Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemi (vetenskap) - Kemi (stad) - Kemi, Aktiebolaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
Kemi
602
teorien, dels av viktiga experimentella
framsteg beträffande kännedomen om gaserna och
framställningen av grundämnen. De
viktigaste representanterna för denna tids
forskning voro R. Boyle, G. E. Stabi, J. Black, H.
Cavendish, J. Priestley, T. O. Bergman och C.
W. Scheele. Flogistonteorien störtades
genom arbeten av den antiflogistiska kemiens
främste förkämpe, A. Lavoisier, vilka beteckna
inledningen till den ännu rådande
atomis-tiska perioden i k:s historia. Under den
första delen härav grundlädes läran om de
kemiska föreningarnas konstanta
sammansättning av J. B. Richter, J. Proust och
framför allt J. J. Berzelius (som bl. a. införde
kemiska tecken och formler) och utvecklades
av J. Dalton den teori rörande materiens
byggnad, atomteorien, vars grundtanke
fortfarande äger giltighet. Fram till 1850-talet
kännetecknas den kemiska forskningen dels
av stora experimentella framsteg, dels av
kampen mellan varandra avlösande teorier
rörande de kemiska föreningarnas byggnad.
De mest betydande insatserna under denna
tid gjordes utom av de nämnda av H. Davy
(elektrokemiska arbeten), A. Avogadro
(fastställandet av atom- och molekylbegreppen),
E. Mitseherlich (upptäckten av isomorfi), J.
B. Dumas, som uppställde den äldre
typteorien, enl. vilken de organiska föreningarna
kunna tillordnas typer, som förbli
oförändrade, då i dem väte ersättes av andra
element, M. Faraday (elektrokemiska arbeten),
F. Wöhler och J. v. Liebig (undersökningar
i organisk kemi, upptäckten av isomeri), A.
Laurent och K. Fr. Gerhardt (teorier om
de organiska föreningarnas konstitution). Sin
avslutning fick denna period, då E.
Frankland (jämte H. Kolbe och A. Kekule v.
Strado-nitz) införde begreppet grundämnenas
mätt-ningskapacitet (valens), varmed grunden lades
för den följande tidens konstitutionslära.
Valensläran blev av största betydelse för
kolets eller den organiska k., som
under återstoden av 1800-talet gjorde
exempellöst raska framsteg. Kemiska
naturprodukters ofta mycket komplicerade konstitution
har klarlagts, nya organiska föreningar ha
framställts i hundratusental genom arbeten
av M. Berthelot, A. v. Bayer, E. Fischer, J.
H. van’t Hoff, deras lärjungar och
efterföljare. Inom den oorganiska k. märkas
uppställandet av grundämnenas periodiska
system genom D. J. Mendelejev och
upptäckten av ett stort antal nya grundämnen. Den
beskrivande oorganiska k. har nått en viss
avslutning i och med A. Werners arbeten
rörande de komplexa föreningarna,
utmynnande i en allmän systematik av de oorganiska
föreningarna; den har sedan mer och mer
blivit en tillämpad fysikalisk k. Jämsides
med den oorganiska har utvecklats den
analytiska k. (se Kemisk analys); även
här ha den fysikaliska k:s metoder och
resultat verkat förnyande. Den fysikaliska
k. söker utröna lagarna för de kemiska
förloppen och vid studiet därav tillämpa
fysikaliska metoder; underavdelningar äro
elektrokemien och termokemien.
Guld-berg-Waages lag för kemisk massverkan,
van’t Hoffs teori för lösningar, S. Arrhenius’
elektrolytiska dissociationsteori, W.
Ost-walds arbeten över katalysen, W. Nernsts
teori för de galvaniska elementen och
termodynamiska arbeten utgöra de viktigaste
etapperna i denna vetenskaps utveckling. En
ny och löftesrik epok inom atomistiken
inleddes genom upptäckten av röntgenstrålarna
och de radioaktiva elementen.
Även den tillämpade k. har på senare tid
gjort utomordentliga framsteg, främst
biokemien, som utforskar de levande
organismernas sammansättning och
livsföreteelsernas k.; en underavdelning därav är den
fysiologiska k., som ur samma
synpunkt betraktar djur- och människokroppen.
Analytisk k., tillämpad inom födoämnesläran
och -kontrollen, utgör födoämneskemi,
inom rättsväsendet rättskemi. A g r
i-kultu rkemi behandlar jordmånens,
gödselmedlens och jordbruksprodukternas k.,
farmaceutisk k. läkemedelspreparaten.
Icke mindre än på det vetenskapliga
området markeras k:s framsteg under de
senaste 100 åren inom tekniken. Den kemiska
•storindustrien skapades i början av
1800-ta-let i och med svavelsyrans fabrjksmässiga
framställning i stor skala. Därmed följde
närmast soda- och fettindustriernas uppsving.
Metallurgien har gjort stora framsteg; nya
metaller och legeringar ha framställts; i
metallografien har ett vetenskapligt
hjälpmedel av stor betydelse erhållits. Den
tekniska tillämpningen av elektrokemien har
givit nya metallurgiska och
teknisk-syntetiska metoder. Den organisk-tekniska
kemien har i intimt samarbete med den
vetenskapliga givit storartade resultat i form av
den fabriksmässiga framställningen av
läkemedel, färgämnen, explosivämnen, lys- och
brännmaterial, cellulosa, närings- och
njutningsmedel. Bland oorganisk-kemiska
industrier må nämnas framställningen av
ammoniak och salpetersyra ur luftens kväve. — Om
homologa serier se Serier 3.
Litt.: E. von Meyer, »Geschichte der
Che-mie» (4:e uppl. 1914); G. Bugge, »Das Buch
der grossen Chemiker», I (1929). G.S-ck.
Kemi [ke’-], stad i Uleåborgs län, Finland,
i sågverksdistriktet vid K. älvs mynning i
Bottenviken; 3,259 inv. (1928). Trävaruexport.
K. blev stad 1869.
Kemi [ke’-], Aktiebolaget, ett av
Finlands största industriföretag, bildat 1893
genom sammanslutning av två trävarufirmor.
Aktiekap. 60 mill. fmk. Äger Karihaara såg
med sulfit- och sulfatcellulosafabrik samt
Laitakari såg, båda utanför Kemi älvs
utlopp. Ärlig produktion omkr. 52.000 stds
trävaror och omkr. 57,000 ton cellulosa. O. Brn.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
