Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Geografisk översikt - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Kina (Geologi)
688
räta väggar, och vägarna ligga ofta på.
bottnen av djupa raviner. På sluttningarna ligga
av människor anlagda odlingsterrasser. —
ö. om Nordkinesiska platån mötes man av
det vidsträckta Nordkinesiska låglandet,
vilket sträcker sig från bergstrakterna i n. ned
till Yang-tsideltat i s. samt i en väldig båge
omsluter Shan-tungs bergland i ö. Slätten
täckes av alluvioner, som i allin. äro bördiga.
Ofruktbara sandavlagringar förekomma men
därjämte bördig lössjord. Kustlandet är lågt
och sumpigt; kusten saknar goda hamnar.
Nordkinas viktigaste flod är Huang-ho (se
d. o.) el. Gula floden, med starkt slamförande
vatten. Den upprinner på Tibetanska
högplatån, omkr. 4,350 m ö. h. Sedan den i Tibet
beskrivit en båge s. om Amnje-ma-chinkedjan,
flyter den kring Ordosplatån, går åt s.,
genombrytande Nordkinesiska slätten i en trång
dal, varefter den vänder sig åt ö. och n. ö.
mot Gula havet och utfaller i Chi-libukten.
Den sydligare delen av slätten avvattnas
av Huai-ho, som upprinner i bergstrakterna
i mellersta K. Den flyter till
Hung-tsö-sjön, varifrån dess vatten till större delen
genom Kejsarkanalen (se d. o.) föres till
Yang-tsi-kiang. I närheten av Tientsin, vid
kanalens n. ändpunkt, förena sig flera från
bergen kommande floder (Ilu-tu-ho, Hun-ho,
Pei-ho m. fl.) till en gemensam utloppsarm,
Hai-ho. N. om Hai-ho utflyter Luan-ho. —
Sydkina upptages till större delen av
platåland. Dessutom finnas mindre lågslätter kring
floderna, av vilka den förnämsta är den
mäktiga, omkr. 500 mil långa Yang-tsi-kiang, av
européer tänil. omotiverat benämnd Blå
floden. Dess källa ligger på Tanglabergens
nordsida, i Tibet, omkr. 4,600 m ö. h. Efter att
i Sü-chuanalperna ha haft nord—sydlig
riktning går den mot n. ö. utmed sydranden av
Röda bäckenet, genombryter dess randberg
och utfaller med ett stort delta i östkinesiska
havet. Omkring den ligga K:s folkrikaste
trakter. Röda bäckenet, som fått sitt namn av
där förekommande röda bergarter, avvattnas
av Min-kiang m. fl. floder, som flyta till
Yang-tsi-kiang. Bland övriga bifloder märkas till
vänster Hanfloden samt till höger Siang-kiang
och Kan-kiang, vilka genomflyta resp.
Tung-tingsjön (5,000 kvkm) och Po-yangsjön (4.500
kvkm). Kring Hanfloden och Tung-tingsjön
utbreder sig Hu-kuangslätten, och även vid
Po-yangsjön ligga lågslätter. S. om floden
ligga i v. den omkr. 2,000 m höga
Yün-nan-platån och den bergiga, av trånga dalar
genomskurna Kuei-chouplatån, kallad K:s
Schweiz, samt i s. ö. Nan-shanområdet
med sina från s. v. till n. ö. gående kedjor
och bredare dalar. Bland floder märkas
Min-kiang på östkusten och den ännu
betydelsefullare Si-kiang el. Västfloden i s.,
K:s tredje flod (omkr. 180 mil lång); den
har sin källa i Yün-nan. Till höger märkes
bifloden Yü-kiang. Den upptager nära sitt
utlopp Pei-kiang från n. och Tung-kiang från
ö. De tre floderna uppbygga det fruktbara
Kantondeltat. Sydkinas kust är eljest bergig
och har bättre tillgång på hamnar än kusten
i n. Från Yün-nans högplatå flyter
Song-koi, Röda floden, och genom v. Yün-nan flyta
dessutom Salween (Lu-kiang) samt Mekong
(Lan-tsan-kiang). L-g.
Geologi. Till allra största delen består K.
av ett gammalt fastland, som mycket länge
legat ovan havet, den kinesiska
plattan, som åt ö. fortsattes under de grunda
kusthaven, Gula havet och östkinesiska havet.
Dess gräns mot Stilla havets djup med dettas
begränsning av tertiära veckningszoner går
över bergskedjan Sikota alin, ö. Korea,
sydligaste Japan och Riukiuöarna ned till
Formosa. Urberget i den kinesiska plattan
överlagras av sediment av proterozoisk ålder,
vilka i norra K. nå mycket stor mäktighet,
3,000—4,000 m; i Yang-tsidalen finnas i lager
av samma ålder även moränbildningar,
tilliter (se d. o.). Under kambrosiluriska perioden
var K. täckt av havet, som här avlagrade
mycket fossilrika bildningar, siniska
formationen, kambrium och undersilur,
ställvis 4,000—7,000 m mäktig, vilken förekommer
såväl i Nordkina, provinsen Shan-tung och i
Korea som i Sydkina och i östligaste
Yün-nan. Både översilur och devon i marin
utbildning förekomma också i K., särskilt i
Sydkina. — Karbonformationens äldre del är i
K. utvecklad i marin facies såsom bergkalk,
motsv. n. v. Europas. De orogenetiska
rörelserna i jordskorpan under denna period
träffade också ö. Asien, och de paleozoiska
bildningarna här ha i allm. veckats till
hercy-niska bergskedjor, vilka dels längs
Angara-landets (se d. o.) s. rand sträckte sig helt
fram mot Uralbergens sydända och dels
inklämts mellan den kinesiska plattans s. del
och de tertiära bergskedjor, som från
knutpunkterna i s. Himalaja fortsätta i Boitre
Indien (se d. o., sp. 908). På det fastland,
som här uppstod och som sedan endast på
obetydliga delar översvämmades av havet,
uppväxte stora urskogar, vilka lämnade
material till de ofantliga kolbildningar, som här
avlagrades, företrädesvis i Nordkina, i prov.
Shan-si, under senaste delen av
karbonperio-den och under perm (i regel rubricerade som
permokarbon). Här förekommer antracit i en
huvudflöts av 6—9 m mäktighet på ett
område av omkr. 35,000 kvkm, och därjämte
finnes rikligen bituminöst kol, allt av
per-misk el. permokarbonisk ålder. I Chi-li och
Shan-tung finnas smärre kolfält av olika
ålder, underkarbon och perm, vilka genom sitt
förmånliga läge ha stor ekonomisk betydelse.
I Sydkina, i provinserna Si-chuan, Ho-nan,
Kuei-chou och Yün-nan finnes bituminöst
kol, tillhörande juraformationen. Gruvdriften
inom K:s stenkolsområden är i allm. föga
utvecklad, men förråden äro stora; enl.
beräkningen i Coal Resources of the World vid
internationella geologkongressen 1913 upp-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
