
univ. till kemist, var 1874—99 disponent för
familjeegendomen Kaveltorps kopparverk i
Örebro län samt 1894—1913 chef för
Vede-vågs bruk. G. H-r.

Keiron [kéi’-] el. K i’r o n (lat. Cheiron el.
Chiron), kentaur, kunnig i läkekonst. Han
räddade Peleus ur fara och uppfostrade hans
son Akilles. K. var odödlig men avstod, då
Herakles tillfogat honom ett oläkligt sår,
odödligheten åt Prometheus. M. Pn N-n.

Keiser [kåFzor], R e i n h a r d, tysk
tonsättare (1674—1739), den främste tyske
operakompositören vid 1700-talets början,
kapellmästare i Hamburg från 1693 (utom 1723—29,
då han var hovkapellmästare i Köpenhamn).
Hans stil är tysk med en viss gemytlig
folk-viseartad melodik. T. N.

Ord, som saknas under

K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 23 19:18:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdk/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free