Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kierkegaard, Sören Aabye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Kierkegaard
664
svårigheter, och en tid tycks han ha hoppats
på förståelse i det religiösa. Då det
misslyckades, sökte han förgäves få henne att bryta
förlovningen och därefter att hata honom.
Förlovningen bröts dock slutligen, och K.
flydde till Berlin, förtvivlad över att ha
svikit sitt ord.
I Berlin arbetade K. 1841 på sitt
huvudverk, »Enten — eller» (utg. 1843). Det följdes
av »To opbyggelige taler», »Frygt og bæven»,
»Gentagelsen» (alla 1843), »Filosofiske
smu-ler», »Begrebet angst», »Forord» (1844),
»Stadier paa livets vej» (1845), »Afsluttende
uvi-denskabelig efterskrift» (1846) och en mängd
»Opbyggelige taler» — de sistnämnda under
eget namn, medan de andra utgåvos under
olika pseudonymer; i »Efterskriften» vidgick
han dock hela författarskapet. Filosofiskt
ställer han i dessa verk en »kvalitativ»
dialektik mot Hegels spekulativa. Han
hävdar den absolut individuella särprägeln av
livets olika stadier, mellan vilka ligger ett
»språng», och detta begrepp betonar sålunda
den enskilda individualiteten som det
»exi-stensiella», i vilket allt varande och värde
är samlat — som motsättning till Hegels
abstrakta former för varandet, för vilka det
individuella och dess betydelse försvinner i
den oändliga världsutvecklingen. Det ligger
ett språng mellan verklighet och kunskap, ty
kunskapen kan blott fatta verkligheten
genom att omdikta den, och i motsats till
Hegels objektivism förklaras det här, att
»subjektiviteten är sanningen». Det största
språnget är dock språnget från det
relativa över till det absoluta, från det
mänskliga förnuftet över till trons paradox:
sanningen, som är förnuftet till förargelse och
därför skall lida, förhånas och bespottas.
Denna kvalitativa dialektik använder K. till
att samla intresset kring skildringen av det
mänskliga själslivets huvudtyper, dess
»stadier». För att skildra dem uppdiktar han
sina pseudonymer och utlämnar genom dessa
i omstöpt form sitt eget lidandes historia med
en framställningskonst, som är mäktig varje
uttrycksmedel: det abstrakt filosofiska, det
romantiskt poetiska och det kristligt
uppbyggliga. Det estetiska stadiet är
omedelbarheten, ®är det leves i ögonblickets njutning,
och det slutar i förtvivlan. I det etiska
stadiet är förtvivlan övervunnen av ångern, som
fört individen till valet av sin eviga giltighet
framför ögonblickets tillfälligheter. På så
sätt träder individen i förhållande till det
absoluta. Men först i det religiösa stadiet
har människan i försakelse, lidande och
självförnekelse helt valt oändligheten framför
ändligheten. Sin högsta form antar detta
stadium i kristendomen, där det oändliga har
inträtt i tiden som något historiskt och
människan håller sig till denna paradox genom
tron trots förnuftet: den troende är alltid
omedelbart i tron samtidig med Kristus.
Efter avslutandet av dessa skrifter tänkte
K. på att söka prästerlig befattning men
skrämdes därifrån av syndmedvetandet. Kort
därpå fick han ett nytt anfall av tungsinne,
ty M. A. Goldschmidt hade — efter K:s egen
utmaning — hånat honom i sin tidning
Korsåren och gjort honom löjlig inför
offentligheten. K. fick härvid en mörk och bitter syn
på den mänskliga naturen men skrev dock
under denna tid några av sina mest sublima
religiösa skrifter: »Opbyggelige taler i
for-skellig aand» och »Kærlighedens gerninger»
(1847), »Kristelige taler» (1848), »Liljen paa
marken og fuglen under himlen» och
»Yp-perstepræsten, tolderen og synderinden» (1849),
»En opbyggelig tale» (1850) och »To taler
ved altergangen om fredagen» (1851). Men
samtidigt följde »Tvende etisk-religiöse
smaa-afhandlinger» (1849), där han frågar om en
människa bör låta slå ihjäl sig för sanningens
skull och svarar, att det bör blott en apostel.
K. började överväga om han själv var det.
sanningsvittne, som tiden behövde: t. o. m.
biskop J. P. Mynster, som han högt aktat,
blev nu en av dem, som gå på ackord. Sådana
tankar framlades i »Sygdommen til döden»
(1849), »Indövelse i kristendom» (1850), »Om
min forfattervirksomhed» och »Til
selvprö-velse» (1851). Mynster dog 1854, och då
Mar-tensen i sin likpredikan kallat Mynster ett
sanningsvittne, reste K. en förbittrad strid
mot den officiella kristendomen som ett
avfall från den sanna: dennas ideala fordran,
att människan skulle bli Kristi efterföljare
i förnedring och lidande, i sanningssökande
och kärlek till nästan, är uppgiven, och
kristendomen existerar icke mer. K. slet ut
sina sista krafter i denna strid, som fördes
i tidningsartiklar och i tidskriften öjeblikket
(1855). Kort därefter insjuknade han och dog
på sjukhuset. — Postumt utgåvos två (1849
—51 skrivna) arbeten, »Synspunktet for min
forfattervirksomhed» (1859) och »Dömmer
selv» (1876). Hans tidningsartiklar utgåvos
1857; av hans efterlämnade papper finnas
två uppl., av vilka blott den av P. A.
Hei-berg och V. Kuhr utarbetade (1909 ff.; hittills
10 bd) är användbar. Papperen ang.
förlovningen utgåvos efter fru Schlegels (Regine
Olsen) död (1896) av H. Lund samt bäst
av R. Meyer (1904), K:s samlade verk av
A. B. Drachmann, J. L. Heiberg och H. O.
Lange (1901—06; 2:a uppl. 1920 ff.).
I våra dagar är studiet av K. som människa
mera levande än intresset för hans
metafysiska problem, och utanför hans hemland är
intresset för honom ständigt stigande på
grund av den hänsynslösa redlighet, varmed
han sökte efterleva vad som för honom
framstod som kristendomens ideala krav. — K:s
porträtt återges på vidstående plansch.
Litt.: G. Brändes, »S. K.» (1877); W. Rudin,
»S. K:s person och författarskap», I (1880);
H. Höffding, »S. K. som filosof» (1892; 2:a
uppl. 1919); P. A. Heiberg, »Bidrag til et
psykologisk billede af S. K. i barndom og
Ord,’ som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
