Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kimstad - Kin - Kina (kinabark) - Kina - Geografisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Kin—Kina (Geografisk översikt)
686
Ärsskr. 1912 och i Linköpings Stifts Julbok
1929.
Kin [djin], kinesisk liggande cittra med
fem eller flera silkessträngar;
moderinstrument till japanernas k o to (se d. o.). T. N.
Kina, i dagligt tal förkortning för kinabark
och olika kinapreparat (se Kinabark och
Kinin).
Kina (kin. Chung-kuo, Mittens rike),
republik i Östasien mellan 18° och 43° n. br. samt
mellan 92° och 123° ö. Igd; omfattar de 18
provinser (se sp. 691), som ingå i Egentliga
Kina; omkr. 4 mill. kvkm, omkr. 411 mill.
inv. (jfr sp. 690). Härtill komma de biländer,
som lydde under det gamla kinesiska
kejsardömet och som nu äro mer el. mindre fast
förenade med huvudlandet, näml. Manchuriet,
Mongoliet, östturkestan och Tibet (se dessa
ord). Tills, torde det kinesiska väldet i dess
mest vidsträckta bemärkelse f. n. omfatta
omkr. 7,5 mill. kvkm, 436 mill. inv. —
Huvudstad är Nanking (380,900 inv.).
INNEHÅLL:
sp.
Geografisk översikt. 685
Geologi ............ 688
Klimat............ 689
Växtvärld ........ 689
Djurvärld ........ 690
[-Befolkningsförhållanden-]
{+Befolkningsförhållan-
den+} oeh
administrativ indelning..... 690
Näringar.......... 692
Kommunikationer..... 695
Bankväsen........... 696
Mynt, mått och vikt... 696
Statsfinanser........ 696
Religion............. 697
Undervisningsväsen ... 701
Tidningspress ....... 702
Försvarsväsen ....... 702
Författning.......... 703
Förvaltning och rätt-
skipning ............ 703
Flagga m. m.......... 704
Historia ............ 704
Litteraturanvisningar.. 722
Geografisk översikt. Egentliga K. har
mot n. ö. ett kort stycke landgräns över den
låga, smala kustremsan mot Manchuriet. F.
ö. gränsar landet i n. till Mongoliet. En
naturlig barriär mellan de två länderna bilda
bergstrakter n. om Peking. Den förstärkes
med den bekanta Kinesiska muren (se
d. o.), som sträcker sig västerut till
trakterna n. ö. om Nan-shan. Bergstrakterna n.
om Peking fortsättas åt v. av bergskedjor,
som omsluta stora Huang-hokröken i n. och v.
Den politiska gränsen följer numera täml.
noggrant muren. I n. v. gör den politiska
gränsen en utbuktning fram till Sin-kiang.
I v. bilda högbergiga områden en övergång
mellan Centralasiens högplatåer och K:s lägre
platålandskap. I s. v. hänger K. samman med
Bortre Indiens bergstrakter. I s. ö. och ö. har
K. vatten till gräns. Den bågformiga
kustlinjen, utanför vilken Syd- och östkinesiska havet
samt Gula havet ligga, avbrytes av två större
halvöar, Lei-chouhalvön och Shan-tunghalvön.
Endast en större ö, Hai-nan, s. om
Lei-chouhalvön, hör numera till K. Egentliga K:s
högsta partier finnas i v. Längst i n. v.
ligger det mer än 6,000 m ö. h. nående Nan-shan,
tillhörande Kun-luns bergskedjesystem. Det
faller dock endast delvis inom Egentliga K:s
gränser. Längre söderut går, bildande gräns
mellan Nord- och Sydkina, en rad
bergskedjor (Min-shan, Tsin-ling-shan, Ta-hua-shan,
Republiken Kinas
vapen.
Ett cirkelrunt blått fält, i
dess mitt en vit rundel,
omgiven av 12 strålformigt
ställda, vita trianglar.
Fu-niu-shan m. fl.), tillhörande
Kun-lunsyste-met. Tsin-ling-shans högsta topp är 3,600
m. I v. Si-chuan vidtar en vidsträckt
bergstrakt, Si-chuanalperna, med bergskedjor i
nord—sydlig
riktning. De högsta,
dock ännu ej
uppmätta topparna
skola ha en höjd
av 6,000—7,000 m.
I n. utbreder sig
den av Gula
jorden täckta
Nordkinesiska högplatån, som i ö.
stupar brant mot
Nordkinesiska
lågslätten. Platån är
ganska bergig. I
Kan-su finnes det
ung. i n.—s.
gående Liu-pa-shan,
som vid
karavan-vägen har en höjd
av omkr. 3,000 m.
Längre åt ö., i Shan-si, märkas Ho-shan (2,350
m ö. h.) samt O-shan. Tai-hang-shan är den
avsats, med vilken platån stupar mot slätten,
från vilken den ter sig som en mäktig
bergskedja. I n. ö. hörnet av platån går från s. v.
mot n. ö. det heliga Wu-tai-shan, 3,000 m ö. h.
I samma riktning gå bergskedjorna n. om
Peking. Weibäckenet (Wei-hos nedre dal) och
en del bäcken mellan bergen i mellersta
Shan-si äro av betydelse för jordbruket. Gula
jorden, som skänker landskapet en egendomlig
prägel, ligger ej endast i dalarna utan täcker
bergens sluttningar, helt överlagrande bergen,
om de ej äro alltför höga. Den är finkornig
och klyver sig lätt i vertikal led. Floderna
utskära därför i Gula jorden dalar med lod-
Kimono.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
