Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemotropism - Kempe, släkt - Kempe, Anders - Kempe, Frans Kristofer - Kempe, Johan Arvid - Kempe, Samuel - Kempen, Kempenland, Campine (landskap) - Kempen (stad) - Kempenskiöld, Samuel - Kempff, Wilhelm - Kempten - Kenckel, Casbar - Kendal, hertiginna av, titel - Kendall, Amos - Kengis - Kenia (berg) - Kenia (Kenya colony and protectorate)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Kempe—Kenia
612
hos växtorgan, varvid, rörelsens riktning
bestämmes av retningsmedlet. Se
Retnings-fysiologi. E. S-g.
Kempe [ke’-], svensk släkt. Urspr. en
pa-triciersläkt i Stralsund, känd från 1500-talet;
inkom till Sverige i början av 1800-talet. Om
donatorn Frans K. se nedan; om hans kusin
Wilhelmina K. se H a 11 w y 1, W. von. Frans
K:s bror bruksägaren Seth Michael K.
(f. 1857 u/b) intar en framskjuten ställning
inom den norrländska sågverksindustrien.
Kempe [ke’-], Anders, alkemist, läkare
(1622—88 el. 89). Tjänstgjorde många år som
artilleriofficer på Frösö skans, lämnade 1664
krigstjänsten för att i Trondhjem praktisera
som läkare och flyttade 1675 till Hamburg,
där hans läkemedel vunno anseende och
spridning. I »Die Sprachen des Paradieses» (1688)
sökte han visa, att svenskan var det språk,
som talats i paradiset. — Hans son Johan
K. (f. 1655, d. efter 1707) fortsatte faderns
alkemistiska studier och vann anseende som
läkare genom sina botemedel mot stenplågor.
K. praktiserade bl. a. i Norge, Holland och
Hamburg samt bosatte sig 1693 i
Stockholm. (A. W-dt.)
Kempe [ke’-], Frans Kristofer,
industrimän, donator (1847—1924). Studerade
1866—73 vid Uppsala univ., ägnade sig från
1874 åt trävaruindustrien och var i många år
chef för de Kempeska
sågverken i
Västerbottens och
Väster-norrlands län (se M o
och Domsjö a.-b.).
K., en av
föregångsmännen för rationell
skogshushållning i
Norrland, donerade
1897 till Uppsala univ.
150,000 kr. för en
professur i växtbiologi
och 1910 medel till en
institutionsbyggnad.
K. blev 1900 fil. hedersdr i Uppsala och 1920
förste hedersled, av Ing.-vet.-akad. K. gjorde
även den första donationen, 35,000 kr., till
fonden för skogsvetenskaplig forskning. Led.
av Vet.-akad. 1922. Biogr. av H. Hesselman i
Skogsvårdsfören ingens Tidskr. 1924. G. H-r.
Kempe [ke’-], Johan Arvid, skolman
och geograf (1854—1909), docent i Lund 1885
i fornnordisk litteratur, lektor i modersmål
och historia i Västerås 1886 och i Stockholm
1909. Var en banbrytare för geografiens
studium i läroverken och redigerade ett stort
antal kartor, särskilt för skolans behov.
Utgav 1907—09, efter K. Ahlenius’ död,
»Sverige, geografisk, topografisk, statistisk
beskrivning», h. 15—33.
Kempe [ke’-], Samuel, se Kempenskiöld.
Kempen [ke’-], Kempenland,
Cam-p i n e, landskap på gränsen mellan
Nederländerna och Belgien, i prov. Nordbrabant,
Ant-werpen och Limburg. Är ett sandigt hed-,
moss- och skogslandskap, nående upp till 100
m ö. h. Det hittills föga uppodlade och glest
bebyggda området har på senare år fått
växande betydelse genom upptäckten av stora
stenkolslager, som börjat exploateras.
Kempen [ke’-], stad v. om Rhen i
Rhen-provinsen, Tyskland, 10 km n. v. om Krefeld;
8,139 inv. (1925). Thomas’a Kempis födelseort.
Kempenskiöld [ke’-], Samuel,
ämbetsman, lärd (1599—1670). Blev 1621 skolrektor
i Nyköping, 1626 lektor i Strängnäs, var 1640
—51 sekr. i Kammarkollegium, adlades 1647
(hette förut Kempe) och blev 1649
riddar-hussekr. Han utgav bl. a. »Historiæ Gustavi
I libri V» (1629; 2:a uppl. 1648), en skolbok
i dialogform.
Kempff [ke-], Wilhelm, tysk pianist (f.
1895). Har sedan 1916 framträtt som pianist
(i Sverige f. ggn 1917) och vunnit mycket
stort anseende, särskilt i Skandinavien.
Sedan 1924 är han dir. för konservatoriet i
Stuttgart. K. är även kompositör (symfonier,
kammarmusik, körer m. m.). T. N.
Kempten [ke’-], stad i s. Bayern, 130 km
s. v. om München, vid Iller; 21,704 inv. (1925).
Bomullsindustri. Tillverkning av papper,
trämassa, tändstickor m. m. — K:s kloster
grundades 773; dess abbot hade sedan 1360
riksfurstes rang. Införlivades med Bayern 1803.
Ken [ken], japanskt förvaltningsområde, se
Japan, sp. 993.
Kenckel [ke’-], Ca spar, tyskfödd målare
(1650—1724), elev till Ehrenstrahl, verksam
som porträttmålare. En stor grupptavla,
riksrådet Carl Bonde med familj (1706),
Trolle-holm, samt ett porträtt av kyrkoherden
Andreas Andreae Malmenius, Floda kyrka (1681),
höra till hans bästa arbeten.
Kendal [kendl], hertiginna av, engelsk titel,
som Georg I 1719 gav sin politiskt
inflytelserika tyska mätress, grevinnan Ehrengard
Me-lusina von der Schulenburg (1667—1743).
Kendall [kendl], A m o s, amerikansk
politiker, tidningsman (1789—1869). K. är mest
känd som medlem av president Andrew
Jacksons förtroliga rådgivarkrets
(»kökskabinet-tet»), anses ha författat många av Jacksons
budskap och var själen i dennes häftiga
strider mot Förenta staternas bank. K. var
1835—40 postminister. V. S-g.
Kengis [ke’-], Norrbottens äldsta järnverk,
vid Torne älv, 5 km nedom Pajala kyrka.
Anlädes jämte Junosuando masugn 1646 av
handlanden Arendt Grape, Stockholm, för
förädling av malm från det 1644 upptäckta
Junosuando järnmalmsfält och blev det
förnämsta av de s. k. K e n g i s v e r k e n, som
även omfattade Swansteins järnbruk (1754),
Tornefors masugn (1740) etc. 1751 inrättades
vid K. ett manufakturverk, utvidgat 1802.
K. nedlades 1809, varefter dock någon
järntillverkning ägt rum. Se uppsatser i
Person-hist. Tidskr. 1902 och Norrbottens Läns
Hembygdsförenings Tidskr. 1927.
Kenia [ké’-], berg i kolonien Kenia (sed.o.j.
Kenia [ké’-], officiellt kallat Kenya c o-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
