Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemigraf - Kemigrafi - Kemikalier - Kemiker - Kemi lappmark - Kemiluminescens - Kemiska formler - Kemiska föreningen i Lund - Kemisk analys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Kemigraf—Kemisk analys
604
Kemigraf, framställare av klichéer.
Kemigrafl, framställning av tryckformar
medelst etsning. Jfr Fotokemigrafi och
Fotomekaniska reproduktion
s-förfaranden. J. H-g.
Kemikalier, ämnen, framställda på kemisk
väg._
Kémiker, mindre god form för kemist.
Kemi lappmark [ke’-], under svenska tiden
namn på ett område, motsv. socknarna
Sodan-kylä, Savukoski, Pelkosenniemi, Kittilä,
Uts-joki och Enare i n. Finland.
Kemiluminescens, se L u m i n e s c e n s.
Kemiska formler, dels formler för kemiska
föreningar, som ange antingen endast
viktsammansättningen, bruttoformler, t. ex. C4H1(),
eller samtidigt bindningssättet,
strukturformler, t. ex. CH3 . CH2 . CH2 . CH3, dels
reaktions-formler, som beskriva förloppet vid en kemisk
reaktion, t. ex. SO3+H2O = H2SO4 (d. v. s. en
molekyl svaveltrioxid förenar sig med en
molekyl vatten till en molekyl svavelsyra). Jfr
I s o m e r i. G. S-ck.
Kemiska föreningen i Lund, stiftad av C.
W. Blomstrand, är en sammanslutning av
lärare och studerande vid univ. där jämte
andra kemiskt intresserade personer i Lund
och omnejd. Dess organ är Svensk Kemisk
Tidskrift. G. S-ck.
Kemisk analys, den sammanfattande
benämningen på den följd av operationer, som
syftar till en undersökning av ett förelagt prov
i fråga om beståndsdelarnas art och mängd
med användning av kemiska eller
fysikaliskkemiska metoder. Om syftet är en
bestämning av beståndsdelarnas art, talar man om
kvalitativ analys; en bestämning av
deras mängd kallas kvantitativ
analys. Den kemiska analysen kan begagna sig
av varje iakttagbar och mätbar egenskap
hos det ämne, som skall bestämmas, såsom
färg, täthet, löslighet, elektrisk
ledningsförmåga, emission och absorption av ljus,
vrid-ningsförmåga för polariserat ljus,
brytnings-exponent, kristallstruktur m. m., och
metoderna’ för den kemiska analysen äro lika
många som de bestämbara egenskaperna. Den
tidigare analysen, som fick sin utformning
väsentligen genom T. O. Bergman, arbetade
med »rent kemiska» metoder, men i och med
den fysikaliska kemiens utveckling fingo de
fysikaliska metoderna en alltmera ökad
användning även inom analysen, och den
moderna atomfysiken har ytterligare ökat
antalet fysikaliska analysmetoder. — Man kan
vidare indela de analytiska metoderna i m
a-k r o - och mikro metoder med hänsyn
till det undersökta provets massa; i de förra
är denna av storleksordningen 0,1 g, i de
senare av storleksordningen 5 mg.
Makrometo-derna äro de tidigast utbildade;
mikrometoderna äro principiellt likartade; deras
utveckling, som faller inom de senaste två
årtiondena, betingas av finmekanikens landvinningar
och den allmänna utvecklingen inom
naturve
tenskaperna. — I det följande behandlas först
väsentligen de klassiska metoderna, därefter
de moderna, fysikalisk-kemiska. En sträng
indelning kan icke åstadkommas.
I. Kvalitativa metoder, a) B låsrör
s-analy sen el. analysen »på torra vägen»
är den äldsta analysmetoden. Den grundar
sig på ämnenas olika förhållande vid
behandling vid hög temperatur med oxidations- och
reduktionsmedel, sura smältor m. m. och är
därför användbar endast vid oorganiska
ämnens analys. Dess viktigaste redskap är
biåsröret, ett mässingsrör, i ena ändan
försett med ett munstycke, i den andra med
en fin spets, varigenom analytikern inblåser
luft i en gaslåga. Man erhåller därvid en
smal, spetsig blästerlåga av hög temp., vari
provet upphettas med olika reagens. Använda
reagens äro kol, varpå i vissa fall ett beslag
av metalloxid bildas, borax, fosforsalt,
ka-liumbisulfat o. a.; i utrustningen ingår också
spektroskopet för undersökningen av ämnenas
spektra. Blåsrörsanalysen har numera ringa
betydelse, b) Analys i lösning eller
»på våta vägen», likaledes använd inom den
oorganiska kemien, kan också betecknas
som en ionanalys, eftersom grundämnena i
vattenlösning förekomma som fria ioner.
Sedan provet bringats i lösning, tillsätter
man successivt olika fällningsreagens, som
antingen utfälla eller icke fälla föreningar
med karakteristiska färger och andra
egenskaper. De viktigaste fällningsreagenserna
äro svavelväte, ammoniumsulfhydrat,
ammo-niumkarbonat, silvernitrat och andra salter,
syror, c) Kvalitativ mikroanalys
grundar sig på bildningen av saltkristaller av
karakteristiskt uppkomstsätt och utseende,
vilka iakttagas under
polarisationsmikrosko-pet. En annan mikrometod av stor
känslighet grundar sig på de specifika
reaktioner, som ionerna giva med färgämnen,
reduktionsmedel, komplexa, oorganiska
salter, betecknade såsom specifika, därför att
främmande ioner i allm. icke störa, såsom
fallet är vid den vanliga systematiska
analysen. d) Kvalitativ organisk
analys kan dels åsyfta bestämningen av vilka
grundämnen, som ingå i en organisk förening,
kvalitativ elementaranalys, dels och
viktigare att undersöka vilka organiska
föreningar, som föreligga i ett prov, dels att
undersöka förekomsten av vissa atomgrupper i
organiska föreningar. Den första uppgiften
är enkel, på grund av att organiska
föreningar innehålla ett mycket begränsat
antal element. Den andra omfattar t. ex.
påvisandet av organiska föreningstyper, alko-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
Biåsrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
