Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keller, Paul - Kellermann, Bernhard - Kellermann, François Christophe de, hertig av Valmy - Kellermann, François Étienne de, hertig av Valmy - Kellgren, Abraham Herman August - Kellgren, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Keller, P___Kellgren, J. H.
586
Keller [ke’-], Paul, tysk författare (f.
1873). Har skrivit många romaner och
noveller, präglade av optimistisk och hjärtlig
uppfattning, gärna från hembygden, Schlesien,
bl. a. »Waldwinter» (1902; sv. övers. 1924),
»Letztes Märchen» (1905), »Sohn der Hagar»
(1907), »Ferien vom Ich» (1915; sv. övers. 1925)
och »Hubertus» (1918; sv. övers. 1923). R-nB.
Kellermann [ke’-], Bernhard, tysk
författare (f. 1879), har skrivit
stämningsberät-telser (»Yester und Li», »Ingeborg», »Der
Tor») och, på senare år, sensationellt lagda,
gärna aktuella romaner, av vilka några väckt
stort uppseende: »Das Meer» (1910; sv. övers.
1915), »Sassa yo Yassa» (1912), »Der Tunnel»
(1913; sv. övers. 1914) m. fl. R-nB.
Kellermann [kälärma’n], Frangois
Chris-tophe de, hertig av Valmy, marskalk av
Frankrike (1735—1820). Föddes i Strassburg
av en urspr. sachsisk släkt. Han var
generalmajor 1789 och slöt sig med hänförelse till
revolutionen. 1792 försvarade han Elsass och
Lothringen samt segrade jämte Dumouriez
över preussarna vid Valmy 20 sept. s. å. I
dec. s. å. blev han chef för Alparmén,
belägrade 1793 det upproriska Lyon men
fängslades i okt. 1793 och befriades först nov. 1794
efter skräckväldets fall. Han fick ånyo
befälet över Alparmén men måste 1797 träda
tillbaka för Bonaparte. K. blev senator, 1804
marskalk och 1809 hertig. Han slöt sig dock
1814 till restaurationen och blev pär.
Kellermann [kälärma’n], Frangois É t
i-e n n e de, hertig av Valmy, fransk
general (1770—1835), son till F. C. de K. Blev
1796 adjutant hos Bonaparte och bidrog som
dragonbrigadchef väsentligt till segern vid
Marengo 1800 samt blev divisionsgeneral.
Svårt sårad vid Austerlitz 1805, var K.
otjänstbar till 1807. Han stred 1808—10 i
Spanien och var 1813—14 chef för 4:e
kavallerikåren. K. slöt sig 1814 till restaurationen
men övergick till Napoleon under »de hundra
dagarna» och stred vid Waterloo. Han hade
blivit pär men uteslöts ur pärskammaren och
fick återinträda där först 1820.
Kellgren, Abraham Herman August,
finländsk språkforskare (1822—56). Blev 1849
docent i sanskrit och 1854 prof, i orientalisk
litt. vid Helsingfors univ. Han intog en
bemärkt plats inom det samtida litterära och
vetenskapliga livet i Finland med dess
nationella inriktning. H. E. P.
Kellgren, Johan Henrik, författare (1751
V12—95 20/4), kyrkoherdeson från
Västergötland, genomgick Skara skola och gymnasium
1762—68, studerade därpå vid Åbo univ., vart
1772 fil. mag. och 1774 docent i vitterhet; av
lärarna där hade blott Porthan betydelse för
hans utveckling. 1773 invaldes han i
sällskapet Aurora, till vars tidning han lämnade
flera dikter. Sedan 1770 uppehöll han sig
genom konditioner. Han längtade till
Stockholm, där han omsider fick plats som
informator hos generalmajoren greve Meijerhielm
1778. Där stannade han i tre år, varefter han
levde som fri författare. 1777 invald i Utile
Dulci, fick K. 1780 högsta graden där och
redigerade fjärde delen av samfundets
»Vit-terhetsnöjen» 1781. Som kritiker uppträdde
han 1778 anonymt i Dagligt Allehanda och
ingick s. å. som medarbetare i Stockholms
Posten, på vilken han 1788 fick privilegium.
Av Gustav III började han användas som
teaterförfattare 1778, fick 1780 titeln kungl.
bibliotekarie och utnämndes 1785 till
handsekreterare samt mottog flera pensioner. Då
Svenska akademien stiftades 1786, utsågs K.
av konungen till ledamot av denna.
Redan som student i Åbo hyllade K.
upplysningstidens åskådning i en ytterlig form.
Kristendomen hånade han med föraktfullt
gyckel, och för Shaftesburys eller Rousseaus
optimism var han alldeles främmande. Han
översatte och bearbetade Horatius,
Saint-Lambert o. a. rokokoskalder, vilkas
pessimism, materialism och frivola
njutningsfilosofi han tillägnat sig. Människan är styrd
av sina drifter och begär, hennes tillvaro är
meningslös; när hon icke längre dåras av de
illusioner, som beslöjat de verkliga
drivkrafterna till hennes egna och medmänniskors
handlingar, är förtvivlan hennes lott. Denna
åskådning predikas i »Saknaden», »Mina
löjen» och framför allt »Våra villor»; hans
eget, nästan monomant sexuella njutningsliv
fick uttryck i dikter som »Sinnenas förening»
och »Till Rosalie» (Elisabeth Olin). Även i
de kretsar, där man ogillade K:s kätterska
åsikter och förfärades över hans ohöljda
liber-tinism, beundrades hans konstnärliga
elegans, det utomordentliga musikaliska
välljudet och den otvungna, lätta gången av hans
vers liksom stilens genomskinlighet. På det
estetiska området var K. ej dogmatiker.
Redan som Åbostudent hade han översatt Ossian
och hävdat smakens relativitet. Hans
kritiska verksamhet gällde dels den
efterklassi-cistiska barockartade svulsten, som han
bekämpade hos Leopold 1778, dels
dilettantismen. I striden med Thorild 1782—84 drevs
han att starkare betona klassicistiska
formkrav och rationalistisk uppfattning än annars.
Större estetiska meningsstrider inlät sig
K. likväl ej på. Däremot började han 1787
ett angrepp i stor stil mot ordensmystiken,
som gripit omkring sig framför allt bland
aristokratien och som anhängare räknade även
Gustav III och i ännu högre grad hertig Karl,
samt swedenborgianismen och likartade
sekter, vilka särskilt vunnit insteg bland
medelklassen. I Stockholms Posten meddelade
K., att ett sällskap bildats med namnet Pro
sensu communi, i vars namn ett antal teser
publicerades, vilka utvecklade upplysningens
program. Ett tävlingsämne utsattes också,
näml.: »Man eger ej snille för det man är
galen». En dikt häröver av K., som
beledsagat den med utförliga, skarpt och djärvt
formulerade anmärkningar, publicerades också
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
