Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelvin, Sir William Thomson, lord Kelvin - Kem - Kemal, Namik - Kemal pascha, Mustafa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
Kem—Kemal pascha
598
teoriens främsta målsmän. Han utförde till
denna teoris bekräftelse och inom
elektrici-tetsläran en mängd undersökningar, samlade i
»Reprint of papers on electro-statics &
magne-tism» (1872) och »Mathematical and
phy-sical papers» (3 bd, 1882—90). Han
konstruerade även ett stort antal elektriska
mätinstrument (t. ex. T h omsons absoluta
elektrometer, se Elektrometer),
en modifikation av spegelgalvanometern,
apparater för telegrafering på
undervattenskab-lar, angav en metod för mätande av små
elektriska motstånd medelst den s. k.
Thomson sk a dubbelbryggan. Han
upptäckte (1854) den s. k. Thom soneffekten,
d. v. s. förefintligheten av en värmetransport
med el. mot den elektriska strömmen i en
etrömgenomfluten, oliktempererad metallisk
ledare. — Om Joule- Thom
soneffekten se Joule. Även inom
kapillaritetsteo-rien, hydrodynamiken, särskilt läran om
virvlars rörelse och vågrörelse, samt inom optiken
och teorien för elektriska svängningar
författade han arbeten av stort värde. Han
utförde vidare många beräkningar ang.
molekylernas storlek samt inom den kosmiska
fysiken, ss. om jordens ålder, om solens värme
o. s. v. Under sina sista år ansågs K. som
den förnämste då levande fysikern. K. gjorde
även ett antal praktiska uppfinningar, som
inbragte honom en stor förmögenhet. Såsom
led. av överhuset verkade han för
metersystemets införande i det brittiska väldet. För
sina vetenskapliga arbeten erhöll K. en mängd
belöningar, ss. medlemskap av akademier och
lärda sällskap, hedersdoktorstitlar vid många
univ. o. s. v. Efter nedläggningen av den
transatlantiska kabeln, varom han inlagt stor
förtjänst, adlades han (1866); han blev 1892
pär (baron K.). Led. av sv. Vet.-akad. 1851.
Litt.: S. P. Thompson, »Life of lord K.» (2 bd,
1910). — K:s porträtt återges på vidstående
plansch. S. A-s.*
Kem [kem], flod i ryska Karelen, 425 km
lång, utmynnar i Vita havet vid staden Kem,
där den korsas av Murmanbanan.
Kemal [ke’-], Namik, turkisk författare
(1840—88), en av de ungturkiska
förgrundsfigurerna. K. utmärkte sig som hängiven
fosterlandsvän, glänsande stilist, hävdatecknare,
dramatiker och skald, skarp litteraturkritiker
och en ovanligt produktiv journalist. Han
var en av Schinasis (se d. o.) förnämsta
lärjungar vid dennes strävan att forma den
turkiska litteraturen efter västerländskt
mönster. K. tvangs på grund av sin häftigt
aggressiva journalistik i ungturkisk anda att
gå i landsflykt 1866 och utgav därunder
tidningen Muhbir (Korrespondenten) från
London, vilken han sedan fortsatte att utgiva i
Paris under namnet Hurrijet (Friheten). Vid
återkomsten till Turkiet kom K. genom sina
i tidningen Ibret (Varningen) i glödande
patos framförda reformkrav åter i konflikt med
maktens innehavare och fann slutligen efter
ytterligare skiftande öden, fängelse och
landsförvisning, omväxlande med
förtroendeuppdrag och utmärkelser, sin grav i Bulair på
Gallipolihalvön. K. utgav en rad romaner,
dramer, lyriska stycken och historiska verk.
»Akif Bey» (1874) och »Vatan» (Fosterlandet;
1875) väckte i synnerhet uppseende både inom
och utanför Turkiet. Samlade skrifter på
turkiska i 7 bd (1910—27). G. Rqt.
Kemal pascha [ke’-], M u s t a f a, turkisk
fältmarskalk och statsman (f. omkr. 1880 i
Sa-loniki). Deltog som generalstabsofficer i
Tri-poliskriget 1911—12 och i första
Balkankri-get 1912—13. Under världskriget förde han
med utmärkelse först, som överstelöjtnant,
19:e och därefter, som överste, 6:e
fördelningen, båda under Liman v. Sanders’
överbefäl på Gallipolihalvön. Befordrad till
generalmajor, övertog han sommaren 1916 befälet
över 16:e armékåren i Armenien och senare
s. å. över 2:a armén på samma front. I aug.
1918 blev han chef för 7:e armén och förde
denna under återtåget mot Damaskus. Efter
vapenstilleståndet i Mudros (30 okt. s. å.) blev
han överbefälhavare för armégruppen i Syrien
och 1919 generalinspektör för 3:e armén i
Anatolien.
Då de allierades planer på sönderstyckande
även av Anatolien allt tydligare framträdde,
ställde sig K. beslutsamt i spetsen för den
där under loppet av 1919 framträdande
nationella rörelse, som till sitt mål satte att med
alla medel genomföra, att Konstantinopel
bevarades åt riket och att de övervägande av
turkar bebodda riksdelarnas integritet och
oberoende tryggades. Han blev, sedan
rörelsens politiska ledning övertagits av
nationalförsamlingen i Angöra, av denna i maj 1920
utsedd till överbefälhavare över turkiska
armén. Den av de allierades trupper helt
behärskade regeringen i Konstantinopel
förklarade nationalisterna för rebeller och lät in
contumaciam döma K. till döden. Den av
honom ledda nationella rörelsen vann
emellertid småningom herravälde över hela Mindre
Asien; efter K:s stora seger över grekiska
armén och Smyrnas återerövring (aug.—sept.
1922) måste de allierade uppge varje tanke
på att lägga Sèvresfördraget av 1920 till
grund för sin uppgörelse med Turkiet eller
att vidare mot K:s nationella regering i
Angöra spela ut sultanen och
Konstantinopel-regeringen (jfr Angoraregeringen).
Omsider kom en med K:s och
nationalisternas idéer förenlig fredstraktat till stånd 24
juli 1923 i Lausanne. K., som redan i sept.
1921 fått fältmarskalks värdighet med titeln
ghasi (»den segerrike»), hade lyckats åt
Turkiet bevara hela Anatolien, Konstantinopel
och ö. Trakien till Marica och avvärja de
allierades krav på att därinom få utöva
något politiskt, militärt eller ekonomiskt
för-mynderskap. Under K:s ledning hade
nationalförsamlingen upphävt sultanatet (1 nov.
1922) och sedan även avskaffat det till
Tur
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
